Animes jag sett 2019.

Kakegurui - Compulsive Gambler
Jag var väldigt tveksam till Kakegurui eftersom jag tittade på 1-2 avsnitt för längesen och märkte att den inte direkt hade någon handling (tyckte jag då i alla fall) och slutade därför att kolla. Nu kollade jag igen i feb/mars och bingeade hela säsong 1 som finns på Netflix. Det som gör den här animen bra är just att den inte har någon djup eller ingående handling utan bara är ren underhållning. Den utspelar sig på en privatskola där Japans mest rika barn går. Men det finns en hierarki på skolan som avgörs genom spel; oftast poker. De som lyckas bra med spelen får popularitet och pengar medan de som misslyckas blir "house pets" och förnedras utav de högre i hierarkin. En utbytesstudent börjar i årskurs 2 och heter Yumeko Jabami. Utåt är hon vacker, glad och intelligent men under ytan döljer sig en spelmissbrukare och första säsongen handlar om hennes spelande mot de andra studenterna och till slut de studenter som står högst upp i hierarkin. Hon är ett indirekt hot mot hierarkin med tanke på hennes tillvägagångssätt. 8/10! 

Puella Magi Madoka Magica
Jag såg den här med Alex som hade sett den innan och gud vad jag är glad att han visade den för mig. Den är utan tvekan en utav de bästa animes jag har sett. Man tror vid första anblicken att det är en söt story om ett par mellanstadietjejer men den är mycket mörkare och djupare. För att inte tala om soundtracket som är HELT fantastiskt. Den handlar om 4 flickor som genom att få en önskan uppfylld blir "magical girls" vilket är en sorts krigare mot onda häxor som förgiftar världen. Det kanske låter coolt att vara en "magical girl" men det är våldsamt, krävande och farligt. Madoka, huvudkaraktären, får snart lära sig att hennes öde är annorlunda och är hon villig att ge upp sin själ för att rädda de andra? Den är jättesvår att beskriva i få ord så just take my word for it; 10/10!

Kamisama Kiss (season 1) 
Den här blev jag tipsad om av Ayumi för rätt längesen men det var inte förrän nu i mars som jag såg den. Den är verkligen helt annorlunda från vad jag hade trott. Jag skrattade högt flera gånger vilket är väldigt ovanligt för mig att göra när jag tittar på serier eller film ensam. Jag såg den med engelsk dubbning och för en gångs skull är dubbningen A+ gjord. Den handlar om Nanami, en tonårsflicka som blir en Gud, efter att hennes pappa spelat bort deras pengar vilket gör henne hemlös. Pappan har försvunnit och Nanami är ensam. Som Gud har hon en "familiar" som heter Tomoe, en slags gudalik tjänare. De två går inte riktigt ihop och Tomoe är inte nöjd över att tjäna Nanami istället för sin originella Gud som försvunnit efter att han lämnade över ansvaret till Nanami. Det är en romantisk komedi för ALLA. 10/10!

Animes jag inte vet om jag har sett 2018 eller 2019;
Erased - 9/10
Anohana - 8/10

Animes jag påbörjat men inte sett klart;
Haven't you heard? I'm Sakamoto!
Fate/Zero
Watamote

Anime-filmer jag har sett 2018/2019;
Your name - 10/10
A silent voice - 9/10
Into the forest of the fireflies light - 9/10
Garden of words - 6/10
Ghost in the shell - 8/10
Princess Mononoke - 8/10
The girl who leapt through time - 9/10
Porco Rosso - 8/10

Watasitachi Shiawase na Jikan.

8 kapitel, 1 volym och publicerades 2008. Ca 20 sidor per kapitel. Slice of life, romance, drama. 

En kvinna, Juri, överlever ett utav hennes många självmordsförsök. Hon blir övertalad av sin faster, som är nunna, att besöka en dödsdömd fånge, Yuu, som också försökt ta sitt liv otaliga gånger. Fastern tror att de kan hjälpa varandra, att det kan gynna dem båda att prata med varandra och de bildar ett starkt romantiskt band direkt. 

Väldigt sorglig manga. Det är synd att den är så kort men den lämnar ändå ett avtryck; tragedi och sorg. Men den är samtidigt hoppfull på något sätt. Även om man inte kan dela sitt liv med någon utan bara korta stunder så kan dom ändå lämna ett positivt avtryck på livet. Jag gillade den verkligen! Den var också lättläst och vackert ritad med mycket kontrast och mörka nyanser.

7/10!

Mister Mermaid.

Mister Mermaid släpptes 1995 och är en kort manga med 4 kapitel men känns längre eftersom kapitlen är ca 50 sidor. 
Det är en Shounen Ai / Yaoi version av HC Andersens saga "Den lilla sjöjungfrun" med en modern, mer tragisk touch. 

En manlig sjöjungfru, Subaru, räddar en man från att drunkna, Han blir genast förälskad i honom och ger upp sin talförmåga för att kunna hitta honom som människa, 2 månader efter att han räddat hans liv. Mannen, Tatsuki, lever tillsammans med en prostituerad kvinna och deras liv är inte direkt som i sagorna. Men varför hamnade Tatsuki i vattnet från början? 

Mysig manga! Lättläst, sensuell och väldigt vackert ritad.

7/10!

Shimanami Tasogare.

Shimanami Tasogare (Our dreams at dusk som engelsk översättning) släpptes 2015. 
23 kapitel, 5 volymer. Ca 30 sidor per kapitel. 
Shounen Ai (en mindre sexuell version av Yaoi, alltså manlig kärlek), slice of life, drama, Seinen (för män i åldrarna 18-40.) 

Tasuku Kaname går i high school. Några utav hans klasskamrater hittar gay porr i hans historik på sin dator vilket gör att han får ett rykte av att vara homosexuell. Han förnekar detta, både för sig själv och för sina klasskamrater. Men att bli outad på det sättet gör att han får panik och planerar att ta livet av sig. Han går till bergen för att hoppa från en klippa men ser en människa hoppa från ett fönster i närheten; Anon, en kvinna med drömskt utseende och utstrålning. Hon klarar sig mystiskt. Det visar sig att Anon håller en slags förening i bergen där andra HBTQ-personer träffas och känner gemenskap. Tillsammans renoverar de hus och fungerar som en slags familj för varandra. Ingen vet vem Anon egentligen är, vad hon heter eller vad hon har för historia, eller finns det någon som gör det? 

Mangan visar verkligen vilka motgångar man som HBTQ-person stöter på rent socialt men också vilka motgångar som finns inuti en själv. Den visar det utan att göra det överdrivet dramatiskt utan det känns väldigt verklighetstroget. Majoriteten utav människor idag tror sig vara förstående och accepterande av HBTQ-personer men de visar samtidigt tecken på homo/transfobi, något de förmodligen är helt omedvetna om. De vet inte heller vilken oerhört smärta de åsamkar människorna i sin närhet som är HBTQ.

Mysig manga med intressanta backstories till karaktärerna. Skulle verkligen rekommendera alla att läsa den, speciellt dem som är HBTQ för jag som bisexuell känner en enorm förståelse och igenkänning med karaktärerna. Karaktärerna är i alla åldrar; yngre 10.20, vuxna 25-35 och äldre 60-70 år.

Minus: blandar ihop karaktärerna med varandra för dom ser likadana ut med liknande namn. En aning seg ibland. Sämre och abrupt slut än väntat, känner mig inte riktigt tillfredsställd efter slutet och hade velat att det slutade annorlunda. 

7/10!

Nana (manga).

21 volymer, 89 kapitel. Publicerad 2000-2009. Oavslutad manga eftersom tecknaren blivit sjuk och dess framtid ligger tyvärr oklar på grund utav detta. Shoujo, romantik, slice of life, musik och drama. 

Mangan handlar om Nana Komatsu och Nana Osaki. Av en ren slump träffas de två tjejerna med samma namn på tåget till Tokyo. Nana Osaki är en punkrocksångerska och Nana Komatsu är en killgalen romantiker utan jobb på väg till Tokyo för att träffa sin pojkvän som bor där. Senare möts de igen - också av en slump - när de båda letar lägenhet och får visning av olika mäklare under samma dag. De bestämmer sig för att dela på lägenheten och bli rumskamrater. Deras vänskap utvecklas och deras liv och drömmar vävs samman. I mangan får vi följa inte bara Nana och Nana utan även Nana Osakis bandmedlemmar från bandet Blast och hennes pojkväns bandmedlemmar från bandet Trapnest, som båda är väldigt stora i Tokyos punkrockscen.

Jag absolut ÄLSKAR de första 40-45 kapitlen väldigt mycket. De resterande kapitlen är det mestadels Shin/Reira-relationen som håller ihop det för det blir tyvärr mindre och mindre bra efter ca 50 kapitel. För att inte spoila för mycket; det uppstår en slags konflikt med skivbolag och paparazzis när de bägge banden blir större och hela den konflikten känns väldigt "meh" och onödig för storyn. Jag skippade igenom en hel del sidor på slutet där eftersom jag inte var nöjd med hur den utvecklades. Det är karaktärerna som man tycker om och fäster sig vid, inte det som är runt omkring. With that said så är Nana den slice of life-mangan som känts mest äkta av de jag har läst.
Eftersom jag är ett sådant stort fan av den här mangan och animen finns det ju vissa förväntningar och hopp som man får för karaktärerna under dess gång. Jag älskar ju karaktärerna och bryr mig om dom som om de vore riktiga människor och när det inte blir "som jag vill" blir jag besviken. Detta kan dock vara en positiv sak eftersom mangan aldrig känns förutsägbar på något sätt men samtidigt känner jag mig inte helt tillfredsställd. Sen är det ju såklart så att mangan utvecklas på det sättet som jag hoppas om och när den avslutas.

Nana får mig att tänka på mina egna relationer, särskilt mina vänskapsrelationer. Jag tänker på hur mycket de betyder och har betytt för mig genom åren vilket ger en ändlös ström av känslor när jag läser. Nana Komatsu och Nana Osaki har en connection som på många sätt verkar djupare än vänskap, vilket de båda funderar över, men det är helt enkelt så att de har ett väldigt starkt band. De kompletterar varandra på så många sätt.

Den är oerhört djup, sorglig och känslig men också periodvis komisk och väldigt mysig att läsa over all. Den är väldigt realistisk trots att den handlar om två punkrockband. Det känns aldrig "för mycket" i deras relationer utan det känns som riktiga människor, riktiga liv, riktiga intriger och riktiga känslor. Det var väldigt längesen som jag relaterade så mycket till någonting som till Nana. Nana Komatsu och jag har så många delade känslor och personlighetsdrag vilket gör att jag känner ännu mer i hennes kapitel (som är majoriteten utav mangan.)

Den är helt fantastiskt ritad, måste jag säga! Samma om animen!

9/10! Skulle gett den 10 om det inte vore för att en del av mangan är seg och ointressant :/

Manga-readinglist (musik)

https://open.spotify.com/user/lnri/playlist/67cGOEfzjSuxE5ROzHtOen?si=5bl_IAhBQOC2RJgQA-YSIg

Här är spellistan som jag lyssnar på medans jag läser manga :) jag tycker att det är sååå viktigt när man läser någonting med så mycket bilder och lite mindre text att man förstärker upplevelsen med musik. Eftersom jag mest läser romance och slice of life så är det såklart det temat som spellistan har, haha!

Just nu är mina favoritlåtar:
Thomas Newman - The letter that never came (från soundtracket till Lemony Snickets; a series of unfortunate events)
John Williams - A window to the past (från soundtracket till Harry Potter and the prisoner of Azkaban)
Coeur De Pirate - Child of light soundtrack.

Nineteen, Twenty-one.

Den här koreanska mangan publicerades från augusti 2010 till december 2010. Det är en kort manga med bara 22 kapitel och kapitlen är på 20-30 sidor. Varje kapitel har namnet efter en blomma. En minimalistisk manga med lite text men atmosfären ger väldigt mycket ändå. Den är också vackert tecknad med färger som ser ut som akvarell. Väldigt estetiskt tilltalande manga. 

Den är listan som både Shoujo och Josei. Shoujo är manga med målgruppen 10-18 år medan Josei är manga med målgruppen 18-40. Så den är mogen samtidigt som den är barnsligt charmig. 

En 21-årig tjej (Yun-Lee) har förlorat 2 år efter en traumatisk bilolycka. Nu slåss hon mellan att vara "barnslig" och "vuxen." Hennes passion är katter och på sin fritid matar hon hemlösa katter. Det gör även en annan person, en pojke på 19 år. De blir vänner genom sin delade passioner för hemlösa katter och bestämmer sig för att hjälpa katterna på något sätt och göra livet lättare för dem. Och hur kan den 19-åriga Ju-Dong Hui hjälpa Yun-Lee att släppa taget om pressen på att bli en ansvarsfull vuxen, trots sina förlorade år där den utvecklingen skulle ha skett?

Jag gillar verkligen att den är djup på det sättet att det handlar om att växa upp och bli vuxen. Det finns väldigt många föreställningar om hur man ska vara, vad man ska tycka om och hur man ska bete sig som vuxen. Går det att ha en passion för katter och är drömmen att hjälpa alla dessa hemlösa katter en barnslig och omöjlig dröm? Samtidigt gillade jag den hint of romance som fanns med men den tog inte över storyn utan var bara en väldigt söt sidogrej.

Det bästa med mangan är det estetiska. Jag hade önskat att den var lite längre och att vi hade fått lite mer information om Yun-Lee´s olycka och hur det påverkade henne. Det är ett frågetecken som kanske är menat att vara där men jag blir nyfiken och känner mig inte riktigt "färdig" efter att ha läst den här mangan ändå. Hade uppskattat en uppföljare också! (Det kanske finns?) Men den är väldigt söt, charmig och fin och feel-good. Så jag skulle tipsa den till den som känner att föreställningar om hur en vuxen "ska vara" är tunga och svåra att leva upp till. Och såklart: den som älskar katter älskar den här mangan!

8/10!

Mars.

Mangan Mars publicerades först i januari 1996 och fortsatte till november 2000. 15 volymer med långa kapitel, ca 150+ sidor på varje. Romantik, slice of life... ja den är en riktig tonårsdröm. Oerhört lik Twilight och andra klassiska historier om kärlek som är lite förbjuden men "ack så rätt." Den är mycket bättre än väntat. Den har inslag av psykologi och tar upp tunga och viktiga ämnen som psykisk ohälsa, våld, sexuellt våld och tvång. Och i mitten av all dramatik finns Rei och Kira; kärleksparet som vägrar släppa sin kärlek oavsett hinder. 

Först: Underskatta inte den här mangan. Storyn kan låta väldigt basic ja men den är mycket mer mogen och intressant än vad jag trodde att den skulle vara. Jag ville läsa något riktigt cheesy romantiskt och jag blev inte besviken direkt. Den ÄR cheesy, den ÄR stereotypisk men den ÄR också väldigt väldigt bra.

Storyn: Rei och Kira går i samma gymnasie. Kira är konstnär och introvert, det finns något med henne som bara skriker att hon inte vill ha med någon att göra, speciellt inte killar. Rei är tvärtom. Han är en casanova, är med i motorcykel-races och såklart; galet snygg. De möts oväntat när Rei ska fråga om vägen och på baksidan av pappret som Kira ger honom med vägbeskrivning ser han en teckning hon ritat. Han blir intresserad av henne och hennes konst och hon målar av honom som guden Mars. Tavlan blir väldigt uppskattad och ställs ut på ett galleri och deras vänskap utvecklas till kärlek. Rei har ett trauma, ett mörkt förflutet men vad kan det vara? Kira verkar inte heller ha ett helt felfritt förflutet och även hon har fått utstå trauma... och genom mangans gång får man reda på mer och mer om Rei och Kira.

Jag är helt kär i den här mangan. Den var rätt "meh" i början om jag ska vara ärlig men jag var på rätt humör för att fortsätta läsa ändå. Sen kunde jag inte sluta läsa. Kapitlen är långa med lite text, mycket bilder och därför mycket känslouttryck i teckningen vilket jag verkligen gillar. Mycket romantik och mycket drama. Men den är också väldigt igenkännande för mig med psykisk ohälsa och trauma. Trots att dramatiken är stundvis överdriven så blir det aldrig för mycket. Rei och Kiras förflutna känns inte helt overkligt och jag levde mig verkligen in i storyn och i karaktärerna. Det finns så mycket vackert med den här mangan och det är inte bara rent estetiskt utan även i storyn. Jag kommer vara besatt av den här mangan en lång tid framöver och I'm already getting my weeb on... haha!

Jag skulle verkligen tipsa den här mangan till de som läst Nana eller tycker om romantiska slice of life med a little bit of tragedy i sig.

10/10 <3

Elfen Lied.

Elfen Lied var den första animen jag såg. Jag tror att det var 2008, på hösten. Jag minns att jag brukade vakna tidigare än vanligt för att kunna kolla ett avsnitt innan skolan började. 13 avsnitt varav det första släpptes 25 juli 2004. Det var bland det bästa jag någonsin sett och strax därefter färgade jag håret i samma färg som Lucy och klippte lugg. Tyvärr passade inte jag lika bra i det som hon gjorde, but weeb-me tried. Vad som gör Elfen Lied SÅ bra som den är; atmosfären av hela animen så som musiken, animeringen, skådespelarna, kontrasten mellan humor och drama. Soundtracket är verkligen A+ och jag brukade ofta lyssna på det, fortfarande. Melodin är så vacker och samtidigt så sorgsen vilket passar bra in på storyn. Den hade förmodligen inte haft samma känslomässiga effekt på mig om det inte vore för soundtracket.  

Mangan kom ut i juni 2002 och är totalt i 12 volymer med 110 kapitel. Det tog ett tag för mig att förstå och orka kryssa i att jag är gammal nog att kunna läsa den här mangan men igår började jag och idag avslutade jag den. Trots att den har över 100 kapitel är den relativt lätt att läsa eftersom jag kan hela animen utantill. Kapitlen är också rätt korta, ca 20 sidor och det finns ett snabbare tempo i och med detta. Det finns en del skillnader och jag är inte riktigt förtjust i skillnaderna. Mangan klassas lite som "ecchi" vilket betyder typ "lekfullt pornografisk" och ja, animen är likadan.

Storyn: Det finns ett omänskligt släkte, en mutation, kallas diklonius som har horn och långa armar som är rakbladsvassa. Dessa finns på en hemlig instution och den första diklonius'en rymmer ifrån den. Hennes enda syfte är att utplåna mänskligheten. Hon utvecklar en annan personlighet, en ljus och en mörk sida av henne, och hon är period Nyu som är som ett 3-årigt barn och periodvis Lucy som är en ond diklonius. Hon hittas av kusinerna Kouta och Yuka som tar med henne hem och tar hand om henne.

Jag gillar de mörka inslagen bättre än de ljusa och kontrasten mellan dessa märks mer i animen än mangan. Jag tror att jag borde ha läst mangan först men samtidigt tror jag inte att jag hade uppskattat mangan om jag inte hade sett animen. Ger den därför inte så högt betyg men helt klart läsvärd!

6/10!

3 bästa animes!

Jag har en stor passion för anime, inte en helt ny passion men den brukade inte vara så stor som den är nu. Redan 2008 kollade jag på anime men då höll jag mig till ett par få som jag tittade om och hade svårt att fastna för nya. Nu har jag utvecklat mitt intresse och det är en utav de viktigaste delarna i mitt liv just nu. 

Mina 3 bästa animes just nu:

3. Devilman Crybaby
Akira Fudo har en bästa vän sen barndomen; Ryo Asuka. Efter ett par år isär kommer Ryo tillbaka och informerar Akira om demoners existens. De planerar att ta över världen och Ryo planerar att stoppa detta, med Akiras hjälp. För att kunna göra detta måste man låta en demon besätta en och få dess krafter. Akira blir lurad att bli besatt av den store demonen Amon och blir Devilman; krafter av en demon men själen av en människa.

Intressant och annorlunda animering, fantastiskt soundtrack och episk twist på slutet. Mycket känslor.

10/10!

2. Attack on Titan
Människoätande och stora varelser som kallas titaner har nästan utrotat hela mänskligheten. De människor som finns kvar lever i inmurade städer, omöjliga för titanerna att ta sig in till. Plötsligt dyker en 60 meter hög titan upp och slår hål i muren vilket gör att städerna invaderas av titaner. Eren, hans adoptivsyster Mikasa och deras bästa vän Armin överlever attacken och bestämmer sig för att gå med i gränsmilitären; de som dödar titaner utanför muren. 

Bra karaktärer, intressanta twister och story. Någorlunda seg emellanåt men over all en riktigt jävla bra anime. Ganska svår att sammanfatta kort eftersom storyn är så himla stor.

10/10!

1. Nana
På ett tåg till Tokyo träffas två unga tjejer av en ren slump. De upptäcker att de har samma namn; Nana. Några veckor senare träffas de igen, också då av en slump, under en lägenhetsvisning och bestämmer sig för att flytta in i den tillsammans. Nana Osaku är en tuff punkrock-musiker och Nana Komatsu är en sprudlande killgalen student. 

Otroligt vacker anime. Bra soundtrack, bra röstskådesspelare även på engelska (väldigt sällsynt) och framförallt en känslig slice of life-anime. Den följer deras utveckling som karaktärer, deras utveckling som vänner och deras personliga kärleksrelationer. Jag håller på att läsa mangan just nu och den är, om ens möjligt, ännu bättre.

10/10!

Uchuu o kakeru yodaka.

I augusti 2018 släpptes netflix-serien Switched. Det är en live action version av mangan Uchuu o kakeru yodaka. Jag såg den direkt när den kom ut, för den verkade spännande och jag var in the mood för lite tonårsdrama. Den var verkligen mycket mer än vad jag trodde! Skådespelarna var A+, soundtracket var A++ och storyn... ja den går inte ens beskriva i plus. A++++++++

Igår läste jag mangan i ett svep. 3 volymer, 15 kapitel. Jag kunde inte sluta. Den är helt fantastisk.

Storyn: Ayumi; en vacker och populär tjej är på väg till sin första dejt med sin pojkvän Shirou, som också är en utav hennes bästa vänner. Hon får ett anonymt telefonsamtal precis innan och det är Umine Zenko; en överviktig och mobbad tjej i klassen hon går i. Framför ögonen på Ayumi hoppar Zenko från en hög byggnad vilket gör att deras kroppar byter plats. Zenko får äntligen leva livet hon alltid har drömt om och hur ska Ayumi få tillbaka sin kropp?

Den här typen av story är inte så ovanlig. Moralkakan är ju "utseendet spelar ingen roll" och den brukar framföras så oerhört osmidigt och cheesy. Men i den här mangan är det väldigt fint. Den visar att oavsett vilken kropp man har så kan man bli omtyckt respektive ogillad om man har rätt sorts utstrålning och personlighet. Självklart finns det en värdering i hur man ser ut men det går att leva ett värdigt liv oavsett om man är "ful" eller överviktig. Jag är helt tagen av den här. Inte bara live-action versionen utan även mangan.

10/10