torsdag 30 juli 2015
Varför blir inte du som man arg på andra män?
Något som jag tänkt på väldigt mycket, och som jag säkert skrivit tidigare är detta; varför blir du som man arg på mig när jag är rädd för dig? Varför blir du som man arg på mig när jag antar att du är kapabel till att våldta mig? Eller mörda mig? Skada mig?
För jag ser det överallt. "Dessa jävla feminister som antar att alla män är potentiella våldtäktsmän." Varför är det feministerna som får ta skiten? (Jag vet ju såklart varför egentligen; kvinnohat men detta inlägg riktas till de som inte vet vad kvinnohat är.)
Ligger inte skulden hos männen? Män som våldtar, mördar, skadar andra?
Det är väl DE MÄNNEN som du som man ska klaga på, dom som du ska skriva arga kommentarer om på facebook, dom som du ska snacka skit om med dina vänner?
Varför tar män det så personligt?
Varför ska män ha "each others backs" även när det gäller våldtäkt och mord? Jag förstår inte det.
Om någon ser mig ute på natten i en mörk gränd och antar att jag är en potentiell rånare t.ex. så skulle jag inte bli sårad eller förnärmad överhuvudtaget. Jag skulle tycka synd om personen som trodde att jag var sån och göra det jag kan för att få den personen att känna sig mer trygg. För det är jättejobbigt att känna sig otrygg utomhus - eller inomhus för den delen.
ALLA feminister och kvinnor vet att inte alla män är "onda." Vi vet det så mycket väl. Vi har levt och lever liv med män som vi älskar, som vi litar på.
Om du som man läser detta, tänk lite extra på vad jag har skrivit. Tänk, tänk, tänk!
För jag ser det överallt. "Dessa jävla feminister som antar att alla män är potentiella våldtäktsmän." Varför är det feministerna som får ta skiten? (Jag vet ju såklart varför egentligen; kvinnohat men detta inlägg riktas till de som inte vet vad kvinnohat är.)
Ligger inte skulden hos männen? Män som våldtar, mördar, skadar andra?
Det är väl DE MÄNNEN som du som man ska klaga på, dom som du ska skriva arga kommentarer om på facebook, dom som du ska snacka skit om med dina vänner?
Varför tar män det så personligt?
Varför ska män ha "each others backs" även när det gäller våldtäkt och mord? Jag förstår inte det.
Om någon ser mig ute på natten i en mörk gränd och antar att jag är en potentiell rånare t.ex. så skulle jag inte bli sårad eller förnärmad överhuvudtaget. Jag skulle tycka synd om personen som trodde att jag var sån och göra det jag kan för att få den personen att känna sig mer trygg. För det är jättejobbigt att känna sig otrygg utomhus - eller inomhus för den delen.
ALLA feminister och kvinnor vet att inte alla män är "onda." Vi vet det så mycket väl. Vi har levt och lever liv med män som vi älskar, som vi litar på.
Om du som man läser detta, tänk lite extra på vad jag har skrivit. Tänk, tänk, tänk!
onsdag 29 juli 2015
Dermarollern.
Andra gången med dermarollern idag.
Måste faktiskt erkänna att jag ser skillnad på mitt ärr mellan brösten efter en misslyckad piercing. Tyvärr har jag inga direkt före och efter-bilder... men ni får helt enkelt lita på mig.
Jag hade nästan glömt bort hur ont det gjorde... men det måste vara värt det. Hoppas jag inte får så ont i ansiktet som sist bara... hade tänkt att om jag inte ser skillnad i ansiktet på 3-4 gånger så kör jag inte där mer. Vill inte skada mig...
Bild: 29 juli
Kommer ta bild efter varje gång.
Ser ni någon skillnad?
söndag 26 juli 2015
Zara Larssons sommarprat.
"Manshat är inte riktat till män som personer.
Jag vill att du som lyssnar ska förstå att jag inte hatar män eller killar som individer.
Jag vill att du som lyssnar ska förstå att jag inte hatar min pappa, min morfar eller mina bästa killkompisar.
Jag vill att du som lyssnar ska förstå att manshatet är riktat till patriarkatet och machokulturen.
Om du har förstått detta... vill du då fortfarande våldta mig?
Vill du fortfarande slå ihjäl mig?
Vill du fortfarande se mitt lik?"
LYSSNA! ALLA!
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/579039?programid=2071#
fredag 24 juli 2015
Öppnar upp mig.
Är inne i en sån period då jag bara tänker "fan också."
Jag kollar tumblr och kommer på mig själv med att relatera till alla "teen"-bloggar fast jag är 23 år gammal. Samma gäller alla filmer jag tittar på. All musik jag lyssnar på.
Jag börjar märka det mer och mer.
En stor del utav mig försöker tänka att det inte gör någonting. Idag växer man inte upp lika snabbt som man gjorde för kanske 20 år sen eller 10 år sen. 25 är det nya 15, försöker jag tänka.
Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förlåta de människor som skadat mig. De som gjorde mig sjuk... som förstörde två tredjedelar av mitt liv, som kanske fortfarande förstör mitt liv men bara inte lika uppenbart. För... eftersom jag fortfarande tänker på dom... så betyder det att de fortfarande finns kvar. Såret är fortfarande färskt och jag kliar upp det.
Jag märker nu mer än någonsin hur det påverkat mig och hur det fortfarande påverkar mig. Mina nutida relationer hänger i sköra trådar på grund utav mina gamla relationer. Jag försöker att inte klippa bort dem även om jag vet att det vore mindre smärtsamt att själv klippa tråden än att se någon annan göra det. Onödigt självförsvar... speciellt eftersom de människor som finns i mitt liv nu aldrig skulle utsätta mig för sån smärta. Trots att jag vet att det är så kan jag inte låta bli att undra, låta bli att komma på backup-planer i huvudet, låta bli att vara... rädd.
Jag försöker övertyga mig själv, och alla andra, om hur stark jag har blivit men det är svårt att tro på det när jag sitter här och försöker hålla i mig själv från att inte bita mig i handen, gråta bort mitt smink eller skära upp mina armar... Okej, jag kanske överdrev lite där på slutet... men ändå.
Jag tänker på Effy.
Hur jag så många gånger önskat att jag var som Effy eller i alla fall som andra tror att Effy är. Jag har önskat det så hårt att det känts som om jag börjat blöda inuti av ansträngning. Jag har försökt och försökt men jag kan inte.
Hur många gånger har jag inte försökt bli någon annan men misslyckats?
Jag kan inte, hur mycket jag än vill, bli en sådan människa som skadar andra, som inte bryr sig om andra, som är totalt jävla självständig, som agerar efter impuls, som alltid klarar sig no matter what. Jag är inte sån...
Jag är... snäll och svag.
Rädd och ömtålig.
Jag skulle hellre skada mig själv än andra. Lägger mig framför tåget för vem som helst. Och jag undrar om det är för att jag är så snäll eller för att jag desperat söker anledningar, en nobel anledning, till att döda mig själv.
Jag är 23 år gammal.
Jag hade ingen tonårstid.
Jag var för sjuk för att uppleva det.
Jag vet inte hur man gör för att växa upp,
för jag var för sjuk för att lära mig det.
Jag är... helt jävla vilsen.
Jag känner mig inte redo för att ta tag i saker ännu. Det finns alldeles för mycket i vägen för mig. Jag vet inte vad jag ska göra... och jag önskar att jag kommer på svaret till det imorgon när jag vaknar, för idag är det ingen idé. Ingen idé alls.
Jag kollar tumblr och kommer på mig själv med att relatera till alla "teen"-bloggar fast jag är 23 år gammal. Samma gäller alla filmer jag tittar på. All musik jag lyssnar på.
Jag börjar märka det mer och mer.
En stor del utav mig försöker tänka att det inte gör någonting. Idag växer man inte upp lika snabbt som man gjorde för kanske 20 år sen eller 10 år sen. 25 är det nya 15, försöker jag tänka.
Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förlåta de människor som skadat mig. De som gjorde mig sjuk... som förstörde två tredjedelar av mitt liv, som kanske fortfarande förstör mitt liv men bara inte lika uppenbart. För... eftersom jag fortfarande tänker på dom... så betyder det att de fortfarande finns kvar. Såret är fortfarande färskt och jag kliar upp det.
Jag märker nu mer än någonsin hur det påverkat mig och hur det fortfarande påverkar mig. Mina nutida relationer hänger i sköra trådar på grund utav mina gamla relationer. Jag försöker att inte klippa bort dem även om jag vet att det vore mindre smärtsamt att själv klippa tråden än att se någon annan göra det. Onödigt självförsvar... speciellt eftersom de människor som finns i mitt liv nu aldrig skulle utsätta mig för sån smärta. Trots att jag vet att det är så kan jag inte låta bli att undra, låta bli att komma på backup-planer i huvudet, låta bli att vara... rädd.
Jag försöker övertyga mig själv, och alla andra, om hur stark jag har blivit men det är svårt att tro på det när jag sitter här och försöker hålla i mig själv från att inte bita mig i handen, gråta bort mitt smink eller skära upp mina armar... Okej, jag kanske överdrev lite där på slutet... men ändå.
Hur jag så många gånger önskat att jag var som Effy eller i alla fall som andra tror att Effy är. Jag har önskat det så hårt att det känts som om jag börjat blöda inuti av ansträngning. Jag har försökt och försökt men jag kan inte.
Hur många gånger har jag inte försökt bli någon annan men misslyckats?
Jag kan inte, hur mycket jag än vill, bli en sådan människa som skadar andra, som inte bryr sig om andra, som är totalt jävla självständig, som agerar efter impuls, som alltid klarar sig no matter what. Jag är inte sån...
Jag är... snäll och svag.
Rädd och ömtålig.
Jag skulle hellre skada mig själv än andra. Lägger mig framför tåget för vem som helst. Och jag undrar om det är för att jag är så snäll eller för att jag desperat söker anledningar, en nobel anledning, till att döda mig själv.
Jag är 23 år gammal.
Jag hade ingen tonårstid.
Jag var för sjuk för att uppleva det.
Jag vet inte hur man gör för att växa upp,
för jag var för sjuk för att lära mig det.
Jag är... helt jävla vilsen.
Jag känner mig inte redo för att ta tag i saker ännu. Det finns alldeles för mycket i vägen för mig. Jag vet inte vad jag ska göra... och jag önskar att jag kommer på svaret till det imorgon när jag vaknar, för idag är det ingen idé. Ingen idé alls.
torsdag 23 juli 2015
Dermaroller mot ärr?
Igår provade jag dermarollern för första gången. Ni som inte vet vad en dermaroller är kommer här en liten förklaring: "Det är en liten roller med flera hundra små nålar som man drar över huden för att skapa micro-skada. Det gör att kroppen fyller ut dessa micro-skador med nytt kollagen och elastin vilket gör att ärr förminskas och ett allmänt helande och läkande utav huden."Jag är just nu inne på att försöka, så gott det går, att ta bort mina ärr. Jag vet att mina ärr aldrig någonsin kommer att försvinna med tanke på mängden men jag vill inte ge upp hoppet om att de kan bli mindre synliga - eller bara lättare att tatuera över.
Jag har tidigare provat en kräm som heter contrakel. Jag köpte 3 tuber för 900 kr i 3 månader och det hände absolut ingenting... jävligt mycket waste of 900 kr. Sen det fiaskot har jag bestämt mig för att inte lägga ut mer än 300 kr totalt på hemma-produkter som ska hjälpa att reducera ärr.
Min dermaroller kostade 199 kr och nålarnas storlek är 1 mm. Här köpte Daniel den åt mig: http://www.vippon.com/dermaroller-skinroller-hudroller-tar-bort-alla-typer-arr/product_details.php/products_id/1303/
Jag testar även denna på mina acneärr i ansiktet.
Första användningen onsdag 22 juli:
- Det gjorde i början ganska ont men efter ett tag bedövades huden och det kändes mer lite skönt (?). Ungefär som när man kliar sig med en hårborste.
- Efteråt kändes det som om när man bränt sig i solen. Idag, dagen efter, känns det likadant. Jag har rodnad på kinderna och på armarna (och på ett gammalt piercingärr mellan brösten) där jag använde den och det känns varmt på de ställena. Men det gör inte så ont att jag störs utav det.
Fortsättning följer! (om jag kommer ihåg det, men det gör jag nog)
Fuck you för fan asså.
Nu såg jag den där videon igen... "Girl destroys feminism in 3 minutes"... eller ja... jag såg inte hela, vill inte utsätta mig själv för sån psykisk misshandel. Det började med att jag kommenterade en killkompis som delade filmen och sen kopierade jag min kommentar på de andra vännerna (4 stycken!) som delade videon. Dock vet jag att fantastiska Atalia bara delade för att kunna se den senare, jag vet att hon inte stöttar videon.
Såhär löd kommentaren;
"MEN GÄÄÄÄÄÄÄÄSPPPPPPPP. Hur kan folk fortfarande ta upp dom här argumenten? xD Feminism ÄR equal rights!
1. män blir våldtagna i fängelsen av andra MÄN. det är ett problem som många feminister sätter i ljuset eftersom det bevisar att män faktiskt inte våldtar pga sexuell lust utan för att det handlar om makt.
2. anledningen till att män inte får hjälp när de utsätts för våld i hemmet är för att patriarkatet och andra män inte tycker att det är ett problem. män är ju macho och om en man grinar för han blir slagen av sin fru blir han utfryst av patriarkatet och "suck it up" "grow some balls" etc vilket är jättehemskt och ett problem som jättemånga feminister sätter i ljuset. Vi har blivit lärda att kvinnor är svaga och män är starka och därför inte kan misshandla män vilket inte stämmer. Feminister vill krossa den bilden.
3. män tar livet av sig mer eftersom det anses fult att visa känslor och visa sig svag enligt samhället. att vara känslig är kvinnlig och allt som är kvinnlig är dåligt. män dödar hellre sig själva än visar känslor vilket är helt sjukt och ett problem som måste åtgärdas och som feminister sätter i ljuset.
4. män mördar andra män än vad de mördar kvinnor. varför håller män på med såna hemskheter? inte för att de är män utan för att patriarkatet har gjort dom såna. feminister vill krossa patriarkatet.
5. kvinnor är inte lika accepterade i yrken som är farliga som t.ex. brandman eftersom de anses svaga. samma gäller med armén och därför dör fler män i arbetsolyckor och i krig - för att det är mansdominerande yrken.
6. bara för att män har privilegier i samhället betyder inte att de inte har problem eller inte är utsatta för orättvisor. anledningen till att en kvinna vinner custody-battles är för att samhället säger att kvinnor är mer lämpliga att uppfostra barn vilket är en förvriden syn av kvinnan. en pappa kan vara lika bra förälder som en mamma. det är också något som feminister vill krossa, bilden av kvinnan som någon som bara ska ta hand om barn.
7. ännu en gång handlar det om patriarkatet som ser på kvinnan som svag. kivnnor är inte svaga och män inte starka - de är båda svaga OCH starka. det borde inte få finnas någon särbehandling av könen ALLS och det är en utav feministernas viktigaste frågor.
Nu orkar jag inte titta mer men jag antar att jag fått fram my point of this. Allt hon tar upp är problem som kan lösas med feminism. Feminism forever."
När ska folk förstå vad feminism egentligen är? När ska folk börja lyssna? För det är inte så svårt att förstå och information finns överallt. Internet är FULLT av information om feminism, varför vill folk inte googla? Varför är folk så jävla anti LIKA RÄTTIGHETER?
Min syster säger alltid till mig "bara skit i dom, Jonna" och ja... det är egentligen det bästa MEN jag vill inte skita i människor som är outbildade inom feminism. Jag känner mig som en sån galen präst som försöker få andra till kristendomen, jag vill frälsa antifeminister!!!!!
Aaaaaaaaaaaaaaaaargh är så arg just nu så jag bara vill skrika.
Såhär löd kommentaren;
"MEN GÄÄÄÄÄÄÄÄSPPPPPPPP. Hur kan folk fortfarande ta upp dom här argumenten? xD Feminism ÄR equal rights!
1. män blir våldtagna i fängelsen av andra MÄN. det är ett problem som många feminister sätter i ljuset eftersom det bevisar att män faktiskt inte våldtar pga sexuell lust utan för att det handlar om makt.
2. anledningen till att män inte får hjälp när de utsätts för våld i hemmet är för att patriarkatet och andra män inte tycker att det är ett problem. män är ju macho och om en man grinar för han blir slagen av sin fru blir han utfryst av patriarkatet och "suck it up" "grow some balls" etc vilket är jättehemskt och ett problem som jättemånga feminister sätter i ljuset. Vi har blivit lärda att kvinnor är svaga och män är starka och därför inte kan misshandla män vilket inte stämmer. Feminister vill krossa den bilden.
3. män tar livet av sig mer eftersom det anses fult att visa känslor och visa sig svag enligt samhället. att vara känslig är kvinnlig och allt som är kvinnlig är dåligt. män dödar hellre sig själva än visar känslor vilket är helt sjukt och ett problem som måste åtgärdas och som feminister sätter i ljuset.
4. män mördar andra män än vad de mördar kvinnor. varför håller män på med såna hemskheter? inte för att de är män utan för att patriarkatet har gjort dom såna. feminister vill krossa patriarkatet.
5. kvinnor är inte lika accepterade i yrken som är farliga som t.ex. brandman eftersom de anses svaga. samma gäller med armén och därför dör fler män i arbetsolyckor och i krig - för att det är mansdominerande yrken.
6. bara för att män har privilegier i samhället betyder inte att de inte har problem eller inte är utsatta för orättvisor. anledningen till att en kvinna vinner custody-battles är för att samhället säger att kvinnor är mer lämpliga att uppfostra barn vilket är en förvriden syn av kvinnan. en pappa kan vara lika bra förälder som en mamma. det är också något som feminister vill krossa, bilden av kvinnan som någon som bara ska ta hand om barn.
7. ännu en gång handlar det om patriarkatet som ser på kvinnan som svag. kivnnor är inte svaga och män inte starka - de är båda svaga OCH starka. det borde inte få finnas någon särbehandling av könen ALLS och det är en utav feministernas viktigaste frågor.
Nu orkar jag inte titta mer men jag antar att jag fått fram my point of this. Allt hon tar upp är problem som kan lösas med feminism. Feminism forever."
När ska folk förstå vad feminism egentligen är? När ska folk börja lyssna? För det är inte så svårt att förstå och information finns överallt. Internet är FULLT av information om feminism, varför vill folk inte googla? Varför är folk så jävla anti LIKA RÄTTIGHETER?
Min syster säger alltid till mig "bara skit i dom, Jonna" och ja... det är egentligen det bästa MEN jag vill inte skita i människor som är outbildade inom feminism. Jag känner mig som en sån galen präst som försöker få andra till kristendomen, jag vill frälsa antifeminister!!!!!
Aaaaaaaaaaaaaaaaargh är så arg just nu så jag bara vill skrika.
måndag 20 juli 2015
Jag förespråkar inte ohälsa.
Nej, det finns ingen som tänker så. Däremot tänker folk så om smala kvinnor och utvecklar ätstörningar. Detta bevisar hur icke-farligt det är att vara för tjockacceptans.
Det finns ingen inom tjockacceptans-rörelsen som säger "gå och ät 10 st Big macs, 7 påsar chips och 20 st chokladkakor!" Det finns ingen som uppmuntrar till ohälsosamt leverne.
Jag uppmuntrar bara till en enda sak: tyck om dig själv. Tyck om dig själv oavsett hur du ser ut, oavsett vad samhället tycker om din kropp. Tyck om dig själv för du är vacker.
