Jag har alltid haft svårt med pengar. Vi växte upp utan pengar så det fanns inte pengar för mig att hantera och redan tidigt märkte jag att köpa saker gav mig tröst och glädje som inte fanns någon annanstans. På något sätt såg jag inte att pengar hade något större värde eftersom jag inte förstod konsekvenserna - eller privilegierna att ha pengar.
När jag slutade skada mig själv fysiskt så tog mitt shoppingberoende en helt ny vändpunkt. Det blev tvångsmässigt och utvecklades till en självskada. Jag vill påstå att det finns vissa typer utav självskada som är "acceptabla" och shopping är inte ett sådant acceptabelt beteende. Shopping förknippas med materiell lycka och bortskämdhet. Om man shoppar så gör man det för att man vill, för att det är roligt, för att man kan, för att man inte bryr sig. Jag säger nu fullt ärligt att mitt shoppingberoende inte är på det viset. Jag shoppar inte för att det är roligt precis som jag inte skär mig eller slår mig för att det är roligt. Får jag en kick av det? Ja. Det är ju därför jag gör det. Det är ju därför jag har skadat mig själv fysiskt också. Adrenalinkicken kommer in och det materiella är bara en liten bonus på det. Men jag njuter inte vad jag köper. Jag köper allting som jag känner att jag skulle vilja ha eller behöva och det blir att jag bara köper för att köpa. En ny parfym? Jag har säkert 20 stycken men jag tar ju gärna en till. Och så är det igång.
Jag har skulder hos Klarna, Qliro, Ellos, H&M, Bonprix, Svea ekonomi och Resurs bank. Det är höga skulder om man räknar ihop dom totalt. Det gör att jag inte har råd med mat eller råd med sånt som är nödvändigt för att kunna leva värdigt. Jag har inte råd att göra saker ihop med mina vänner. Jag har inte råd att hälsa på mina vänner eller min pojkvän. Jag har inte råd att äta ute. Jag har inte råd att fika eller dricka kaffe ute. Jag lever just nu mestadels på mina föräldrar gällande mat och det känns inte bra. Som jag nämnde i mitt ERGT-inlägg så är självskada en kortsiktig njutning men helt tvärtom långsiktigt. Men när jag tänker på hur illa jag har det rent ekonomiskt så vill jag bara handla mer för att dämpa den ångesten. Ibland tänker jag att det kanske vore bättre om jag började skära eller slå mig själv igen. Det kanske vore bättre om jag missbrukade mina mediciner. För det kostar inga pengar.
Jag ser på människor omkring mig att de ser ner på mig när jag shoppar. När jag skadade mig själv fysiskt såg de inte på mig på det sättet. De blev oroliga. Nu blir de bara arga. Jag antar att det är en form av att bry sig men det känns värre. Det är så viktigt att inte bli arg på mig just nu. Jag klarar inte av ilska, varken hos mig själv eller andra.
Jag blir så påverkad av social media som säger att materiella saker är viktiga. Det är viktigt att ha bra och fint smink, att ha fina kläder, att lukta gott, att ha det fint hemma och så vidare. Min mamma pratade med mig häromdagen om att jag borde ta en paus från sociala medier men det är ju mitt enda sociala nätverk. Jag går ju aldrig ut längre. Det är min största kontakt med omvärlden och med de jag bryr mig om. Så hur gör man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar