Jag vill inte behöva förklara varför jag är rädd.

Vardagsrasismen har gjort det igen, skrivit ett helt fantastiskt inlägg - den här gången om män i grupp. http://vardagsrasismen.nu/2015/06/22/jag-hatar-man-i-grupp/ 
Citat:

"När feminister påstår att kvinnor måste behandla män som potentiella våldtäktsmän, speciellt när de agerar i grupp, blir många män extremt kränkta. Just DE tänker ju aldrig någonsin våldta någon. DE är ju schysta! Problemet är att det inte syns utanpå vilka män i grupp som kommer bete sig schyst, det syns inte utanpå vilken snubbe som kommer våldta en eller vem som kommer låta bli. Vi kan aldrig veta. Samtidigt som rättsväsendet, omgivningen, media, filmer etc gång på gång låter oss veta att om vi blir våldtagna för att vi valde att tro på att en grupp män var reko, eller att den där nya bekantskapen inte tänker våldta oss ja då är det vi som är naiva. Våldtas vi när vi väljer att tro att inte alla män är våldtäktsmän får vi skylla oss själva. Hur kunde vi vara så dumma? Damn if we do, damn if we dont."

Och alltså. Det är så jävla sant. Jag som är ute ganska mycket på kvällar och nätter (nej jag är ingen festare utan jag är en gungare, det låter skumt jag vet men jag gungar och lyssnar på musik samtidigt. Det är som meditation, är du ny läsare så vet du nog inget om det men det är chill. Jag är konstig.) Och jag är LIVRÄDD varje gång en eller flera män är i närheten. Jag är så utsatt där jag sitter på gungan. Jag förstår inte varför jag måste försvara eller varför NÅGON måste försvara sig när de säger att de är rädda för män. 
Jag har blivit antastad ute vid gungorna. Jag har blivit ofredad ute vid gungorna. Jag har blivit trakasserad vid gungorna. Av män. Mer än en gång. Är det så konstigt att jag är rädd? Är det så konstigt att jag är rädd för jag VET att om jag anmäler så är kommer de fråga: varför satt du där mitt i natten? Vet du inte att det är farligt? 

Jo jag vet att det är farligt. Men jag måste. Jag måste göra det för mitt välmående. Här i Lindesberg är det väldigt annorlunda, de som kommit fram till mig här har varit otroligt snälla människor som undrat om jag mår bra. I Halmstad fanns det också trevliga människor, fick till och med vänner på det sättet vill jag påstå (eller bekanta, alla är mina vänner trots att jag är en bekant för dem) men i Halmstad fanns det också män som tyckte att det  var okej för dem att trakassera/antasta/ofreda mig. Jag sitter bara där. Jag säger ingenting. Jag gör ingenting mer än att bara SITTA DÄR. Och jag blir ändå trakasserad/antastad/ofredad. Jag har oftast inget smink eller fixat hår och jag har alltid joggingbyxor med stor luvtröja på mig - vilket bevisar att det inte spelar någon roll hur man ser ut, alla är potentiella våldtäktsoffer. Det var inte bara män som var sexuellt vidriga mot mig utan även män som hånade mig på olika sätt. Tog bilder på mig där jag satt, ropade efter mig, frågade dumma frågor och till och med kastade öl på mig. Inte en enda kvinna gjorde någonting mot mig när jag gungade och har aldrig gjort. 
Och det finns män i min omgivning som har mage att tjura/gnälla/ifrågasätta när jag säger att jag är rädd för främmande män. Det gör mig så jävla förbannad. Förbannad och ledsen. Min rädsla måste tas på allvar någon jävla gång, mina upplevelser måste tas på allvar. Och alla andras!