Mars.

Mangan Mars publicerades först i januari 1996 och fortsatte till november 2000. 15 volymer med långa kapitel, ca 150+ sidor på varje. Romantik, slice of life... ja den är en riktig tonårsdröm. Oerhört lik Twilight och andra klassiska historier om kärlek som är lite förbjuden men "ack så rätt." Den är mycket bättre än väntat. Den har inslag av psykologi och tar upp tunga och viktiga ämnen som psykisk ohälsa, våld, sexuellt våld och tvång. Och i mitten av all dramatik finns Rei och Kira; kärleksparet som vägrar släppa sin kärlek oavsett hinder. 

Först: Underskatta inte den här mangan. Storyn kan låta väldigt basic ja men den är mycket mer mogen och intressant än vad jag trodde att den skulle vara. Jag ville läsa något riktigt cheesy romantiskt och jag blev inte besviken direkt. Den ÄR cheesy, den ÄR stereotypisk men den ÄR också väldigt väldigt bra.

Storyn: Rei och Kira går i samma gymnasie. Kira är konstnär och introvert, det finns något med henne som bara skriker att hon inte vill ha med någon att göra, speciellt inte killar. Rei är tvärtom. Han är en casanova, är med i motorcykel-races och såklart; galet snygg. De möts oväntat när Rei ska fråga om vägen och på baksidan av pappret som Kira ger honom med vägbeskrivning ser han en teckning hon ritat. Han blir intresserad av henne och hennes konst och hon målar av honom som guden Mars. Tavlan blir väldigt uppskattad och ställs ut på ett galleri och deras vänskap utvecklas till kärlek. Rei har ett trauma, ett mörkt förflutet men vad kan det vara? Kira verkar inte heller ha ett helt felfritt förflutet och även hon har fått utstå trauma... och genom mangans gång får man reda på mer och mer om Rei och Kira.

Jag är helt kär i den här mangan. Den var rätt "meh" i början om jag ska vara ärlig men jag var på rätt humör för att fortsätta läsa ändå. Sen kunde jag inte sluta läsa. Kapitlen är långa med lite text, mycket bilder och därför mycket känslouttryck i teckningen vilket jag verkligen gillar. Mycket romantik och mycket drama. Men den är också väldigt igenkännande för mig med psykisk ohälsa och trauma. Trots att dramatiken är stundvis överdriven så blir det aldrig för mycket. Rei och Kiras förflutna känns inte helt overkligt och jag levde mig verkligen in i storyn och i karaktärerna. Det finns så mycket vackert med den här mangan och det är inte bara rent estetiskt utan även i storyn. Jag kommer vara besatt av den här mangan en lång tid framöver och I'm already getting my weeb on... haha!

Jag skulle verkligen tipsa den här mangan till de som läst Nana eller tycker om romantiska slice of life med a little bit of tragedy i sig.

10/10 <3