Att vara fet och söka vård som inte är vikt-relaterat.

Är så jävla arg just nu. Så arg så jag bara... kokar. Verkligen kokar inombords. Kan se hur rött mitt ansikte är under sminket.

En kompis berättade för mig idag att hon nyligen varit och testat sig för diverse saker, kvinnostuff... ah u know. De ringde tillbaka idag med ett glädjande besked: hon hade inga fel eller sjukdomar :) härligt! MEN då säger hon i luren: "det står här att du är överviktig... hur mycket väger du?" Och det här var ingen undersökning som har med vikt att göra. Hon hade inte ens vägt sig under sitt besök utan någon hade bara antecknat det baserat på hur hon såg ut.
Seriöst, är det här på riktigt?
Och alltså dessutom... den här tjejen är inte direkt tjock...

Det påminner mig om min fantastiska erfarenhet med vården och vikt.
När jag skulle få ppiller 2010 så tvingade de mig att väga mig. Och eftersom jag var "kraftigt överviktig" fick jag inga ppiller trots att mitt blodtryck var normalt. Efter det spam-ringde de mig och när jag väl svarade försökte de övertyga mig om att träffa en dietist.

Är det seriöst så konstigt att vi tjocka är rädda för att gå till läkare idag?
Så fort jag behöver gå till läkaren så får jag ångest, inte för att jag är rädd för läkare eller sjukhus... utan för att jag är rädd för att de ska vilja "hjälpa" mig med min vikt eller ens påpeka den. Ursäkta, men jag har inga hälsoproblem eller problem med min vikt. Stick.
VIKT HAR INGENTING MED HÄLSA O GÖRA.

Låt mig tillägga här: jag har en vän på Facebook som är helt underbar, en riktigt härlig lirare, men han lägger alltid upp bilder på onyttig mat han äter. Dagligen så är det skräpmat på menyn tillsammans med öl. Han är smal som en pinne. Ingen bryr sig. Pratade med min kompis om det, hon jag pratade om ovan och hon sa en sån jävla bra sak: man får visst skylla sig själv om man är tjock trots att man kan äta helt vanlig mat för man har dålig förbränning och ämnesomsättning - men det är ett prestige att vara smal för att man har bra förbränning och ämnesomsättning. Är det inte sjukt?

This whole body-type thing...

Alltså.
Vissa kanske inte vet om det - men jag har nyligen gått ner 12 kilo, totalt 26 kilo efter flera år av ohälosamt leverne och övervikt.

Jag har, så länge jag kan minnas, blivit kallad för fet. Fet... jaha... sen när blev "fet" något negativt, egentligen? Att vara tjock eller fet behöver inte förknippas med någonting negativt men det gör det idag. När man kallar någon annan människa "fet" så gör man det för att man är elak och vill såra den andra personen - försök inte ens att förneka det. Men.. vi "feta människor" måste sluta se det som något negativt. Att vara fet är inte fult. Tjock, fet, stor, kraftig är inte synonymer till ful, oattraktiv och motbjudande. Det är ungefär som att säga att någon har mörkt eller långt hår - det är bara ett adjektiv - med negativ ton.
Förra sommaren var jag på Östra Stranden här i Halmstad med en kompis som är en ganska stor strand med mycket folk (skall dock inte jämföras med Tylösand.) Jag badade för första gången på flera år och visade mig i bikini för första gången på flera år och jag hade JÄTTEKUL. Jag var nervös och osäker från början men det gick och jag tänkte inte ens på hur folk såg på mig. När vi gått ifrån stranden satt vi på en gräsplätt och en ruta vevades ner från en bil som körde förbi och några killar skrek "jävla fetto!" till mig. Jag måste erkänna att jag blev helt förstörd, helt totalt jävla förstörd. Efter den kommentaren bestämde jag mig för att göra ändring. Jag kunde ligga och gråta för mig själv för att jag var äcklig och för att jag hatade mig själv lika mycket som andra gjorde eller så kunde jag ta tag i mig själv och göra förändring. Jag valde både och... Jag slutade för det första att förneka min kropp. Jag tillhör inte en utav de tjejer som egentligen är smala men som bara kallar sig tjocka för deras låga självkänsla och förvridna kroppsbild utan jag är faktiskt en tjockis, fortfarande. Men jag slutade se min kroppsform som något negativt. Jag gjorde ingen annan förändring än att jag blev mer hälsosam. Helt sant, det var allt.
Och alltså, det här är en utav de historier jag har att berätta gällande "skrika-fetto-på-offentlig-plats" men det finns en annan sida av egentligen samma sak nämligen "jag tror att jag är snäll." Människor har kallat mig tjock för att de "menar väl" och "vill hjälpa" men vad fan i hela helvetet - har jag bett om er "hjälp"? Er så kallade hjälp är inget annat än en ursäkt för att vara elak. Om jag är överviktig och väljer att äta godis på en onsdag, låt mig. Du är ingen läkare eller dietist som känner till mina matvanor och gjort tester på mig för att kolla hur min kropp mår.
Läs det här; http://www.fettmagazine.com/patriarkatet-och-fat-shaming/
"Att skamma tjocka ses med detta i ryggen ofta som något vilket till och med är önskvärt. Om en ger tjockisen dåligt självförtroende kanske hen slutar vara så himla tjock. Men skam är inte en katalysator, snarare något som paralyserar och befäster. Och man kan inte, hur mycket man än tror det – se någons hälsa och allmänna tillstånd genom att enbart se dennes kroppsform. Och även om det gick är det fortfarande inte okej att kommentera det. Det är inte ER KROPP. Kroppar tillhör inte allmänheten utan är personliga. Alla har lika stor rätt att gå ute och delta i samhället utan att bli påhoppad och skymfad genom okvädningsord."
Jag känner igen hela det här inlägget och kan relatera så jävla hårt. Folk har också påpekat mitt klädval för att det "inte passar en större tjej" och jag blir så jävla förbannad. Dessutom hör jag folk kommentera det om andra hela tiden.
Det HÄR *pekar ovan* är en utav anledningarna till varför jag knappt går ut på sommaren. Jag vågar inte. Folk skulle kunna säga till mig nu "bry dig inte om vad andra tycker, om du är nöjd själv, varför bryr du dig?" men det klart att jag bryr mig?! På stranden förra sommaren brydde jag mig inte men blev trots det helt förstörd. Jag vågar inte gå i shorts och linne för (den största anledningen är mina ärr, folk kommenterar gärna och stirrar och pekar och har sig för det också... herrejösses) att jag är osäker på vad folk kommer säga eller vad deras blickar kommer att säga. Det handlar inte om att jag är osäker på min kropp utan för att människor är idioter. Det är liksom inte bara "mitt eget fel" att jag väljer att inte gå ut. Det här kommer dock inte hindra mig helt från att gå ut i sommar men det HAR hindrat mig och kommer säkert någon dag eller några dagar att hindra mig.
Oavsett - sluta kommentera varandras utseenden och varandras vikt, sluta kommentera varandra överhuvudtaget! Det finns ingen anledning, det finns ingen ursäkt. Ni är bara idioter. Så fort någon kommenterar någon annans utseende "negativt" så vill jag bara slå dom för det är INTE OKEJ oavsett vad du säger.

P.S. "Så smal du är :o" är precis lika oacceptabelt som "så tjock du är :o" men "tjock" har råkat bli ett skällsord och "smal" är inte ett skällsord på samma sätt vilket är därför det tas upp mer.