Jag är inte delusional, jag vet att övervikt KAN vara ihopkopplat till ohälsa men om vi nu ska sitta och prata om ohälsa - varför pratar vi bara om övervikt? Varför pratar vi inte om smala som äter mer ohälsosamt än mig? Varför pratar vi inte om att ohälsa även kan betyda äta för lite, inte bara för mycket? Varför pratar vi inte om att smala som aldrig rör på sig långsamt dödar sig själva framför en datorskärm? Nej vi pratar inte om det, aldrig. Vi pratar bara om hur ohälsosamma tjocka är, hur tjocka dödar sig själva, hur tjocka äter för mycket och rör på sig för lite. DET om något är klockren fatshaming och handlar inte alls om välvilja.
Jag förespråkar också att folk ska få leva sina liv hur fan dom vill. Det handlar också om frihet - om fri vilja. Om någon är lycklig i sitt liv, varför ska denne inte få vara det? Bara för att hen är tjock? Det är helt sinnessjukt. "Du kan omöjligt vara lycklig i din tjocka kropp." Även det är klockren fatshaming. "Folk som är tjocka KAN inte vara lyckliga." Jo det kan man.
Jag kan helt ärligt säga att ingenting ni säger kan få mig att ändra på min livsstil. Det spelar ingen roll hur mycket ni försöker övertyga mig om att jag är ohälsosam, vilket kanske stämmer ibland, det enda det kommer göra med mig är att jag kommer hata mig själv ännu mer. Anledningen till att jag har dåligt självförtroende handlar inte om min kropp eller hur min kropp ser ut utan att jag VET vad ni tänker om min kropp. Jag vet att ni inte accepterar min kropp - därför har jag svårt att göra det också. Jag vet att ni tycker att jag är ful, äcklig, vidrig, en börda för samhället och ohälsosam.
Jag tar inte hand om min kropp när jag hatar den. Alltså är det omöjligt för mig att vara hälsosam om jag hatar min kropp. Varje gång jag har mått bra i mig själv har jag slutat tröstäta och slutat ligga i soffan hela dagarna för jag är så apatisk. Så om ni nu verkligen bryr er om mig och vill att jag ska bli hälsosam - säg att jag är vacker! Säg att ni älskar mig! Vad är mer hälsosamt än att tycka om sig själv?! INGENTING.
söndag 19 juli 2015
Jag vänjer mig aldrig.
Nu är det PMDS-tid för mig igen och det är något som jag alltid tänker varje gång det händer; varför vänjer jag mig aldrig?
Jag är van vid många saker och känslor man inte ska vara van vid som t.ex. bli behandlad dåligt i förhållanden, att inte känna mig tillräckligt uppskattad bland vänner eller att aldrig känna mig tillräcklig. Men när det gäller depression och ångest så vänjer jag mig aldrig. Det finns ett citat jag hörde för längesen "ångest blev mitt normaltillstånd" och även om det brukade stämma och ibland fortfarande stämmer på mig så... går det ändå inte vänja sig.
Jag tror att det främst handlar om att jag inte VILL ha det såhär.
Men vad gör man när man inte vill ha det såhär men tvingas ändå?...
Och dessutom; PMDS handlar inte bara om att känna sig deppig och ha ångest. Jag blir också väldigt arg och lättretlig som hade kunnat påverka mitt förhållande negativt (tur att Daniel är så förstående gällande detta.) Kolla bilden ovan, de är alla symptom man får under PMDS (eller PMDD.)
Igår när jag och Daniel hade gått och lagt sig kände jag hur jag hade så otroligt ont i ryggen. Jag kunde inte ligga på något sätt för att det inte skulle göra ont. Det var så frustrerande. Känner även idag att jag har lite ont i ryggen men det är inte som igår.
Och the food cravings... vågar inte ens berätta om dom. Men det är inte konstigt att jag går upp och ner i vikt när jag har PMDS.
Usch... jag är helt tom i huvudet. Vill skriva så mycket mer och skriva mycket bättre om det här men ja... jag blir helt tom och har så svårt att uttrycka mig när jag känner mig tom.
Real ass talk/from my perspective.
Jag har, i ett par år, följt två stycken snubbar på YouTube; capndesdes (Destery Smith) och ahoynateo (Nathan Owens). För det mesta gör de komedi-videos men jag vill bara göra ett inlägg där jag tipsar om deras seriösa videos; Real ass talk och From my perspective.
Det är så viktigt att populära människor som t.ex. Destery och Nathan fortsätter visa för omvärlden att det inte är något fel i att må dåligt, att du inte är ensam och att det kommer gå över. Jag får intrycket av att de bara vill väl med sina videos vilket är (tråkigt nog) rätt ovanligt, speciellt på YouTube och speciellt bland män.
Det är så viktigt att populära människor som t.ex. Destery och Nathan fortsätter visa för omvärlden att det inte är något fel i att må dåligt, att du inte är ensam och att det kommer gå över. Jag får intrycket av att de bara vill väl med sina videos vilket är (tråkigt nog) rätt ovanligt, speciellt på YouTube och speciellt bland män.
lördag 18 juli 2015
Kurviga kvinnor är inte längre välkomna på instagram?
Jag ser just nu en video från den fantastiska Loey Lane som heter "curvy girls banned?!"
I videon berättar hon hur hastagen #curvy är bannad på instagram, så som #bbw (big beautiful women) och #thickgirls. Jag kollade upp det och det stämmer - dessa 3 taggar finns inte på instagram!
Detta gör mig oerhört upprörd, speciellt hashtagen #bbw som man ofta använder när man vill hylla den större kvinnokroppen.
Loey Lane berättar också att hastagen som innehåller män som stoppar kuken i strumpor fortfarande finns kvar (?) wtf
Dessutom finns #proanaa fortfarande kvar. Proanaa = "för ätstörningar" vilket är en hashtag som människor med ätstörningar använder för att trigga andra.
I videon berättar hon hur hastagen #curvy är bannad på instagram, så som #bbw (big beautiful women) och #thickgirls. Jag kollade upp det och det stämmer - dessa 3 taggar finns inte på instagram!
Detta gör mig oerhört upprörd, speciellt hashtagen #bbw som man ofta använder när man vill hylla den större kvinnokroppen.
Loey Lane berättar också att hastagen som innehåller män som stoppar kuken i strumpor fortfarande finns kvar (?) wtf
Dessutom finns #proanaa fortfarande kvar. Proanaa = "för ätstörningar" vilket är en hashtag som människor med ätstörningar använder för att trigga andra.
lördag 4 juli 2015
Vad som spelas just nu.
Jag älskar black metal. Alltså verkligen älskar. Jag älskar mycket musik och känner tillhörighet med mycket musik men ingenting intresserar mig mer musikmässigt än black metal - och black metals historia. Det finns så mycket inom den genren som tilltalar mig även om jag i perioder inte står ut med black metal (visst är det konstigt, när jag älskar det så mycket?) Men det handlar om känslor. Vissa känslor passar inte ihop med black metal - alltså kan inte vem som helst tycka om black metal.
Jag tror att det finns många som lyssnar på black metal, inte för att de egentligen tycker om det, utan för att det anses rätt coolt. Och ja, black metal är coolt och jag tycker att människor som tycker om black metal genast blir lite coolare. Men det är helt okej att inte tycka om det. Jag skulle snarare säga: var glad att du inte tycker om det - för känslorna kopplade till black metal är inga positiva känslor. Nu kan jag inte tala för alla, men det är min teori. Det finns inga glada black metal-låtar.
Just nu spelas Darkthrone, Burzum och Bathory på repeat i mina hörlurar. Jag kan inte förklara hur det får mig att känna för det är en känsla som bara... de som har känt den kan förstå... om jag försöker förklara den. Låter det snurrigt? Det ÄR snurrigt. Men... det känns som att metal-musik i ren allmänhet är hem för mig. Hem. Det är inte en plats, det är en känsla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)