Jag vänjer mig aldrig.

Nu är det PMDS-tid för mig igen och det är något som jag alltid tänker varje gång det händer; varför vänjer jag mig aldrig? 

Jag är van vid många saker och känslor man inte ska vara van vid som t.ex. bli behandlad dåligt i förhållanden, att inte känna mig tillräckligt uppskattad bland vänner eller att aldrig känna mig tillräcklig. Men när det gäller depression och ångest så vänjer jag mig aldrig. Det finns ett citat jag hörde för längesen "ångest blev mitt normaltillstånd" och även om det brukade stämma och ibland fortfarande stämmer på mig så... går det ändå inte vänja sig. 

Jag tror att det främst handlar om att jag inte VILL ha det såhär. 

Men vad gör man när man inte vill ha det såhär men tvingas ändå?...

Och dessutom; PMDS handlar inte bara om att känna sig deppig och ha ångest. Jag blir också väldigt arg och lättretlig som hade kunnat påverka mitt förhållande negativt (tur att Daniel är så förstående gällande detta.) Kolla bilden ovan, de är alla symptom man får under PMDS (eller PMDD.) 

Igår när jag och Daniel hade gått och lagt sig kände jag hur jag hade så otroligt ont i ryggen. Jag kunde inte ligga på något sätt för att det inte skulle göra ont. Det var så frustrerande. Känner även idag att jag har lite ont i ryggen men det är inte som igår. 

Och the food cravings... vågar inte ens berätta om dom. Men det är inte konstigt att jag går upp och ner i vikt när jag har PMDS. 

Usch... jag är helt tom i huvudet. Vill skriva så mycket mer och skriva mycket bättre om det här men ja... jag blir helt tom och har så svårt att uttrycka mig när jag känner mig tom. 

Real ass talk/from my perspective.

Jag har, i ett par år, följt två stycken snubbar på YouTube; capndesdes (Destery Smith) och ahoynateo (Nathan Owens). För det mesta gör de komedi-videos men jag vill bara göra ett inlägg där jag tipsar om deras seriösa videos; Real ass talk och From my perspective.

Det är så viktigt att populära människor som t.ex. Destery och Nathan fortsätter visa för omvärlden att det inte är något fel i att må dåligt, att du inte är ensam och att det kommer gå över. Jag får intrycket av att de bara vill väl med sina videos vilket är (tråkigt nog) rätt ovanligt, speciellt på YouTube och speciellt bland män.

Kurviga kvinnor är inte längre välkomna på instagram?

Jag ser just nu en video från den fantastiska Loey Lane som heter "curvy girls banned?!"
I videon berättar hon hur hastagen #curvy är bannad på instagram, så som #bbw (big beautiful women) och #thickgirls. Jag kollade upp det och det stämmer - dessa 3 taggar finns inte på instagram!

Detta gör mig oerhört upprörd, speciellt hashtagen #bbw som man ofta använder när man vill hylla den större kvinnokroppen.

Loey Lane berättar också att hastagen som innehåller män som stoppar kuken i strumpor fortfarande finns kvar (?) wtf

Dessutom finns #proanaa fortfarande kvar. Proanaa = "för ätstörningar" vilket är en hashtag som människor med ätstörningar använder för att trigga andra.

Vad som spelas just nu.

Jag älskar black metal. Alltså verkligen älskar. Jag älskar mycket musik och känner tillhörighet med mycket musik men ingenting intresserar mig mer musikmässigt än black metal - och black metals historia. Det finns så mycket inom den genren som tilltalar mig även om jag i perioder inte står ut med black metal (visst är det konstigt, när jag älskar det så mycket?) Men det handlar om känslor. Vissa känslor passar inte ihop med black metal - alltså kan inte vem som helst tycka om black metal.

Jag tror att det finns många som lyssnar på black metal, inte för att de egentligen tycker om det, utan för att det anses rätt coolt. Och ja, black metal är coolt och jag tycker att människor som tycker om black metal genast blir lite coolare. Men det är helt okej att inte tycka om det. Jag skulle snarare säga: var glad att du inte tycker om det - för känslorna kopplade till black metal är inga positiva känslor. Nu kan jag inte tala för alla, men det är min teori. Det finns inga glada black metal-låtar. 

Just nu spelas Darkthrone, Burzum och Bathory på repeat i mina hörlurar. Jag kan inte förklara hur det får mig att känna för det är en känsla som bara... de som har känt den kan förstå... om jag försöker förklara den. Låter det snurrigt? Det ÄR snurrigt. Men... det känns som att metal-musik i ren allmänhet är hem för mig. Hem. Det är inte en plats, det är en känsla. 

Varför plus-size borde finnas i butik.

SNÄLLA SLUTA! VÅLD ÄR INTE OK FÖR NÅGOT KÖN!

Alltså kan män SNÄLLA SLUTA skriva det här (se ovan) så fort man diskuterar våld och feminism samtidigt. Snälla. Kvinnor tycker inte att det är okej att slå män för vi kvinnor är inte SVAGA. Vi är LIKA STARKA som män och det är inte VI som fått er att tro det. 

Patriarkatet/män säger att kvinnor är fysiskt svaga och därför är det okej för en kvinna att slå en man. 

Feminister tycker INTE detta för feminister är EMOT patriarkatet. 

SNÄLLA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag vill inte behöva förklara varför jag är rädd.

Vardagsrasismen har gjort det igen, skrivit ett helt fantastiskt inlägg - den här gången om män i grupp. http://vardagsrasismen.nu/2015/06/22/jag-hatar-man-i-grupp/ 
Citat:

"När feminister påstår att kvinnor måste behandla män som potentiella våldtäktsmän, speciellt när de agerar i grupp, blir många män extremt kränkta. Just DE tänker ju aldrig någonsin våldta någon. DE är ju schysta! Problemet är att det inte syns utanpå vilka män i grupp som kommer bete sig schyst, det syns inte utanpå vilken snubbe som kommer våldta en eller vem som kommer låta bli. Vi kan aldrig veta. Samtidigt som rättsväsendet, omgivningen, media, filmer etc gång på gång låter oss veta att om vi blir våldtagna för att vi valde att tro på att en grupp män var reko, eller att den där nya bekantskapen inte tänker våldta oss ja då är det vi som är naiva. Våldtas vi när vi väljer att tro att inte alla män är våldtäktsmän får vi skylla oss själva. Hur kunde vi vara så dumma? Damn if we do, damn if we dont."

Och alltså. Det är så jävla sant. Jag som är ute ganska mycket på kvällar och nätter (nej jag är ingen festare utan jag är en gungare, det låter skumt jag vet men jag gungar och lyssnar på musik samtidigt. Det är som meditation, är du ny läsare så vet du nog inget om det men det är chill. Jag är konstig.) Och jag är LIVRÄDD varje gång en eller flera män är i närheten. Jag är så utsatt där jag sitter på gungan. Jag förstår inte varför jag måste försvara eller varför NÅGON måste försvara sig när de säger att de är rädda för män. 
Jag har blivit antastad ute vid gungorna. Jag har blivit ofredad ute vid gungorna. Jag har blivit trakasserad vid gungorna. Av män. Mer än en gång. Är det så konstigt att jag är rädd? Är det så konstigt att jag är rädd för jag VET att om jag anmäler så är kommer de fråga: varför satt du där mitt i natten? Vet du inte att det är farligt? 

Jo jag vet att det är farligt. Men jag måste. Jag måste göra det för mitt välmående. Här i Lindesberg är det väldigt annorlunda, de som kommit fram till mig här har varit otroligt snälla människor som undrat om jag mår bra. I Halmstad fanns det också trevliga människor, fick till och med vänner på det sättet vill jag påstå (eller bekanta, alla är mina vänner trots att jag är en bekant för dem) men i Halmstad fanns det också män som tyckte att det  var okej för dem att trakassera/antasta/ofreda mig. Jag sitter bara där. Jag säger ingenting. Jag gör ingenting mer än att bara SITTA DÄR. Och jag blir ändå trakasserad/antastad/ofredad. Jag har oftast inget smink eller fixat hår och jag har alltid joggingbyxor med stor luvtröja på mig - vilket bevisar att det inte spelar någon roll hur man ser ut, alla är potentiella våldtäktsoffer. Det var inte bara män som var sexuellt vidriga mot mig utan även män som hånade mig på olika sätt. Tog bilder på mig där jag satt, ropade efter mig, frågade dumma frågor och till och med kastade öl på mig. Inte en enda kvinna gjorde någonting mot mig när jag gungade och har aldrig gjort. 
Och det finns män i min omgivning som har mage att tjura/gnälla/ifrågasätta när jag säger att jag är rädd för främmande män. Det gör mig så jävla förbannad. Förbannad och ledsen. Min rädsla måste tas på allvar någon jävla gång, mina upplevelser måste tas på allvar. Och alla andras! 

Random-inlägg.

Min hy är kass igen. Poppar upp nya finnar på kinderna titt som tätt. De gör ont, är ilsket röda och smälter inte in bland alla de röda ärr som redan finns där... Det gör mig riktigt ledsen.

Och alltså jag vet att min hy inte är så dålig som många andras, men jag har aldrig haft den här typen utav akne tidigare. Har haft my fair share of dålig hy i perioder men nä... inte såhär, inte vad jag kan minnas.
Kan ju iof vara så att jag under mina tonår mådde så dåligt över annat att jag aldrig riktigt tänkte på min hy...

Har städat gästrummet idag och bäddat i ordning. Blev avundsjuk... saknar att ha ett eget litet sovrum istället för ett master bedroom tillsammans med min sambo (jag skulle inte byta det för något men ändå.) När jag och Daniel får barn så ska vi fan byta sovrum till det lilla gästrummet... vi är ju inte vårat sovrum lika mycket som ett barn. Men det får vi se då.
Finns nu 3 stora svarta sopsäckar med pant i gästrummet som vi ska panta innan jag åker till Halmstad. Det får bli mina fickpengar där.

Hur du får den perfekta kroppen!

I detta inlägget ska jag hjälpa er få den perfekta kroppen med bara ett enda livsförändrande-tips;

Lär dig att älska dig själv. 

Svar på "jag vill bara vara vacker."

Emma:
ändra hur du tänker. tänk att din kropp bara är något du behöver för att ta dig runt, lol. INGENTING du gör i ditt liv som är meningsfullt har något att göra med ditt utseende. när du är tillsammans med daniel eller kompisar, kollar på film, sover, går ut och gungar osv spelar ditt utseende verkligen ingen roll. ingen bryr sig. det är bara i ytliga sammanhang det gör det men det är ju bara att undvika. (och ytliga människor)

Var bara tvungen att lägga upp den kommentaren. Min syster är förjävla smart, seriöst.