Det kanske inte är så många som vet att fat-acceptance-rörelsen är ihopkopplad med feminism. Och det kanske är många som vet att det är det men inte riktigt förstår varför. Hittade ett fantastiskt inlägg om detta, tänkte kopiera, översätta och hänvisa det i det här inlägget.
http://thebodyisnotanapology.com/magazine/why-is-fat-a-feminist-issue/ <- hämtat härifrån.
Någon som är tjock vet väl nog att feta människor anses som andra klassens medborgare och behandlas som sådana i en rad olika sätt - till exempel inte lika många klädalternativ är tillgängliga för oss, vi betraktas inte som önskvärda anställda, vi får mindre betalt än våra smala motsvarigheter, vi blir dömda och / eller behandlade illa i läkarens kontor, och är verbalt och fysiskt trakasserade på gatorna. Syftet med fettaktivism är att bekämpa dessa olika former av orättvisor, och det är säkert att säga att vi har ett sätt att gå. Vad vi kämpar mot, trots allt, är ett djupt beläget samhällstänkesätt. Detta tänkesätt är beroende av Nya testamentets begrepp om synd och omvändelse. Feta människor utgör en syndig livsstil så som frosseri och lättja, som samhället översätter som att feta människor är "onda." Feta människor kan ångra genom att erkänna att de har begått synden att vara feta och söka förlåtelse från samhället genom att försöka gå ner i vikt. Oavsett om vi är religiösa människor eller inte, är detta tänkesätt ingrodd i våra psyken - om vi inte vidtar medvetna åtgärder för att utbilda oss ur det.
Någon som har upplevt livet som en kvinna vet att vi står inför många utav de problem som feta människor möter. Nu behandlas kvinnor som människor, vi måste ses, höras, tänkas på som människor och eftersom vi fått en kollektiv röst har det gjorts möjligt för oss. Det är trots det svårt för en kvinna att höras och synas. Vi förväntas gömma oss i köket, stanna hemma hos familjen och endast ses som ja... något extra för en man, ett föremål för en man. Och det måste vara trevligt för en man att titta på oss.
Det som gör fettaktivism feministiskt är att feta kvinnor tar upp mer fysiskt utrymme, vi ses som ber besvärande och mindre trevliga att betrakta. Vare sig vi vill eller inte så tar vi upp mer utrymme. Samhället säger att vi är besvärande. Vi följer inte dess regler eftersom vi vägrar vara bra (där bra i det här fallet betyder smal.) Eftersom vi tar mer utrymme, är mer besvärande än vad vi ska, är fulare än vad vi ska så är vi exakt det patriarkatet inte vill att kvinnor ska vara. Vi är automatiskt på grund utav vår vikt ett hot mot patriarkatet. Därför försöker patriarkatet att få oss att skämmas och kalla oss för okvinnliga. Det försöker bryta ner oss.
Med det här menas inte att feta män inte utsätts för diskriminering men män förväntas inte vara osynliga eller ta liten plats. Män förväntas ta upp så mycket utrymme som de vill eller behöver. Män förväntas höras om något stör dem. Män baseras dessutom inte lika mycket på sitt utseende som vi kvinnor gör.
Därför är fettaktivism en feministisk fråga.
Fattitude Trailer 2015 from Fattitude the Movie on Vimeo.
Titta även på videon ovan. Det är jätteviktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar