Jag är van vid många saker och känslor man inte ska vara van vid som t.ex. bli behandlad dåligt i förhållanden, att inte känna mig tillräckligt uppskattad bland vänner eller att aldrig känna mig tillräcklig. Men när det gäller depression och ångest så vänjer jag mig aldrig. Det finns ett citat jag hörde för längesen "ångest blev mitt normaltillstånd" och även om det brukade stämma och ibland fortfarande stämmer på mig så... går det ändå inte vänja sig.
Jag tror att det främst handlar om att jag inte VILL ha det såhär.
Men vad gör man när man inte vill ha det såhär men tvingas ändå?...
Och dessutom; PMDS handlar inte bara om att känna sig deppig och ha ångest. Jag blir också väldigt arg och lättretlig som hade kunnat påverka mitt förhållande negativt (tur att Daniel är så förstående gällande detta.) Kolla bilden ovan, de är alla symptom man får under PMDS (eller PMDD.)
Igår när jag och Daniel hade gått och lagt sig kände jag hur jag hade så otroligt ont i ryggen. Jag kunde inte ligga på något sätt för att det inte skulle göra ont. Det var så frustrerande. Känner även idag att jag har lite ont i ryggen men det är inte som igår.
Och the food cravings... vågar inte ens berätta om dom. Men det är inte konstigt att jag går upp och ner i vikt när jag har PMDS.
Usch... jag är helt tom i huvudet. Vill skriva så mycket mer och skriva mycket bättre om det här men ja... jag blir helt tom och har så svårt att uttrycka mig när jag känner mig tom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar