Mangan handlar om Nana Komatsu och Nana Osaki. Av en ren slump träffas de två tjejerna med samma namn på tåget till Tokyo. Nana Osaki är en punkrocksångerska och Nana Komatsu är en killgalen romantiker utan jobb på väg till Tokyo för att träffa sin pojkvän som bor där. Senare möts de igen - också av en slump - när de båda letar lägenhet och får visning av olika mäklare under samma dag. De bestämmer sig för att dela på lägenheten och bli rumskamrater. Deras vänskap utvecklas och deras liv och drömmar vävs samman. I mangan får vi följa inte bara Nana och Nana utan även Nana Osakis bandmedlemmar från bandet Blast och hennes pojkväns bandmedlemmar från bandet Trapnest, som båda är väldigt stora i Tokyos punkrockscen.
Jag absolut ÄLSKAR de första 40-45 kapitlen väldigt mycket. De resterande kapitlen är det mestadels Shin/Reira-relationen som håller ihop det för det blir tyvärr mindre och mindre bra efter ca 50 kapitel. För att inte spoila för mycket; det uppstår en slags konflikt med skivbolag och paparazzis när de bägge banden blir större och hela den konflikten känns väldigt "meh" och onödig för storyn. Jag skippade igenom en hel del sidor på slutet där eftersom jag inte var nöjd med hur den utvecklades. Det är karaktärerna som man tycker om och fäster sig vid, inte det som är runt omkring. With that said så är Nana den slice of life-mangan som känts mest äkta av de jag har läst.
Eftersom jag är ett sådant stort fan av den här mangan och animen finns det ju vissa förväntningar och hopp som man får för karaktärerna under dess gång. Jag älskar ju karaktärerna och bryr mig om dom som om de vore riktiga människor och när det inte blir "som jag vill" blir jag besviken. Detta kan dock vara en positiv sak eftersom mangan aldrig känns förutsägbar på något sätt men samtidigt känner jag mig inte helt tillfredsställd. Sen är det ju såklart så att mangan utvecklas på det sättet som jag hoppas om och när den avslutas.Nana får mig att tänka på mina egna relationer, särskilt mina vänskapsrelationer. Jag tänker på hur mycket de betyder och har betytt för mig genom åren vilket ger en ändlös ström av känslor när jag läser. Nana Komatsu och Nana Osaki har en connection som på många sätt verkar djupare än vänskap, vilket de båda funderar över, men det är helt enkelt så att de har ett väldigt starkt band. De kompletterar varandra på så många sätt.
Den är oerhört djup, sorglig och känslig men också periodvis komisk och väldigt mysig att läsa over all. Den är väldigt realistisk trots att den handlar om två punkrockband. Det känns aldrig "för mycket" i deras relationer utan det känns som riktiga människor, riktiga liv, riktiga intriger och riktiga känslor. Det var väldigt längesen som jag relaterade så mycket till någonting som till Nana. Nana Komatsu och jag har så många delade känslor och personlighetsdrag vilket gör att jag känner ännu mer i hennes kapitel (som är majoriteten utav mangan.)
Den är helt fantastiskt ritad, måste jag säga! Samma om animen!
9/10! Skulle gett den 10 om det inte vore för att en del av mangan är seg och ointressant :/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar