Skrivna 2008
Del 1
Varför kom du hit?
Jag ångrar att jag släppte in dig.
Ändå kan jag inte sluta drömma,
Om att du ska komma in igen.
Du lyssnade,
Jag vet att du lyssnade.
Du sa att du förstod,
Du förstod ingenting.
Jag förlorade dig,
Jag lät dig bli förlorad.
Tiden med dig gick alldeles för snabbt.
Vi hann inte med.
Det känns fortfarande som igår.
Du kommer aldrig hit igen.
Men mina dörrar är fortfarande öppna,
Bara för dig.
Jag kommer att vänta,
Men inte för alltid.
Del 2
Jag vinkade adjö till höstens mörker,
Jag hade hittat mitt ljus.
Jag måste ha varit blind, varit döv,
Och jag sa allt som jag trodde betydde något för dig.
Jag bara ligger och grubblar,
Kanske plågas ibland för du inte svarar.
Jag var för mycket för dig,
Samtidigt alldeles för lite.
Vårens ljus är på väg,
Men mitt mörker är här nu igen.
Att något så litet kunde vara så underbart,
Jag förstår inte själv vad som hände.
Är det tillåtet för mig att gråta över dig?
Är det svagt?
Är det fult?
Är det dåligt utav mig?
Jag river och jag skriker för jag vet inte vad som var sant,
Vad som var falskt,
Vad du menade eller hittade på.
Det spelar väl inte längre någon roll.
Ja för jag var ingen för dig, men du var allt för mig.
Jag hade hittat mitt ljus.
Jag måste ha varit blind, varit döv,
Och jag sa allt som jag trodde betydde något för dig.
Jag bara ligger och grubblar,
Kanske plågas ibland för du inte svarar.
Jag var för mycket för dig,
Samtidigt alldeles för lite.
Vårens ljus är på väg,
Men mitt mörker är här nu igen.
Att något så litet kunde vara så underbart,
Jag förstår inte själv vad som hände.
Är det tillåtet för mig att gråta över dig?
Är det svagt?
Är det fult?
Är det dåligt utav mig?
Jag river och jag skriker för jag vet inte vad som var sant,
Vad som var falskt,
Vad du menade eller hittade på.
Det spelar väl inte längre någon roll.
Ja för jag var ingen för dig, men du var allt för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar