lördag 4 februari 2012

Text 3.

Skrivet 2009

Ibland undrar vad jag gör för världen, egentligen. Det pratas om att man aldrig ska ge upp, att det kommer solsken efter regn och att man aldrig kan se vitt om man inte sett svart, men ibland tror jag faktiskt att det finns dem som bara har dåligt väder. Istället för att se svart eller vitt så ser de olika nyanser av grått, d.v.s. aldrig lycka och aldrig sorg, bara mer eller mindre grått.

Varför behöver världen mig? Jag är bara ännu en individ som skräpar ner, röker bort ozonlagret och förstör alla mina inre organ för att sedan ligga och dö på sjukhus. Det skulle inte spela någon roll om jag försvann nu eller om 20 år. Den som skulle sakna mig till en början skulle glömma bort mig inom några år och min existens skulle inte betyda någonting, den skulle inte ha förändrat något i världen eller för någon annan alls. Jag behövs inte. Mitt liv är lika betydelsefullt som en myras. De blir ständigt ihjältrampade men inte fan skrivs det om dem i tidningen.

De som säger att de bryr sig, bryr sig bara för att de just vid det tillfället inte har något bättre för sig eller så säger de bara så för att de vet att det är precis det som du vill höra. Du ljuger ju själv om sådant. Det finns inte en enda god människa på jorden, även om vi gärna skulle vilja tro det och prisar nunnor och munkar som kallas helgon. De ljög säkert de med när de sa att dem minsann var oskulder men icke då, de blev utnyttjade av sina tyranniska pappor som barn. Inte ens ett helgon kan Gud rädda ifrån världens hemska sanningar.

Jag tror nog att min livsuppgift är att sitta och klaga, tycka synd om mig själv och bara vara en börda för alla omkring mig. Ibland tror jag nästan de hade rätt när de kallade mig värdelös. Ibland tror jag de hade rätt när de sa att jag var tjock, ful och att ingen någonsin kommer att tycka om mig. Inte fan blir jag nöjd när jag får något heller, för jag ska alltid sträva efter mer och mer. Kan aldrig glädjas åt det jag har för mina tankar skriker att det är falskt. Jag skulle önska att jag var någon annan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Följ min blogg med Bloglovin