tisdag 23 juni 2015
måndag 22 juni 2015
SNÄLLA SLUTA! VÅLD ÄR INTE OK FÖR NÅGOT KÖN!
Alltså kan män SNÄLLA SLUTA skriva det här (se ovan) så fort man diskuterar våld och feminism samtidigt. Snälla. Kvinnor tycker inte att det är okej att slå män för vi kvinnor är inte SVAGA. Vi är LIKA STARKA som män och det är inte VI som fått er att tro det.
Patriarkatet/män säger att kvinnor är fysiskt svaga och därför är det okej för en kvinna att slå en man.
Feminister tycker INTE detta för feminister är EMOT patriarkatet.
SNÄLLA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag vill inte behöva förklara varför jag är rädd.
Vardagsrasismen har gjort det igen, skrivit ett helt fantastiskt inlägg - den här gången om män i grupp. http://vardagsrasismen.nu/2015/06/22/jag-hatar-man-i-grupp/
Citat:
"När feminister påstår att kvinnor måste behandla män som potentiella våldtäktsmän, speciellt när de agerar i grupp, blir många män extremt kränkta. Just DE tänker ju aldrig någonsin våldta någon. DE är ju schysta! Problemet är att det inte syns utanpå vilka män i grupp som kommer bete sig schyst, det syns inte utanpå vilken snubbe som kommer våldta en eller vem som kommer låta bli. Vi kan aldrig veta. Samtidigt som rättsväsendet, omgivningen, media, filmer etc gång på gång låter oss veta att om vi blir våldtagna för att vi valde att tro på att en grupp män var reko, eller att den där nya bekantskapen inte tänker våldta oss ja då är det vi som är naiva. Våldtas vi när vi väljer att tro att inte alla män är våldtäktsmän får vi skylla oss själva. Hur kunde vi vara så dumma? Damn if we do, damn if we dont."
Och alltså. Det är så jävla sant. Jag som är ute ganska mycket på kvällar och nätter (nej jag är ingen festare utan jag är en gungare, det låter skumt jag vet men jag gungar och lyssnar på musik samtidigt. Det är som meditation, är du ny läsare så vet du nog inget om det men det är chill. Jag är konstig.) Och jag är LIVRÄDD varje gång en eller flera män är i närheten. Jag är så utsatt där jag sitter på gungan. Jag förstår inte varför jag måste försvara eller varför NÅGON måste försvara sig när de säger att de är rädda för män.
Jag har blivit antastad ute vid gungorna. Jag har blivit ofredad ute vid gungorna. Jag har blivit trakasserad vid gungorna. Av män. Mer än en gång. Är det så konstigt att jag är rädd? Är det så konstigt att jag är rädd för jag VET att om jag anmäler så är kommer de fråga: varför satt du där mitt i natten? Vet du inte att det är farligt?
Jo jag vet att det är farligt. Men jag måste. Jag måste göra det för mitt välmående. Här i Lindesberg är det väldigt annorlunda, de som kommit fram till mig här har varit otroligt snälla människor som undrat om jag mår bra. I Halmstad fanns det också trevliga människor, fick till och med vänner på det sättet vill jag påstå (eller bekanta, alla är mina vänner trots att jag är en bekant för dem) men i Halmstad fanns det också män som tyckte att det var okej för dem att trakassera/antasta/ofreda mig. Jag sitter bara där. Jag säger ingenting. Jag gör ingenting mer än att bara SITTA DÄR. Och jag blir ändå trakasserad/antastad/ofredad. Jag har oftast inget smink eller fixat hår och jag har alltid joggingbyxor med stor luvtröja på mig - vilket bevisar att det inte spelar någon roll hur man ser ut, alla är potentiella våldtäktsoffer. Det var inte bara män som var sexuellt vidriga mot mig utan även män som hånade mig på olika sätt. Tog bilder på mig där jag satt, ropade efter mig, frågade dumma frågor och till och med kastade öl på mig. Inte en enda kvinna gjorde någonting mot mig när jag gungade och har aldrig gjort.
Och det finns män i min omgivning som har mage att tjura/gnälla/ifrågasätta när jag säger att jag är rädd för främmande män. Det gör mig så jävla förbannad. Förbannad och ledsen. Min rädsla måste tas på allvar någon jävla gång, mina upplevelser måste tas på allvar. Och alla andras!
Citat:
"När feminister påstår att kvinnor måste behandla män som potentiella våldtäktsmän, speciellt när de agerar i grupp, blir många män extremt kränkta. Just DE tänker ju aldrig någonsin våldta någon. DE är ju schysta! Problemet är att det inte syns utanpå vilka män i grupp som kommer bete sig schyst, det syns inte utanpå vilken snubbe som kommer våldta en eller vem som kommer låta bli. Vi kan aldrig veta. Samtidigt som rättsväsendet, omgivningen, media, filmer etc gång på gång låter oss veta att om vi blir våldtagna för att vi valde att tro på att en grupp män var reko, eller att den där nya bekantskapen inte tänker våldta oss ja då är det vi som är naiva. Våldtas vi när vi väljer att tro att inte alla män är våldtäktsmän får vi skylla oss själva. Hur kunde vi vara så dumma? Damn if we do, damn if we dont."
Jag har blivit antastad ute vid gungorna. Jag har blivit ofredad ute vid gungorna. Jag har blivit trakasserad vid gungorna. Av män. Mer än en gång. Är det så konstigt att jag är rädd? Är det så konstigt att jag är rädd för jag VET att om jag anmäler så är kommer de fråga: varför satt du där mitt i natten? Vet du inte att det är farligt?
Och det finns män i min omgivning som har mage att tjura/gnälla/ifrågasätta när jag säger att jag är rädd för främmande män. Det gör mig så jävla förbannad. Förbannad och ledsen. Min rädsla måste tas på allvar någon jävla gång, mina upplevelser måste tas på allvar. Och alla andras!
Random-inlägg.
Min hy är kass igen. Poppar upp nya finnar på kinderna titt som tätt. De gör ont, är ilsket röda och smälter inte in bland alla de röda ärr som redan finns där... Det gör mig riktigt ledsen.
Och alltså jag vet att min hy inte är så dålig som många andras, men jag har aldrig haft den här typen utav akne tidigare. Har haft my fair share of dålig hy i perioder men nä... inte såhär, inte vad jag kan minnas.
Kan ju iof vara så att jag under mina tonår mådde så dåligt över annat att jag aldrig riktigt tänkte på min hy...
Har städat gästrummet idag och bäddat i ordning. Blev avundsjuk... saknar att ha ett eget litet sovrum istället för ett master bedroom tillsammans med min sambo (jag skulle inte byta det för något men ändå.) När jag och Daniel får barn så ska vi fan byta sovrum till det lilla gästrummet... vi är ju inte vårat sovrum lika mycket som ett barn. Men det får vi se då.
Finns nu 3 stora svarta sopsäckar med pant i gästrummet som vi ska panta innan jag åker till Halmstad. Det får bli mina fickpengar där.
Och alltså jag vet att min hy inte är så dålig som många andras, men jag har aldrig haft den här typen utav akne tidigare. Har haft my fair share of dålig hy i perioder men nä... inte såhär, inte vad jag kan minnas.
Kan ju iof vara så att jag under mina tonår mådde så dåligt över annat att jag aldrig riktigt tänkte på min hy...
Har städat gästrummet idag och bäddat i ordning. Blev avundsjuk... saknar att ha ett eget litet sovrum istället för ett master bedroom tillsammans med min sambo (jag skulle inte byta det för något men ändå.) När jag och Daniel får barn så ska vi fan byta sovrum till det lilla gästrummet... vi är ju inte vårat sovrum lika mycket som ett barn. Men det får vi se då.
Finns nu 3 stora svarta sopsäckar med pant i gästrummet som vi ska panta innan jag åker till Halmstad. Det får bli mina fickpengar där.
Hur du får den perfekta kroppen!
I detta inlägget ska jag hjälpa er få den perfekta kroppen med bara ett enda livsförändrande-tips;
Lär dig att älska dig själv.
Lär dig att älska dig själv.
onsdag 17 juni 2015
Svar på "jag vill bara vara vacker."
Emma:
ändra hur du tänker. tänk att din kropp bara är något du behöver för att ta dig runt, lol. INGENTING du gör i ditt liv som är meningsfullt har något att göra med ditt utseende. när du är tillsammans med daniel eller kompisar, kollar på film, sover, går ut och gungar osv spelar ditt utseende verkligen ingen roll. ingen bryr sig. det är bara i ytliga sammanhang det gör det men det är ju bara att undvika. (och ytliga människor)
Var bara tvungen att lägga upp den kommentaren. Min syster är förjävla smart, seriöst.
ändra hur du tänker. tänk att din kropp bara är något du behöver för att ta dig runt, lol. INGENTING du gör i ditt liv som är meningsfullt har något att göra med ditt utseende. när du är tillsammans med daniel eller kompisar, kollar på film, sover, går ut och gungar osv spelar ditt utseende verkligen ingen roll. ingen bryr sig. det är bara i ytliga sammanhang det gör det men det är ju bara att undvika. (och ytliga människor)
Var bara tvungen att lägga upp den kommentaren. Min syster är förjävla smart, seriöst.
Varför "fat-acceptance" är feministiskt.
Det kanske inte är så många som vet att fat-acceptance-rörelsen är ihopkopplad med feminism. Och det kanske är många som vet att det är det men inte riktigt förstår varför. Hittade ett fantastiskt inlägg om detta, tänkte kopiera, översätta och hänvisa det i det här inlägget.
http://thebodyisnotanapology.com/magazine/why-is-fat-a-feminist-issue/ <- hämtat härifrån.
Någon som är tjock vet väl nog att feta människor anses som andra klassens medborgare och behandlas som sådana i en rad olika sätt - till exempel inte lika många klädalternativ är tillgängliga för oss, vi betraktas inte som önskvärda anställda, vi får mindre betalt än våra smala motsvarigheter, vi blir dömda och / eller behandlade illa i läkarens kontor, och är verbalt och fysiskt trakasserade på gatorna. Syftet med fettaktivism är att bekämpa dessa olika former av orättvisor, och det är säkert att säga att vi har ett sätt att gå. Vad vi kämpar mot, trots allt, är ett djupt beläget samhällstänkesätt. Detta tänkesätt är beroende av Nya testamentets begrepp om synd och omvändelse. Feta människor utgör en syndig livsstil så som frosseri och lättja, som samhället översätter som att feta människor är "onda." Feta människor kan ångra genom att erkänna att de har begått synden att vara feta och söka förlåtelse från samhället genom att försöka gå ner i vikt. Oavsett om vi är religiösa människor eller inte, är detta tänkesätt ingrodd i våra psyken - om vi inte vidtar medvetna åtgärder för att utbilda oss ur det.
Någon som har upplevt livet som en kvinna vet att vi står inför många utav de problem som feta människor möter. Nu behandlas kvinnor som människor, vi måste ses, höras, tänkas på som människor och eftersom vi fått en kollektiv röst har det gjorts möjligt för oss. Det är trots det svårt för en kvinna att höras och synas. Vi förväntas gömma oss i köket, stanna hemma hos familjen och endast ses som ja... något extra för en man, ett föremål för en man. Och det måste vara trevligt för en man att titta på oss.
Det som gör fettaktivism feministiskt är att feta kvinnor tar upp mer fysiskt utrymme, vi ses som ber besvärande och mindre trevliga att betrakta. Vare sig vi vill eller inte så tar vi upp mer utrymme. Samhället säger att vi är besvärande. Vi följer inte dess regler eftersom vi vägrar vara bra (där bra i det här fallet betyder smal.) Eftersom vi tar mer utrymme, är mer besvärande än vad vi ska, är fulare än vad vi ska så är vi exakt det patriarkatet inte vill att kvinnor ska vara. Vi är automatiskt på grund utav vår vikt ett hot mot patriarkatet. Därför försöker patriarkatet att få oss att skämmas och kalla oss för okvinnliga. Det försöker bryta ner oss.
Med det här menas inte att feta män inte utsätts för diskriminering men män förväntas inte vara osynliga eller ta liten plats. Män förväntas ta upp så mycket utrymme som de vill eller behöver. Män förväntas höras om något stör dem. Män baseras dessutom inte lika mycket på sitt utseende som vi kvinnor gör.
Därför är fettaktivism en feministisk fråga.
Fattitude Trailer 2015 from Fattitude the Movie on Vimeo.
Titta även på videon ovan. Det är jätteviktigt!
http://thebodyisnotanapology.com/magazine/why-is-fat-a-feminist-issue/ <- hämtat härifrån.
Någon som är tjock vet väl nog att feta människor anses som andra klassens medborgare och behandlas som sådana i en rad olika sätt - till exempel inte lika många klädalternativ är tillgängliga för oss, vi betraktas inte som önskvärda anställda, vi får mindre betalt än våra smala motsvarigheter, vi blir dömda och / eller behandlade illa i läkarens kontor, och är verbalt och fysiskt trakasserade på gatorna. Syftet med fettaktivism är att bekämpa dessa olika former av orättvisor, och det är säkert att säga att vi har ett sätt att gå. Vad vi kämpar mot, trots allt, är ett djupt beläget samhällstänkesätt. Detta tänkesätt är beroende av Nya testamentets begrepp om synd och omvändelse. Feta människor utgör en syndig livsstil så som frosseri och lättja, som samhället översätter som att feta människor är "onda." Feta människor kan ångra genom att erkänna att de har begått synden att vara feta och söka förlåtelse från samhället genom att försöka gå ner i vikt. Oavsett om vi är religiösa människor eller inte, är detta tänkesätt ingrodd i våra psyken - om vi inte vidtar medvetna åtgärder för att utbilda oss ur det.
Någon som har upplevt livet som en kvinna vet att vi står inför många utav de problem som feta människor möter. Nu behandlas kvinnor som människor, vi måste ses, höras, tänkas på som människor och eftersom vi fått en kollektiv röst har det gjorts möjligt för oss. Det är trots det svårt för en kvinna att höras och synas. Vi förväntas gömma oss i köket, stanna hemma hos familjen och endast ses som ja... något extra för en man, ett föremål för en man. Och det måste vara trevligt för en man att titta på oss.
Det som gör fettaktivism feministiskt är att feta kvinnor tar upp mer fysiskt utrymme, vi ses som ber besvärande och mindre trevliga att betrakta. Vare sig vi vill eller inte så tar vi upp mer utrymme. Samhället säger att vi är besvärande. Vi följer inte dess regler eftersom vi vägrar vara bra (där bra i det här fallet betyder smal.) Eftersom vi tar mer utrymme, är mer besvärande än vad vi ska, är fulare än vad vi ska så är vi exakt det patriarkatet inte vill att kvinnor ska vara. Vi är automatiskt på grund utav vår vikt ett hot mot patriarkatet. Därför försöker patriarkatet att få oss att skämmas och kalla oss för okvinnliga. Det försöker bryta ner oss.
Med det här menas inte att feta män inte utsätts för diskriminering men män förväntas inte vara osynliga eller ta liten plats. Män förväntas ta upp så mycket utrymme som de vill eller behöver. Män förväntas höras om något stör dem. Män baseras dessutom inte lika mycket på sitt utseende som vi kvinnor gör.
Därför är fettaktivism en feministisk fråga.
Fattitude Trailer 2015 from Fattitude the Movie on Vimeo.
Titta även på videon ovan. Det är jätteviktigt!
tisdag 16 juni 2015
Att vara fet och söka vård som inte är vikt-relaterat.
En kompis berättade för mig idag att hon nyligen varit och testat sig för diverse saker, kvinnostuff... ah u know. De ringde tillbaka idag med ett glädjande besked: hon hade inga fel eller sjukdomar :) härligt! MEN då säger hon i luren: "det står här att du är överviktig... hur mycket väger du?" Och det här var ingen undersökning som har med vikt att göra. Hon hade inte ens vägt sig under sitt besök utan någon hade bara antecknat det baserat på hur hon såg ut.
Seriöst, är det här på riktigt?
Och alltså dessutom... den här tjejen är inte direkt tjock...
Det påminner mig om min fantastiska erfarenhet med vården och vikt.
När jag skulle få ppiller 2010 så tvingade de mig att väga mig. Och eftersom jag var "kraftigt överviktig" fick jag inga ppiller trots att mitt blodtryck var normalt. Efter det spam-ringde de mig och när jag väl svarade försökte de övertyga mig om att träffa en dietist.
Är det seriöst så konstigt att vi tjocka är rädda för att gå till läkare idag?
Så fort jag behöver gå till läkaren så får jag ångest, inte för att jag är rädd för läkare eller sjukhus... utan för att jag är rädd för att de ska vilja "hjälpa" mig med min vikt eller ens påpeka den. Ursäkta, men jag har inga hälsoproblem eller problem med min vikt. Stick.
VIKT HAR INGENTING MED HÄLSA O GÖRA.
Låt mig tillägga här: jag har en vän på Facebook som är helt underbar, en riktigt härlig lirare, men han lägger alltid upp bilder på onyttig mat han äter. Dagligen så är det skräpmat på menyn tillsammans med öl. Han är smal som en pinne. Ingen bryr sig. Pratade med min kompis om det, hon jag pratade om ovan och hon sa en sån jävla bra sak: man får visst skylla sig själv om man är tjock trots att man kan äta helt vanlig mat för man har dålig förbränning och ämnesomsättning - men det är ett prestige att vara smal för att man har bra förbränning och ämnesomsättning. Är det inte sjukt?
måndag 15 juni 2015
Jag vill bara vara vacker.
Jag är besatt utav mitt utseende.
Och okej... jag vet vad en del utav er tänker nu. Hur kan du vara besatt utav ditt utseende? Du är tjock. Men jo, tjocka personer kan också vara besatta utav sitt utseende.
Jag har spenderat skamliga mängder utav pengar på "mirakel-produkter" som ska förbättra mitt utseende. Krämer, schampo, oljor, hår, hårfärg, smink, piller... (allt lagligt såklart.) Och ingenting har, egentligen, fungerat.
Det har fungerat på min hy, det har fungerat på mitt hår, det har fungerat på mitt utseende. Men det har inte fungerat på min självkänsla. Jag har inte, trots de positiva förändringarna, känt mig vacker.
Ni måste förstå hur svårt det här är för mig, hur mycket det begränsar mig i min vardag.
Det värsta är att när jag berättar för (vissa) människor att jag känner såhär så börjar de ge mig bantningstips eller börjar tipsa mig om hudprodukter. Och jag kan förstå hur de tänker... de tror väl att det ska hjälpa mig. Jag själv har en sån fucked up syn att jag kan tro på att gör man förändringar med utseendet så kan det hjälpa ens självkänsla. Okej... det kanske det kan, för vissa. Men för majoriteten - nej.
När ska jag, och andra, förstå att det är självkänslan det är fel på och inte utseendet?
Det är självkänslan jag måste ändra på - inte min kropp.
Varje gång någon person nekar mig på något sätt så tror jag att det beror på mitt utseende. Inte på min utstrålning, mitt kroppsspråk eller att jag kanske helt enkelt inte är lik den personen etc etc... nej det beror på mitt utseende. Det är för att jag är FUL.
Jag vet inte vad jag ska göra längre... det känns, just idag, helt olidligt.
Och ingenting hjälper. Ingenting någon säger hjälper... inga produkter hjälper... inga redigeringsprogram hjälper...
Jag vet inte ens varför jag skriver det här... ville bara skriva det.
torsdag 11 juni 2015
Sola!
Det är rätt jobbigt att försöka sola bort ärr. Det känns inte som om ärren har något pigment utan tar en hel evighet att ens se något litet resultat. Kan sitta ute utan solkräm på armarna i flera timmar utan att varken bränna mig eller få färg. Ärren gör mig förevigt kritvit på armarna... härligt. Men har köpt hem en brun-utan-sol från Dove, som jag använt tidigare. Den ska nog sätta fart på brännan lite.
Trodde aldrig att jag skulle bli en "sån person" som ville sola eller bli brun, det kändes som något... helt omöjligt för ett par år sedan. Känns väldigt roligt att se hur jag förändrats sen dess, det är ju faktiskt en bra förändring. Att vilja gå ut... fan vad stort det känns!
Har någon läst den här boken förresten:? Verkar rätt bra.
söndag 7 juni 2015
PMDS.
Nu börjar vi hamna där igen... dags för PMDS och dags för depression... (jag känner detta ungefär 1-2 veckor i månaden. De enda veckorna jag inte känner det är när jag har mens och strax före samt strax efter mensen. Under ägglossning helt enkelt."
Det är faktiskt mest jobbigt när jag känner hur det börjar komma, hur jag börjar skifta från en helt okej, nöjd och lugn 23-årig kvinna till en ångestfylld, rädd och osäker 23-årigt vrak. De senaste dagarna har jag känt att det är något på gång, något håller på att komma, något fruktansvärt. Jag kan ana och förnimma mörkret som är på väg...
Och alltså. Det kan låta ganska dumt egentligen men det är nästan skönt när mörkret väl kommer fram för då kan jag ta på det, jag kan känna det, jag kan påbörja min hantering. Men när det bara smyger på mig såhär... jag vet inte vad jag ska göra. Jag hatar att vänta och speciellt på något som jag vet alltid är så jobbigt att känna.
Det är också så att jag aldrig riktigt vet HUR jobbigt det kommer att kännas den här gången. Oavsett hur mycket man känner igen depressionen så är man aldrig förberedd, det är alltid något nytt i det igenkännande... Det är som om man glömmer bort hur det känns varje gång man mår bra och sedan kommer det med full kraft. Jag tänker alltid "jag har aldrig mått såhär dåligt" och samtidigt som jag vet att jag har det så vet jag också att det jag tänker och känner är sant. För jag har aldrig mått så dåligt eftersom jag har glömt hur det kändes att må sämre.
Jag går runt och känner mig så rastlös. Ingenting smakar gott, filmer och serier är inte lika bra och tillfredsställer mig inte, musiken känns inte lika kraftfull och fantastisk, jag är aldrig utvilad, jag är aldrig trött...
Jag vet inte ens om det jag skriver låter snurrigt eller konstigt men jag bara måste få skriva om det. Jag bara måste få det ur mig, min rädsla och min panik. Jag går runt och väntar på stormen.
Jag hatar det.
Det är faktiskt mest jobbigt när jag känner hur det börjar komma, hur jag börjar skifta från en helt okej, nöjd och lugn 23-årig kvinna till en ångestfylld, rädd och osäker 23-årigt vrak. De senaste dagarna har jag känt att det är något på gång, något håller på att komma, något fruktansvärt. Jag kan ana och förnimma mörkret som är på väg...
Och alltså. Det kan låta ganska dumt egentligen men det är nästan skönt när mörkret väl kommer fram för då kan jag ta på det, jag kan känna det, jag kan påbörja min hantering. Men när det bara smyger på mig såhär... jag vet inte vad jag ska göra. Jag hatar att vänta och speciellt på något som jag vet alltid är så jobbigt att känna.
Det är också så att jag aldrig riktigt vet HUR jobbigt det kommer att kännas den här gången. Oavsett hur mycket man känner igen depressionen så är man aldrig förberedd, det är alltid något nytt i det igenkännande... Det är som om man glömmer bort hur det känns varje gång man mår bra och sedan kommer det med full kraft. Jag tänker alltid "jag har aldrig mått såhär dåligt" och samtidigt som jag vet att jag har det så vet jag också att det jag tänker och känner är sant. För jag har aldrig mått så dåligt eftersom jag har glömt hur det kändes att må sämre.
Jag går runt och känner mig så rastlös. Ingenting smakar gott, filmer och serier är inte lika bra och tillfredsställer mig inte, musiken känns inte lika kraftfull och fantastisk, jag är aldrig utvilad, jag är aldrig trött...
Jag vet inte ens om det jag skriver låter snurrigt eller konstigt men jag bara måste få skriva om det. Jag bara måste få det ur mig, min rädsla och min panik. Jag går runt och väntar på stormen.
Jag hatar det.
fredag 5 juni 2015
Du måste inte tycka att jag är attraktiv.
Okej... jag VET att det finns människor som tänker på det här och därför gör jag ett inlägg om det. Nej, du behöver inte tycka att jag är attraktiv.
Nu när det börjar bli mer och mer fat acceptance i samhället (yay!) så är det rätt typiskt att (mest iallafall) män börjar klaga. "Aha så nu får jag inte tycka om smala tjejer med långa ben utan jag mååste vara ihop med en tjockis för annars stöttar jag fatshaming wähwähwääh" och alltså... Sluta. Lägg av. Fat acceptance är INTE att plötsligt tvingas tycka att tjocka människor är attraktiva.
Du får absolut ha dina personliga preferenser och det är helt okej att tycka att jag inte är attraktiv för att jag är tjock. Men... du behöver inte säga det till mig (inte inte inte inte inte!). Du behöver inte viska det bakom min rygg. Du behöver inte skriva det på internet. Du behöver inte vara elak med det. Det räcker med att bara tycka.
Grejen är att det ska vara helt okej att tycka att tjocka människor är attraktiva utan att dina kompisar ska shamea dig som tycker så, din partner som är tjock eller ert förhållande. Fat acceptance är precis som det låter - bara en acceptans av tjocka människor. Nothing more and nothing less.
Bild på snygga Tess Holliday, bara för att:
Nu när det börjar bli mer och mer fat acceptance i samhället (yay!) så är det rätt typiskt att (mest iallafall) män börjar klaga. "Aha så nu får jag inte tycka om smala tjejer med långa ben utan jag mååste vara ihop med en tjockis för annars stöttar jag fatshaming wähwähwääh" och alltså... Sluta. Lägg av. Fat acceptance är INTE att plötsligt tvingas tycka att tjocka människor är attraktiva.
Du får absolut ha dina personliga preferenser och det är helt okej att tycka att jag inte är attraktiv för att jag är tjock. Men... du behöver inte säga det till mig (inte inte inte inte inte!). Du behöver inte viska det bakom min rygg. Du behöver inte skriva det på internet. Du behöver inte vara elak med det. Det räcker med att bara tycka.
Grejen är att det ska vara helt okej att tycka att tjocka människor är attraktiva utan att dina kompisar ska shamea dig som tycker så, din partner som är tjock eller ert förhållande. Fat acceptance är precis som det låter - bara en acceptans av tjocka människor. Nothing more and nothing less.
Bild på snygga Tess Holliday, bara för att:
torsdag 4 juni 2015
How can you love something so morbid?
För ett tag sedan såg jag att mina två idoler, Till Lindemann (Rammstein) och Peter Tägtgren (Pain/Hypocrisy) skulle samarbeta och jag blev överlycklig. Idag såg jag första musikvideon och hörde första låten "Praise Abort". Alltså... okej... Rammstein är rätt morbida i sina musikvideos men det här var något helt annat. Och jag älskade det. Jag älskade det så JÄVLA mycket.
Egentligen så är Rammsteins texter väldigt råa och anledningen till att så många lyssnar på dem är för att de sjunger på tyska - så man inte förstår texterna. De sjunger om incest, kannibalism, mord och andra vidrigheter. Jag kan undra... hur kan man älska något som är så morbidt? Något som är så rått och äckligt? - För att verkligheten är sån. Rammstein sjunger om den mörkaste verkligheten och lämnar ingenting utanför utan det ska sjungas om så som det är, så verkligt som det går.
Jag gillar sällan att lyssna på musik som är glad, ljus, trallig och vänlig - musik ska vara rått, brutalt, mörkt. Nu kan jag ju inte säga att jag alla gånger kan relatera till Rammsteins texter men jag kan relatera till känslan. Inuti mig har jag ett mörker som är rått och brutalt och när jag lyssnar på musik som kopplas till det mörkret så känner jag mig inte lika ensam eller lika alien som jag annars gör ungefär 24/7.
Det känns som att ingen som lyssnar på Rammstein egentligen passar in samtidigt som de passar in - eftersom de upplevt den riktiga verkligheten. Och det känns skönt. För jag är inte ensam.
Kära tjocka kvinna som hatar sommaren.
Det är fjärde juni och rätt så kallt ute... och på ett sätt känns det väldigt skönt och på ett annat väldigt jobbigt. Det är jobbig för att jag vill gå ut och sola men skönt för att jag slipper gå ut och sola, does that make sense? Kanske inte men det är så det känns.
Det är... otroligt svårt för mig att tänka på att jag måste ut i solen och visa mig. Dels för mina ärr... men mest på grund utav min kroppsbyggnad - mitt fett. Jag har för längesen accepterat att jag är stor - accepterat, hanterat och omfamnat. Jag tycker att det är okej. Men jag VET att majoriteten utav de som finns ute på gatorna inte tycker det. Det krävs inte särskilt mycket koll på omgivningen för att förstå att de dömer mig, och andra tjocka människor.
"Den där kvinnan klär sig som en smal, hon borde klä sig efter sin storlek och inte väder."
"Ska hon verkligen äta glass? Haha."
"Hade jag varit så tjock hade jag iallafall haft kofta på mig för att dölja armarna."
"Kolla de där groparna i låren... hon borde inte ha shorts på sig."
Jag är en del utav det här samhället, oavsett om du vill eller inte.
Jag har lika mycket rätt att bära shorts och linne, jag har lika mycket rätt att bara magtröja om jag så vill.
För tre-fyra år sen köpte jag 4 par shorts i min storlek. Dom har aldrig blivit använda. Det ska dom fan bli i sommar. Pepp-videos nedanför:
Det är... otroligt svårt för mig att tänka på att jag måste ut i solen och visa mig. Dels för mina ärr... men mest på grund utav min kroppsbyggnad - mitt fett. Jag har för längesen accepterat att jag är stor - accepterat, hanterat och omfamnat. Jag tycker att det är okej. Men jag VET att majoriteten utav de som finns ute på gatorna inte tycker det. Det krävs inte särskilt mycket koll på omgivningen för att förstå att de dömer mig, och andra tjocka människor.
"Den där kvinnan klär sig som en smal, hon borde klä sig efter sin storlek och inte väder."
"Ska hon verkligen äta glass? Haha."
"Hade jag varit så tjock hade jag iallafall haft kofta på mig för att dölja armarna."
"Kolla de där groparna i låren... hon borde inte ha shorts på sig."
Jag är en del utav det här samhället, oavsett om du vill eller inte.
Jag har lika mycket rätt att bära shorts och linne, jag har lika mycket rätt att bara magtröja om jag så vill.
För tre-fyra år sen köpte jag 4 par shorts i min storlek. Dom har aldrig blivit använda. Det ska dom fan bli i sommar. Pepp-videos nedanför:
tisdag 2 juni 2015
Arrrg.
Får jag klaga? Får jag skriva ett inlägg där jag är tvärförbannad och gnällig?... Jag skiter i om ni säger ja eller nej, jag gör det ändå.
Idag har jag migrän. Tack vädret. Och mensvärk. Tack livmodern.
Idag kissade lillkatten på min morgonrock som låg i soffan och träffade två filtar och soffklädseln med sitt kiss. Tack Saphira. Och Tack idiot-veterinärer som inte kastrerade henne ordentligt utan lämnade kvar livmodern så vi får dras med det här.
Sprayen Feliway som kostade 500 kr hjälper inte ett dugg. Tack Feliway.
Nä jag vet inte. Är bara så jävla arg på allt.
Idag har jag migrän. Tack vädret. Och mensvärk. Tack livmodern.
Idag kissade lillkatten på min morgonrock som låg i soffan och träffade två filtar och soffklädseln med sitt kiss. Tack Saphira. Och Tack idiot-veterinärer som inte kastrerade henne ordentligt utan lämnade kvar livmodern så vi får dras med det här.
Sprayen Feliway som kostade 500 kr hjälper inte ett dugg. Tack Feliway.
Nä jag vet inte. Är bara så jävla arg på allt.
måndag 1 juni 2015
Näsans paradis.
De jag har nu i min samling är doftar fruktigt och fräscht. Jag gillar inte för starka och "mörka" dofter ifall ni förstår vilka sorters dofter jag menar.
Pink lotus & sultry wood (sensual blush)
Pear & melon (pear glace)
Coconut & vanilla (coconut passion)
Red apple, annan från Victorias secret (ej body mist) ,
Cherry blossom & peach (love spell)
Pineapple,
Wild strawberries & champagne (strawberries & champagne)
Vineyeard peach och Vanilla.
Kan män utsattas för sexism?
Kan män utsättas för sexism?
Först måste man förstå vad sexism är för något och det gör man enkelt att googla. Men en kort version är när man blir diskriminerad och dömd på grund utav sitt kön och ännu kortare version: rasism är som sexism fast det gäller kön istället för hudfärg och etnicitet.
När jag googlar om män kan utsättas för sexism så får jag upp artiklar som bestämt säger ja, men när jag läser artiklarna så är det inte sexism mot män utan mot kvinnor som jag läser. Någonting som man måste förstå är att tex vårdnadstvister inte är sexism mot MÄN utan mot KVINNOR. I vårdnadstvister så behandlas män sämre och de får ofta mindre vårdnad än kvinnorna - varför? Eftersom sexism säger att kvinnor är bättre på att ta hand om barn eftersom att vi är kvinnor. Det stämmer inte. Bara för att man är kvinna så är man inte givet en bra mamma eller en bättre förälder.
Artiklarna tar också upp när mannen måste betala underhåll till en kvinna han inte längre än gift med. Det är också sexism mot kvinnor och inte män. Samhället tror att en kvinna inte kan klara sig själv utan måste fortsätta få hjälp från sin man även efter deras äktenskap är slut.
Det nämns även om när män blir misshandlade i förhållanden utav kvinnor, att det inte tas på allvar på samma sätt om det vore tvärtom. Det är också sexism mot kvinnor. Enligt samhället är kvinnor så svaga både fysiskt och psykiskt att misshandeln som de kan åstadkomma inte är lika dålig som den män kan åstadkomma.
Men... bara för att det betyder att det är sexism mot kvinnor så betyder det inte att dessa problemen som män måste utstå inte tas på allvar. Det tas absolut på allvar, iallafall från feminister. Sexism mot kvinnor skadar män mer än vad man kan tro som i exemplen ovan. Dessa problemen kan lösas med feminism,
Dessa problemen jag har tagit upp ovan är väldigt populära inom MRA-kretsar (Men's right activists) och att det är kvinnorna som gjort samhället sådär - och inte andra män. Det som MRA aldrig förstår eller aldrig kollar upp är att majoriteten utav dessa problemen är skapade utav män. Män skadar andra män lika mycket, eller mer, än vad de skadar kvinnor. Det är ingenting som vi feminister förnekar överhuvudtaget och det ingår i våran kamp. När MRA tar upp "fler män blir våldtagna än kvinnor" (amerikanska fängelser tillexempel) så struntar de i att ta upp att det är MÄN som våldtar andra män. Sexism handlar om makt, precis som våldtäkt inom fängelser handlar om makt. Män kan alltså utsättas för sexism utav andra män. Dessa problem har inte kommit från kvinnor eller för att feminismen nu har börjat bre ut sig utan de kommer ifrån patriarkatet, samma patriarkat som skadar kvinnor, samma patriarkat som feminister vill krossa.
Varför kan inte män utsättas för sexism utav kvinnor? Eftersom, som jag skrev och skriver, att det handlar om makt. Kvinnor har ingen makt inom samhället och den makten som de har kommer från sexism och objektifiering - och feminister stöttar inte detta.
Objektifiering och sexism är inte samma sak, även om det misstolkas vara så. Sexism har ingenting med sex att göra utan heter bara så efter sex = kön på engelska. (Våldtäkt som diskuteras gällande sexism handlar inte om sex utan om makt. Våldtäkt är makt, inte sex.) Objektifiering däremot kan ha med sex att göra. Sexuell objektifiering är otroligt vanlig inom tillexempel media - då riktat mot kvinnor. Googla olika tidningar och jämför hur bilderna på kvinnorna ser ut jämfört med de på män. Rätt stor skillnad.... Kvinnor är halvnakna/nakna medan män är klädda i kostym.
Kan män utsättas för objektifiering då? Ja absolut. Men också då - av andra män. Det är andra män som säger att män ska vara vältränade och starka exempelvis - inte kvinnor.
Vissa, speciellt MRA säger också att kvinnor som utnyttjar sin "sexuella makt" för att komma till högre positioner inom jobb tillexempel objektifierar män. Kvinnor som gör detta - och de är väldigt få - försöker bara vända på sexismen och objektifiering mot de själva till sin fördel. Och jag skrev till sin fördel - är det en fördel de valt själva, egentligen? Ofta finns det inget annat val än att använda sin "sexuella makt" än sin hjärna för att klättra högre inom arbete. Om en kvinna nekar inviter, flirt och sex från sin manliga chef så kanske den högre positionen går till någon annan. MRA antar också att i princip alla kvinnor som klättrat högre inom jobb har gjort det på grund utav sex och inte hjärna och tycker att kvinnan borde klandras för detta - men det är ju männen och patriarkatet som inte gett henne något annat val? Även detta ska ju inte behövas.
Läs mer:
http://www.theatlantic.com/sexes/archive/2013/05/when-men-experience-sexism/276355/
http://www.retorikiska.se/harskarteknikskolan-del-6-objektifiering/
Först måste man förstå vad sexism är för något och det gör man enkelt att googla. Men en kort version är när man blir diskriminerad och dömd på grund utav sitt kön och ännu kortare version: rasism är som sexism fast det gäller kön istället för hudfärg och etnicitet.
När jag googlar om män kan utsättas för sexism så får jag upp artiklar som bestämt säger ja, men när jag läser artiklarna så är det inte sexism mot män utan mot kvinnor som jag läser. Någonting som man måste förstå är att tex vårdnadstvister inte är sexism mot MÄN utan mot KVINNOR. I vårdnadstvister så behandlas män sämre och de får ofta mindre vårdnad än kvinnorna - varför? Eftersom sexism säger att kvinnor är bättre på att ta hand om barn eftersom att vi är kvinnor. Det stämmer inte. Bara för att man är kvinna så är man inte givet en bra mamma eller en bättre förälder.
Artiklarna tar också upp när mannen måste betala underhåll till en kvinna han inte längre än gift med. Det är också sexism mot kvinnor och inte män. Samhället tror att en kvinna inte kan klara sig själv utan måste fortsätta få hjälp från sin man även efter deras äktenskap är slut.
Det nämns även om när män blir misshandlade i förhållanden utav kvinnor, att det inte tas på allvar på samma sätt om det vore tvärtom. Det är också sexism mot kvinnor. Enligt samhället är kvinnor så svaga både fysiskt och psykiskt att misshandeln som de kan åstadkomma inte är lika dålig som den män kan åstadkomma.
Men... bara för att det betyder att det är sexism mot kvinnor så betyder det inte att dessa problemen som män måste utstå inte tas på allvar. Det tas absolut på allvar, iallafall från feminister. Sexism mot kvinnor skadar män mer än vad man kan tro som i exemplen ovan. Dessa problemen kan lösas med feminism,
Dessa problemen jag har tagit upp ovan är väldigt populära inom MRA-kretsar (Men's right activists) och att det är kvinnorna som gjort samhället sådär - och inte andra män. Det som MRA aldrig förstår eller aldrig kollar upp är att majoriteten utav dessa problemen är skapade utav män. Män skadar andra män lika mycket, eller mer, än vad de skadar kvinnor. Det är ingenting som vi feminister förnekar överhuvudtaget och det ingår i våran kamp. När MRA tar upp "fler män blir våldtagna än kvinnor" (amerikanska fängelser tillexempel) så struntar de i att ta upp att det är MÄN som våldtar andra män. Sexism handlar om makt, precis som våldtäkt inom fängelser handlar om makt. Män kan alltså utsättas för sexism utav andra män. Dessa problem har inte kommit från kvinnor eller för att feminismen nu har börjat bre ut sig utan de kommer ifrån patriarkatet, samma patriarkat som skadar kvinnor, samma patriarkat som feminister vill krossa.
Varför kan inte män utsättas för sexism utav kvinnor? Eftersom, som jag skrev och skriver, att det handlar om makt. Kvinnor har ingen makt inom samhället och den makten som de har kommer från sexism och objektifiering - och feminister stöttar inte detta.
Kan män utsättas för objektifiering då? Ja absolut. Men också då - av andra män. Det är andra män som säger att män ska vara vältränade och starka exempelvis - inte kvinnor.
Vissa, speciellt MRA säger också att kvinnor som utnyttjar sin "sexuella makt" för att komma till högre positioner inom jobb tillexempel objektifierar män. Kvinnor som gör detta - och de är väldigt få - försöker bara vända på sexismen och objektifiering mot de själva till sin fördel. Och jag skrev till sin fördel - är det en fördel de valt själva, egentligen? Ofta finns det inget annat val än att använda sin "sexuella makt" än sin hjärna för att klättra högre inom arbete. Om en kvinna nekar inviter, flirt och sex från sin manliga chef så kanske den högre positionen går till någon annan. MRA antar också att i princip alla kvinnor som klättrat högre inom jobb har gjort det på grund utav sex och inte hjärna och tycker att kvinnan borde klandras för detta - men det är ju männen och patriarkatet som inte gett henne något annat val? Även detta ska ju inte behövas.
Läs mer:
http://www.theatlantic.com/sexes/archive/2013/05/when-men-experience-sexism/276355/
http://www.retorikiska.se/harskarteknikskolan-del-6-objektifiering/
Lyssna!
Den här videon har ett fantastiskt bra och djupt budskap. Det tror man inte på beskrivningen - det låter som en helt vanlig "visa outfit-video" men voiceovern är helt underbar.
Ni måste titta - och lyssna!!!
(edit: jag länkade först fel video! kolla igen!)
(edit: jag länkade först fel video! kolla igen!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)