Tandvärken från helvetet.

Okej alltså... jag brukar inte skriva om min vardag i bloggen för den är ju inte till för det, den är ju inte en sån "tråkig blogg"... men alltså... Jag har så mycket tandvärk.
Det här är den värsta smärtan jag har känt i hela mitt liv. Jag har en tandköttsinflammation pga min visdomstand som bara kommit fram 3/4 delar och det är de 1/4-delen som blir inflammerad/infekterad w/e det nu är vilket fuckar upp för hela min underkäke och i stort sett hela min mun. Nu känns det som om jag blivit sjuk med eftersom mitt immunförsvar bara går sönder på grund utav detta. Jag lever på shitty smärtstillande från apoteket och skiter fullständigt i min lever för det här går inte. Dessutom finns det inga tandläkare tillgängliga i Lindesberg... att bo i en liten ort suger just nu. Hoppas på akut-tid på måndag. Åker ju till Halmstad på tisdag...

På grund utav min tandvärk så kan jag inte fokusera på någonting annat. Tyck synd om mig, seriöst, snälla.

Kissie känner sig inte välkommen i feminist-klubben.

http://www.metro.se/metro-debatt/kissie-mina-brost-gor-att-jag-ar-portad-fran-den-feministiska-klubben/EVHojp!KXkfIspunxa6U/ Läste den här artikeln tidigare idag. Vill först bara; jag har migrän. Jag kan skriva lite dåligt men vill ändå skriva om den här artikeln.

Så som jag ser det här är att det som Kissie pratar om faktiskt 1. existerar 2. existerar utav en anledning.
Patriarkatet, i princip alla feminister vet vad det är för något, men alla kanske inte vet exakt vad patriarkatet gör eller vad det gör med kvinnor. Det är patriarkatet som säger att kvinnor ska se ut på ett speciellt sätt och passa in i ett speciellt skönhetsideal och då ska man t.ex. vara smal, rakad, ha stora bröst och smal midja. Kissie passar in i det skönhetsidealet som feminister vill ta död på vilket kan bidra till varför vissa ser ner på henne. De kanske anser att Kissie, och kvinnor som henne, hjälper patriarkatet genom att "gå med" på dess krav om hur man ska se ut. För hur kan man bekämpa något samtidigt som man på något sätt stöttar det?
Men sen måste man tänka på att Kissie kanske inte ser ut så som hon gör för någon annans skull utan helt för sin egen skull. Hon kanske vet att det är så skönhetsidealet ser ut - och själv tycker att det är fint precis som jag tycker att det är fint och framförallt sjukt kul med smink och löshår t.ex. Man måste tänka på den fria viljan och allt vad den innebär. Den innebär att man inte behöver raka sig precis som den innebär att man får raka sig om man vill - grejen är att man inte ska känna att man behöver det.
Sen måste man även tänka på att det är väldigt svårt att bryta sig ifrån skönhetsidealen och påverkan från skönhetsideal, speciellt när man sitter i en sådan utsatt position som Kissie gör. Det kanske är lätt för en kvinna som inte är satt i det offentliga rummet att strunta i långt hår, smink och rakhyvlar. Oavsett så ska man aldrig någonsin utesluta någon, speciellt inte kvinnor, från feminism - systraskapet hello.

Och när vi ändå pratar om Kissie så måste jag inflika att jag nästan som besatt följde henne ett tag. Jag känner själv att jag fick en stor inblick i hennes liv och hur hon är som person och jag har alltid, alltid, alltid tyckt om henne. Jag har dessutom alltid känt att hon är väldigt osäker - vilket jag inte upplever henne som längre, tack vare feminism kanske? - och jag har tyckt väldigt synd om henne. Hon har fått utstå oerhört mycket hat, speciellt hat som hon faktiskt inte förtjänat. Det känns synd att hon ännu en gång ska få stå ut med hat men förhoppningsvis klarar hon av det bättre nu. Jag gillar Kissie, nu mer än någonsin. You go girl!

Mane n' Tail leave-in.

Tänkte bara review'a de senaste leave-in produkterna jag testat vilka var; Mane n' Tail Detangler och Hair strengthener.



Den första, Detangler, var ungefär som vilket spraybalsam som helst. Jag köpte den för... 169 kr tror jag på Lyko och jag hade lika gärna kunnat köpa en sån spraybalsam för barn...
Och jag tycker att såna spraybalsam för barn är superbra men hade förväntat mig mycket mer eftersom den var så dyr.
Men jag använde klart hela flaskan.
Bra men sååå inte prisvärd. Köp hellre en sån med typ Elsa från Frozen på...




Den andra, Hair strengthener. gjorde mig också lite besviken.
För det första så luktar den ganska äckligt.
För det andra så hade jag också förväntat mig mycket mer från den med tanke på priset. Tror att den kostade ungefär samma pris som den första, 169 kr-ish.
Jag tyckte dessutom den var ganska jobbig att få i hela håret eftersom den sprayade ganska "lite" varje gång och var trög att spraya med.
Men den var väl helt okej annars - fast jag kommer inte köpa den igen.

Alla pratar om mat - jag med.

"Jag skulle kunna välja att inte äta ostbågar till frukost med ett glas cola... jag skulle kunna välja att äta chiapudding eller vad fan hälsomänniskor äter till frukost... men jag vet inte om det skulle göra mig lyckligare. Det jag vet är att ostbågar och cola i alla fall inte gör mig olycklig." - tanke igår morse

Jag tänkte prata lite om mat.
Jag tycker om mat. Jag lagar väldigt mycket mat och jag äter väldigt mycket mat. Det är ett litet intresse och framförallt så är det en lycka i mitt liv. Jag blir glad av mat. Jag blir glad av godis. Och därför kommer jag inte att sluta äta mat eller godis.

Men däremot har jag planerat att ändra en del av mina matvanor. Jag vill sluta äta kött och sluta äta mjölk och äggprodukter. Och jag vill äta lite nyttigare mat. Rotfukter är verkligen min grej, har jag märkt, förresten...
Grejen är... att detta inte har någonting med min vikt att göra. Många tror att allt matrelaterat har med vikt att göra. Det har det inte för hälsa har ingenting med vikt att göra. 

Det som är lite svårt för mig som pratar mycket om tjockacceptans... är det här med hälsa och hälsosam mat. För många kopplar ju inte tjockacceptans till hälsosam mat. Jag vill helst sära på de två grejerna för de hör inte ihop.

Jag äter fortfarande hur mycket godis jag vill, 
hur mycket ostbågar jag vill, 
hur mycket donuts jag vill. 
Jag dricker hur mycket läsk jag vill. 
Jag äter hur mycket pommes från McDonalds jag vill.
Jag äter VAD FAN jag VILL fortfarande. 
Jag är FORTARANDE HUR JÄVLA TJOCK JAG VILL! 

Feminized.

1. Min feminist-syster
2. Jag
3. Min feminist-bror
4. Min feminist-mamma

Tjocka människor är egentligen inte människor.

Jag är egentligen inte särskilt obekväm i min tjocka kropp. 
Jag går gärna runt lättklätt hemma, speglar mig halvnaken (ej naken för ja... naken är jag inte jättebekväm hehe) och tycker att "fan vilken brud alltså". Jag kan ta bilder på mig själv och min kropp och tänka att det blev riktigt bra bilder som jag vill skryta med. Men det är här HEMMA. Här hemma finns det ingen som dömer mig, det finns ingen som ser snett på mig eller tänker illa om mig. Här hemma kan jag vara trygg.

Men jag möter det så mycket nu... föraktet mot min tjocka kropp. Det är inte ett förakt mot mig som person egentligen men folk antar att jag har en speciell sorts personlighet baserat på min tjocka kropp. Jag är antingen lat, tråkig och sur eller fantastiskt rolig, skämtsam och matglad. Jag blir inte sedd som mig själv.
För vem är jag? Är en tjockis eller är jag Jonna? Är jag ett fetto eller är jag Panda?
Jag kan inte vara både och enligt samhället för en tjock människa har ingen egen personlighet - de är bara en stor massa.
Vi blir inte sedda som människor och om vi blir sedda som människor blir vi sedda som mindre värda människor.

Så om samhället ändrar sin syn på tjocka människor så kommer jag att kunna leva ett så mycket bättre och enklare liv. För jag tycker om mig själv. Men jag vet att samhället inte gör det.

Jag respekterar dig.

Jag har det senaste uppdaterat otroligt mycket om feminism, mer än body positivity till och med. Låt mig liksom.. förklara lite. Feminism är mitt största intresse just nu. Jag studerar genusvetenskap på Gävle universitet long distance och jag älskar det. Det är svårt att inte skriva eller prata om det när det ligger mig så nära. Men... jag respekterar om du känner dig obekväm. 

Jag förstår att många inte har samma bild utav feminismen som jag har och varför de inte har det - finns massor av olika anledningar till det. 

Jag förstår att det finns dem inte kommer ändra sin syn på feminismen på grund utav något jag säger för vissa går det inte att "övertala" - de måste inse det själva. 

Jag förstår att det är många som misstolkar feminism och jag förstår varför för jag brukade också göra det. 

Jag förstår att du som man kan vara rädd för feminism och att du kan känna dig obekväm gällande feminism. 

Jag förstår att det finns kvinnor som inte känner att de behöver feminism eftersom de inte känner att de upplevt något förtryck. 

Jag förstår att det finns människor som inte är feminister. 

Och jag respekterar om du inte vill att jag ska prata om feminism med dig. Det är helt lugnt. 

Jag hatar män.

Jag är fett flummig idag. Väldigt snurrig. Men jag fortsätter blogga för det. Vi kör på det.

Nu tänkte jag... försöka förklara för er... vad som menas med "Jag Hatar Män." 
En otroligt svår uppgift eftersom den betyder väldigt olika saker för olika människor. Men jag ska försöka förklara för er på ett lättförstående sätt vad jag menar med det.
Jag tänkte först försöka förklara vad kvinnohat är och innebär men det får jag ta i ett annat inlägg även om det hör till det här.

1. Patriarkatet.
Ni har säkert läst och hört det här ordet väldigt många gånger. Men vet ni verkligen vad det betyder? Vad patriarkatet egentligen betyder för en feminist, för mig? Patriarkatet är ett samhällssystem, som jag och andra feminister tror/vet/upplever/märker att vi lever i, där män har makten över i princip allting. Ni kan aldrig någonsin få mig att tro på att det här inte finns, att det här inte existerar. Samhället styrs utav män och jag hatar det. Jag hatar patriarkatet. Så när jag säger att jag hatar män så menar jag att jag hatar patriarkatet.

2. Machokulturen.
Det här har ni säkert också hört eller läst. Men vad menas med det? Det kanske är ett lättare ord att förstå än patriarkat för det säger ju sig själv; en macho kultur. Men vad är macho? Att vara macho är att vara traditionellt manlig. Man ska uppföra sig som en man; självsäker, kaxig, aggressiv, intelligent, man ska ta plats och man ska förföra kvinnor. Machomän är oerhört provocerande för mig och jag avskyr sådana beteenden. Jag kan säga att jag verkligen hatar det. Så när jag säger att jag hatar män så menar jag, också, att jag hatar machokulturen.


3. Våldsamma och förtryckande män
Det här kan ni inte heller säga inte stämmer till mig men majoriteten utav alla våldsbrott begås utav män. Brott begås av män främst mot andra män men också mot kvinnor. Jag är rädd för alla okända män eftersom jag inte vet vilken sorts man han är - är han en våldsam och förtryckande man? Är han en snäll och lugn man? Jag kan omöjligt veta och oftast får man veta det alldeles för sent. Jag hatar det. Så när jag säger att jag hatar män så menar jag, också, att jag hatar att jag är rädd för män och ser dem som potentiella våldtäktsmän eller förtryckare. Det är en känsla och en rädsla. Det är den jag hatar.

4. Män som hatar feminister
Egentligen är det inget konstigt att det finns män som ogillar feminism och feminister - för det är ju trots allt så att de har mer makt än oss kvinnor och den vill dem behålla... men jag hatar att det finns såna ändå och vill mer än gärna motbevisa dem. Det har jag försökt med många gånger med många män men det går inte på alla. Vissa är som väggar. Det studsar bara tillbaka mot en och förvrids till hat och avsky. Jag förstår inte hur vissa män kan bestämma sig för att så passionerat hata mig för jag är feminist - vilket gör att jag hatar dem vilket gör dem ännu mer arga. Varför är det så förbjudet för mig att hata dem som hatar mig? Det är som självförsvar. Så när jag säger att jag hatar män så menar jag, också, att jag hatar män som hatar mig för att jag är feminist.

Och så kan jag avsluta med vad jag INTE menar;

Jag hatar inte män som individer.
Jag hatar inte män som ett kön.
Jag tycker inte att män ska utrotas.
Jag hatar inte mina killkompisar,
eller min sambo, eller min sambos kompisar.
Jag hatar inte min pappa eller mina vänners pappor,
eller min sambos pappa.
Jag hatar inte min bror eller mina vänners bröder,
eller min sambos bröder.
Jag hatar inte MÄN men jag hatar MÄN. 

Låt mig få säga det. Försök att förstå. Tack.

Jag känner mig så missuppfattad.

Tidigare inlägg; http://scandinavianscandal.blogspot.se/2015/01/feminismen-raddade-mitt-liv.html

Ännu en gång tror jag att jag måste ta upp det här... för jag har blivit väldigt många saker det senaste bland annat provocerande med flit och så satans nojig att folk ska hata mig. Hur går det ihop, tänker ni? Det gör det inte. För om man provocerar får man förvänta sig hat... men jag tror att man generellt som kvinna måste vara beredd för hat.

Jag kan inte låta bli att tänka, ibland, att jag inte har någon skyldighet att "makea sense" för, speciellt, män. Om du som man inte förstår vad jag skriver, om du missuppfattar och skäller på mig för det eller förstår precis och aggressivt inte håller med - det är inte mitt fel eller min skyldighet att förklara mig för dig. Och samtidigt vill jag inte att detta ska hända. Jag vill inte bli missuppfattad eller hatad för det jag skriver eller det jag tycker. Vad jag pratar om? Feminism, såklart.

"Män är en biologisk olycka" uppdaterade jag på Facebook och fick en hel del reaktioner. Jag märkte hur många blev upprörda och arga på mig. "Hur kan du säga så? Du diskriminerar och hatar män" etc. Citatet kommer från SCUM-manifestet som jag tyvärr inte har läst men jag har läst det citatet och hört en del om den boken.

"Jag tycker inte att det ska finnas plåster för män gällande plåsterdebatten för de ska klara små sår utan plåster" uppdaterade jag några dagar senare. Folk blev ännu en gång upprörda.

Det jag vill komma fram till är;
Jag menar inte alltid allt jag skriver. Ni får läsa en hel del mellan raderna och inte ens då kanske ni får det rätt.
Jag tycker att det är kul att provocera er.
Jag vill inte att ni ska hata mig för det - jag vill inte att ni ska tro att jag är en "manshatande feminist."