Trauma.

En enorm TW på det här inlägget; våldtäkt, självskada, droger. 

Jag vaknade... mina händer skakar och plötsligt gick allt i slow motion. Jag hade tappat greppet om nuet. Vart är jag? Är jag där? Varför drömde jag om det här just nu? 

Jag vaknade för ungefär en timme sedan. Jag drömde om mitt första stora trauma. Det var 13 år sedan och det var när jag hade sex för första gången. Jag minns det fortfarande ibland som om det var igår men ändå klassar jag ofta mig själv som färdig med det traumat. Det var en sådan bisarr händelse, så många bisarra omständigheter och det var till och med så bisarrt att det låter som om det inte har hänt, som om det inte skulle kunna hända. Jag blev inte våldtagen. Jag skulle inte klassa det som det. Men samtidigt var det som om våldtäkten kom efteråt. Jag kände mig som om jag hade blivit våldtagen men inte förrän någon månad efter. Och åren efter... jo. Jag var ett våldtäktsoffer. Jag blev sexuellt utnyttjad och manipulerad. Jag var bara 13 år. Jag visste inte vad jag gjorde eller varför jag gjorde det. Det bara hände. Jag minns hans tröja, hans halsband som gungade fram och tillbaka framför mitt ansikte.

Hela min tonår handlade om om att antingen återuppleva traumat eller fly ifrån det. Det kanske låter underligt att antingen vilja komma så nära det som möjligt eller bara komma iväg ifrån det så långt bort som möjligt. Jag lyckades med båda. Jag försökte antingen ha sex med alla eller med ingen alls. Jag skulle verkligen inte säga att alla mina sexuella relationer under tonåren var destruktiva men i slutändan handlade det så mycket om det; min första sexuella upplevelse. Jag blev tvingad till oralsex som 14-åring. Jag äcklades så mycket av mig själv, av allting. Jag ville veta om det gick att ha sex på något annat sätt än att bli utnyttjad, om det ens var möjligt. Periodvis såg jag sex som något vackert, som något mellan partners och mellan några som genuint respekterade varandra. Periodvis var det samma sak... och jag blev våldtagen två gånger.

Den första gången var det av en gemensam vän till gänget som hängde på helgerna. Vi var båda höga på bensodiazepiner. Vi låg på en madrass i en lägenhet där de andra två hade däckat i soffan. Min kropp var alldeles lam. Han la sig ovanpå mig.. allt är fragment... jag ropar på min vän i soffan men hon sover för djupt.. jag kanske inte ens ropar, jag kanske bara viskar... allt är fragment... och sedan kastade han ut kondomen genom fönstret. När jag och min bästa vän vaknade kastade hon ut dom. Det var som om något inte stämde med den morgonen. Trots att hon var helt däckad så visste hon; någonting hade hänt. Jag bad pappa hämta mig och köra hem mig till mamma, satte mig i badkaret, satte på duschen på iskallt vatten och lät det rinna över mig i några minuter. Jag bara stirrade framför mig. Jag hade fortfarande linne och trosor på mig. Jag ville inte vara naken framför mig själv. Jag tog tvål 4-5 gånger och skrubbade kroppen som var synlig. Jag skar upp hela överarmen. Jag var smutsig och jag kunde inte bli ren oavsett hur mycket jag först skrubbade sen skar och tömde mig på blod. Nej... jag kommer aldrig bli ren. 

Den andra gången var det av en vän som under flera veckor försökt övertyga mig om att han älskade mig. Han ringde jämt, smsade jämt och anklagade mig för att inte bry sig om honom. Jag vågade inte träffa honom. Jag visste ju knappt vem han var. Men en natt när jag hade ångest behövde jag någon att prata med så jag gick dit, från min bästa väns lägenhet där hon låg och försökte sova. "Jonna..." sa hon. "Ha inte sex med honom." Jag lovade att jag inte skulle ha det. Han slet av mig kläderna efter bara några minuter, tog mig bakifrån trots att jag protesterade och när jag med tårar i ögonen försökte säga hur ont det gjorde snabbade han på takten. Efteråt somnade han på någon minut och jag satt på sängkanten och grät. "Nej, hallå, gråt inte" sa han och försökte ta min hand och hålla om mig. "Jag vill gå hem." Och så gick jag tillbaka till min bästa vän. Jag var inte vid medvetande. Jag la mig i sängen bredvid henne. "Hade ni sex?" frågar hon. "Ja" svarar jag. Sen känner jag hennes armar omkring mig... och jag kunde somna så. För hon visste att det inte var sex, hon visste att det var något annat... så hon la sig närmare mig, tröstade mig utan att säga ett ord. 

Under en fest blev jag utsatt för ett våldtäktsförsök av en mycket äldre vän. Jag var påverkad och kunde knappt prata så han la sig över mig, hela sin tyngd ovanpå mig och våldsamt drog ner mina byxor. Jag vet inte ens hur jag lyckades ta mig loss. Jag, 16 år gammal och säkert 40 kg lättare än honom och säkert 15 cm kortare lyckades på något sätt kasta bort honom och ställa sig upp med byxorna på sig igen. "Vad gör du?" frågade jag. "Du är ju min vän... vad gör du?" Han var i chock, låg där med täcket över midjan och försökte övertala mig om att komma tillbaka till sängen. Inte ens med hot kunde han få mig att gå tillbaka. Jag snubblade ut, snubblade bland skor, snubblade i trapphuset, snubblade runt på Halmstads gator... "aldrig igen" tänkte jag. Nej, aldrig igen. Nu räcker det. Och efter det minns jag inte mycket utav vad som hände men jag minns att det slutade. Det blev som en slags vändpunkt. Jag hade bevisat för mig själv att jag kunde påverka och jag förstår att det är så många som inte kan det. Det är inte lätt att undslippa en våldtäkt. Men jag gjorde det. Och jag bara drogade konstant i flera veckor... raderade allting som gick att radera i huvudet. 

Det tog väldigt lång tid för mig att återhämta mig. Det tog väldigt lång tid för mig att se på män som något annat än destruktiva verktyg. Jag såg dem inte som människor för människor ska inte göra en illa på det sättet. Det är inte det som är meningen med människor. Men det blev så... väldigt mycket.

Jag är tveksam inför att publicera det här inlägget. Jag ville bara skriva det någonstans.

Jag ser på sex så annorlunda nu. Om jag hade fått välja hade jag valt bort nästan hälften av mina sexuella partners jag har haft. Det var inte förrän jag fyllde 19 och lämnade en lång destruktiv relation bakom mig som jag började ta för mig, utforska mig själv och utforska världen där man kunde ha sex och faktiskt tycka om det. Det har funnits perioder efter det som jag har gjort samma sak; använt sex som någonting destruktivt. Men jag känner ändå att jag är färdig med den sortens destruktivitet. Jag hade så många möjligheter i 20-års åldern att bara göra som jag gjorde i tonåren; ba' ha sex med dom som ville ha sex med mig men jag ville verkligen inte. Jag hindrade mig. Jag visste att trauma skulle uppstå igen och jag vill inte ha mer trauma i mitt liv. Om jag på något sätt kan undvika det så gör jag det. Sex är frihet för mig, när jag får bestämma själv. Och jag bestämmer alltid själv. Även om någon uttrycker att de vill ha sex med mig innan jag ens kommit på tanken är det mitt val om vi faktiskt ska ha det. Allt annat är helt otänkbart. Det kommer aldrig hända.

Jag vet att jag inte borde klassa detta som "över." Det kommer aldrig vara över för mig... men det påverkar inte mitt liv på samma grad som det brukade göra. Det är minnen... det är trauma... sånt som bara finns men som inte gör sig till känna längre... på samma sätt...