Alla pratar om mat - jag med.

"Jag skulle kunna välja att inte äta ostbågar till frukost med ett glas cola... jag skulle kunna välja att äta chiapudding eller vad fan hälsomänniskor äter till frukost... men jag vet inte om det skulle göra mig lyckligare. Det jag vet är att ostbågar och cola i alla fall inte gör mig olycklig." - tanke igår morse

Jag tänkte prata lite om mat.
Jag tycker om mat. Jag lagar väldigt mycket mat och jag äter väldigt mycket mat. Det är ett litet intresse och framförallt så är det en lycka i mitt liv. Jag blir glad av mat. Jag blir glad av godis. Och därför kommer jag inte att sluta äta mat eller godis.

Men däremot har jag planerat att ändra en del av mina matvanor. Jag vill sluta äta kött och sluta äta mjölk och äggprodukter. Och jag vill äta lite nyttigare mat. Rotfukter är verkligen min grej, har jag märkt, förresten...
Grejen är... att detta inte har någonting med min vikt att göra. Många tror att allt matrelaterat har med vikt att göra. Det har det inte för hälsa har ingenting med vikt att göra. 

Det som är lite svårt för mig som pratar mycket om tjockacceptans... är det här med hälsa och hälsosam mat. För många kopplar ju inte tjockacceptans till hälsosam mat. Jag vill helst sära på de två grejerna för de hör inte ihop.

Jag äter fortfarande hur mycket godis jag vill, 
hur mycket ostbågar jag vill, 
hur mycket donuts jag vill. 
Jag dricker hur mycket läsk jag vill. 
Jag äter hur mycket pommes från McDonalds jag vill.
Jag äter VAD FAN jag VILL fortfarande. 
Jag är FORTARANDE HUR JÄVLA TJOCK JAG VILL! 

Jag förespråkar inte ohälsa.

Här bredvid är en tweet från den fantastiska Tess Holliday. "Är det verkligen någon som tittar på bilder av mig och säger 'hon ser så bra fet ut! Jag ska gå upp massor i vikt för att se ut som henne!' #använddinhjärna" 
Nej, det finns ingen som tänker så. Däremot tänker folk så om smala kvinnor och utvecklar ätstörningar. Detta bevisar hur icke-farligt det är att vara för tjockacceptans.
Det finns ingen inom tjockacceptans-rörelsen som säger "gå och ät 10 st Big macs, 7 påsar chips och 20 st chokladkakor!" Det finns ingen som uppmuntrar till ohälsosamt leverne.
Jag uppmuntrar bara till en enda sak: tyck om dig själv. Tyck om dig själv oavsett hur du ser ut, oavsett vad samhället tycker om din kropp. Tyck om dig själv för du är vacker.

Jag är inte delusional, jag vet att övervikt KAN vara ihopkopplat till ohälsa men om vi nu ska sitta och prata om ohälsa - varför pratar vi bara om övervikt? Varför pratar vi inte om smala som äter mer ohälsosamt än mig? Varför pratar vi inte om att ohälsa även kan betyda äta för lite, inte bara för mycket? Varför pratar vi inte om att smala som aldrig rör på sig långsamt dödar sig själva framför en datorskärm? Nej vi pratar inte om det, aldrig. Vi pratar bara om hur ohälsosamma tjocka är, hur tjocka dödar sig själva, hur tjocka äter för mycket och rör på sig för lite. DET om något är klockren fatshaming och handlar inte alls om välvilja.

Jag förespråkar också att folk ska få leva sina liv hur fan dom vill. Det handlar också om frihet - om fri vilja. Om någon är lycklig i sitt liv, varför ska denne inte få vara det? Bara för att hen är tjock? Det är helt sinnessjukt. "Du kan omöjligt vara lycklig i din tjocka kropp." Även det är klockren fatshaming. "Folk som är tjocka KAN inte vara lyckliga." Jo det kan man.
Jag kan helt ärligt säga att ingenting ni säger kan få mig att ändra på min livsstil. Det spelar ingen roll hur mycket ni försöker övertyga mig om att jag är ohälsosam, vilket kanske stämmer ibland, det enda det kommer göra med mig är att jag kommer hata mig själv ännu mer. Anledningen till att jag har dåligt självförtroende handlar inte om min kropp eller hur min kropp ser ut utan att jag VET vad ni tänker om min kropp. Jag vet att ni inte accepterar min kropp - därför har jag svårt att göra det också. Jag vet att ni tycker att jag är ful, äcklig, vidrig, en börda för samhället och ohälsosam.
Jag tar inte hand om min kropp när jag hatar den. Alltså är det omöjligt för mig att vara hälsosam om jag hatar min kropp. Varje gång jag har mått bra i mig själv har jag slutat tröstäta och slutat ligga i soffan hela dagarna för jag är så apatisk. Så om ni nu verkligen bryr er om mig och vill att jag ska bli hälsosam - säg att jag är vacker! Säg att ni älskar mig! Vad är mer hälsosamt än att tycka om sig själv?! INGENTING. 

Att vara fet och söka vård som inte är vikt-relaterat.

Är så jävla arg just nu. Så arg så jag bara... kokar. Verkligen kokar inombords. Kan se hur rött mitt ansikte är under sminket.

En kompis berättade för mig idag att hon nyligen varit och testat sig för diverse saker, kvinnostuff... ah u know. De ringde tillbaka idag med ett glädjande besked: hon hade inga fel eller sjukdomar :) härligt! MEN då säger hon i luren: "det står här att du är överviktig... hur mycket väger du?" Och det här var ingen undersökning som har med vikt att göra. Hon hade inte ens vägt sig under sitt besök utan någon hade bara antecknat det baserat på hur hon såg ut.
Seriöst, är det här på riktigt?
Och alltså dessutom... den här tjejen är inte direkt tjock...

Det påminner mig om min fantastiska erfarenhet med vården och vikt.
När jag skulle få ppiller 2010 så tvingade de mig att väga mig. Och eftersom jag var "kraftigt överviktig" fick jag inga ppiller trots att mitt blodtryck var normalt. Efter det spam-ringde de mig och när jag väl svarade försökte de övertyga mig om att träffa en dietist.

Är det seriöst så konstigt att vi tjocka är rädda för att gå till läkare idag?
Så fort jag behöver gå till läkaren så får jag ångest, inte för att jag är rädd för läkare eller sjukhus... utan för att jag är rädd för att de ska vilja "hjälpa" mig med min vikt eller ens påpeka den. Ursäkta, men jag har inga hälsoproblem eller problem med min vikt. Stick.
VIKT HAR INGENTING MED HÄLSA O GÖRA.

Låt mig tillägga här: jag har en vän på Facebook som är helt underbar, en riktigt härlig lirare, men han lägger alltid upp bilder på onyttig mat han äter. Dagligen så är det skräpmat på menyn tillsammans med öl. Han är smal som en pinne. Ingen bryr sig. Pratade med min kompis om det, hon jag pratade om ovan och hon sa en sån jävla bra sak: man får visst skylla sig själv om man är tjock trots att man kan äta helt vanlig mat för man har dålig förbränning och ämnesomsättning - men det är ett prestige att vara smal för att man har bra förbränning och ämnesomsättning. Är det inte sjukt?

Du måste inte tycka att jag är attraktiv.

Okej... jag VET att det finns människor som tänker på det här och därför gör jag ett inlägg om det. Nej, du behöver inte tycka att jag är attraktiv. 

Nu när det börjar bli mer och mer fat acceptance i samhället (yay!) så är det rätt typiskt att (mest iallafall) män börjar klaga. "Aha så nu får jag inte tycka om smala tjejer med långa ben utan jag mååste vara ihop med en tjockis för annars stöttar jag fatshaming wähwähwääh" och alltså... Sluta. Lägg av. Fat acceptance är INTE att plötsligt tvingas tycka att tjocka människor är attraktiva.

Du får absolut ha dina personliga preferenser och det är helt okej att tycka att jag inte är attraktiv för att jag är tjock. Men... du behöver inte säga det till mig (inte inte inte inte inte!). Du behöver inte viska det bakom min rygg. Du behöver inte skriva det på internet. Du behöver inte vara elak med det. Det räcker med att bara tycka.
Grejen är att det ska vara helt okej att tycka att tjocka människor är attraktiva utan att dina kompisar ska shamea dig som tycker så, din partner som är tjock eller ert förhållande. Fat acceptance är precis som det låter - bara en acceptans av tjocka människor. Nothing more and nothing less.

Bild på snygga Tess Holliday, bara för att: 

Kära tjocka kvinna som hatar sommaren.

Det är fjärde juni och rätt så kallt ute... och på ett sätt känns det väldigt skönt och på ett annat väldigt jobbigt. Det är jobbig för att jag vill gå ut och sola men skönt för att jag slipper gå ut och sola, does that make sense? Kanske inte men det är så det känns.

Det är... otroligt svårt för mig att tänka på att jag måste ut i solen och visa mig. Dels för mina ärr... men mest på grund utav min kroppsbyggnad - mitt fett. Jag har för längesen accepterat att jag är stor - accepterat, hanterat och omfamnat. Jag tycker att det är okej. Men jag VET att majoriteten utav de som finns ute på gatorna inte tycker det. Det krävs inte särskilt mycket koll på omgivningen för att förstå att de dömer mig, och andra tjocka människor.

"Den där kvinnan klär sig som en smal, hon borde klä sig efter sin storlek och inte väder." 
"Ska hon verkligen äta glass? Haha."
"Hade jag varit så tjock hade jag iallafall haft kofta på mig för att dölja armarna." 
"Kolla de där groparna i låren... hon borde inte ha shorts på sig." 

Jag är en del utav det här samhället, oavsett om du vill eller inte. 
Jag har lika mycket rätt att bära shorts och linne, jag har lika mycket rätt att bara magtröja om jag så vill.

För tre-fyra år sen köpte jag 4 par shorts i min storlek. Dom har aldrig blivit använda. Det ska dom fan bli i sommar. Pepp-videos nedanför:

This whole body-type thing...

Alltså.
Vissa kanske inte vet om det - men jag har nyligen gått ner 12 kilo, totalt 26 kilo efter flera år av ohälosamt leverne och övervikt.

Jag har, så länge jag kan minnas, blivit kallad för fet. Fet... jaha... sen när blev "fet" något negativt, egentligen? Att vara tjock eller fet behöver inte förknippas med någonting negativt men det gör det idag. När man kallar någon annan människa "fet" så gör man det för att man är elak och vill såra den andra personen - försök inte ens att förneka det. Men.. vi "feta människor" måste sluta se det som något negativt. Att vara fet är inte fult. Tjock, fet, stor, kraftig är inte synonymer till ful, oattraktiv och motbjudande. Det är ungefär som att säga att någon har mörkt eller långt hår - det är bara ett adjektiv - med negativ ton.
Förra sommaren var jag på Östra Stranden här i Halmstad med en kompis som är en ganska stor strand med mycket folk (skall dock inte jämföras med Tylösand.) Jag badade för första gången på flera år och visade mig i bikini för första gången på flera år och jag hade JÄTTEKUL. Jag var nervös och osäker från början men det gick och jag tänkte inte ens på hur folk såg på mig. När vi gått ifrån stranden satt vi på en gräsplätt och en ruta vevades ner från en bil som körde förbi och några killar skrek "jävla fetto!" till mig. Jag måste erkänna att jag blev helt förstörd, helt totalt jävla förstörd. Efter den kommentaren bestämde jag mig för att göra ändring. Jag kunde ligga och gråta för mig själv för att jag var äcklig och för att jag hatade mig själv lika mycket som andra gjorde eller så kunde jag ta tag i mig själv och göra förändring. Jag valde både och... Jag slutade för det första att förneka min kropp. Jag tillhör inte en utav de tjejer som egentligen är smala men som bara kallar sig tjocka för deras låga självkänsla och förvridna kroppsbild utan jag är faktiskt en tjockis, fortfarande. Men jag slutade se min kroppsform som något negativt. Jag gjorde ingen annan förändring än att jag blev mer hälsosam. Helt sant, det var allt.
Och alltså, det här är en utav de historier jag har att berätta gällande "skrika-fetto-på-offentlig-plats" men det finns en annan sida av egentligen samma sak nämligen "jag tror att jag är snäll." Människor har kallat mig tjock för att de "menar väl" och "vill hjälpa" men vad fan i hela helvetet - har jag bett om er "hjälp"? Er så kallade hjälp är inget annat än en ursäkt för att vara elak. Om jag är överviktig och väljer att äta godis på en onsdag, låt mig. Du är ingen läkare eller dietist som känner till mina matvanor och gjort tester på mig för att kolla hur min kropp mår.
Läs det här; http://www.fettmagazine.com/patriarkatet-och-fat-shaming/
"Att skamma tjocka ses med detta i ryggen ofta som något vilket till och med är önskvärt. Om en ger tjockisen dåligt självförtroende kanske hen slutar vara så himla tjock. Men skam är inte en katalysator, snarare något som paralyserar och befäster. Och man kan inte, hur mycket man än tror det – se någons hälsa och allmänna tillstånd genom att enbart se dennes kroppsform. Och även om det gick är det fortfarande inte okej att kommentera det. Det är inte ER KROPP. Kroppar tillhör inte allmänheten utan är personliga. Alla har lika stor rätt att gå ute och delta i samhället utan att bli påhoppad och skymfad genom okvädningsord."
Jag känner igen hela det här inlägget och kan relatera så jävla hårt. Folk har också påpekat mitt klädval för att det "inte passar en större tjej" och jag blir så jävla förbannad. Dessutom hör jag folk kommentera det om andra hela tiden.
Det HÄR *pekar ovan* är en utav anledningarna till varför jag knappt går ut på sommaren. Jag vågar inte. Folk skulle kunna säga till mig nu "bry dig inte om vad andra tycker, om du är nöjd själv, varför bryr du dig?" men det klart att jag bryr mig?! På stranden förra sommaren brydde jag mig inte men blev trots det helt förstörd. Jag vågar inte gå i shorts och linne för (den största anledningen är mina ärr, folk kommenterar gärna och stirrar och pekar och har sig för det också... herrejösses) att jag är osäker på vad folk kommer säga eller vad deras blickar kommer att säga. Det handlar inte om att jag är osäker på min kropp utan för att människor är idioter. Det är liksom inte bara "mitt eget fel" att jag väljer att inte gå ut. Det här kommer dock inte hindra mig helt från att gå ut i sommar men det HAR hindrat mig och kommer säkert någon dag eller några dagar att hindra mig.
Oavsett - sluta kommentera varandras utseenden och varandras vikt, sluta kommentera varandra överhuvudtaget! Det finns ingen anledning, det finns ingen ursäkt. Ni är bara idioter. Så fort någon kommenterar någon annans utseende "negativt" så vill jag bara slå dom för det är INTE OKEJ oavsett vad du säger.

P.S. "Så smal du är :o" är precis lika oacceptabelt som "så tjock du är :o" men "tjock" har råkat bli ett skällsord och "smal" är inte ett skällsord på samma sätt vilket är därför det tas upp mer.