Dikt.

Jag släpper in dig igen,
gång på gång gör jag detta.

Jag lär mig aldrig.

Jag släpper in dig och ångrar mig kvickt,
försöker trycka ut dig igen,
och lyckas.

Du gör nästan inget motstånd.
Men plötsligt är du där igen,
när jag är som mest svag.
Som en varg som vädrar blod från ett skadat rådjurskid.

Och jag släpper in dig igen...
Och jag lär mig aldrig. 

Jag vet att det är dig jag aldrig ska öppna porten för,
och jag stänger ute alla andra,
du har skadat mig så. 

Du har ärrat mig så. 

Jag är ett rådjurskid som tillhör dig,
och jag välkomnar dina käftar.
Jag ger dig mitt blod.

Jag lär mig aldrig.
Jag släpper in dig igen,
och jag hatar det. 

A walking natural disaster.

06.20

"I have thunder in my hair,
lightning bolts shooting from my eyes.
I have the pouring rain under my skin,
the raging wind screaming from my mouth.
I have a heart made out of lava,
earthquakes rattling in my brain. 
I am
a walking
natural
disaster."

Jag har copyright på dikten. 

Dikt: Never will.

In the dark caves
that is in my head
is echoing a name
along with regret
and a knowing
that it never happened
and that it never will. 


.

Dikt: 4 AM.

Once again
it's 4 AM
Thoughts are spinning
like carousels
And you're sitting
on every horse. 


.

12/9 - 2013

Jag känner varma vindpustar träffa min nacke från det öppna fönstret,
inatt kan jag låtsas att det är dina andetag.
Jag undrar var du är,
och om det finns någon plats för mig där.

Jag vill inte fråga, för jag vill inte veta,
men inatt föreställer jag mig dina svar.
Jag undrar var du är,
och om du hade velat ha mig där.

Jag virar täcket omkring mig, hårdare och stramare,
inatt kan jag låtsas att det är dina armar.
Jag undrar var du är,
och om det är någon annan där. 

Jag blundar och jag önskar,
jag önskar till alla Gudar som kanske finns,
att du ska komma hit. 

Lyanna.

En dikt baserad på A song of fire and ice, den är förmodligen helt förståelig för er som inte läst böckerna.


I am a wolf of a different shape,
just as unpredictable,
just as insurgent.

We loved and we shared,
ignorant of what may come to pass.
We tried but it was never our time.

For first there was a stag lined in my sight,
Big and proud, with horns so sharp.
and how I loved but feared,
that those sharp horns would rip me to pieces.
A bastard stag soon was born,
your child with a mother that wasn't me.
My beloved stag,
your horns ripped me to pieces.

A dragon can devour both stag and wolf,
and a false dragon did devour,
ripped the wolves of my pack apart.
They called you the true dragon,
the Dragon Prince,
and what a prince you were.

Men pulled me out from my deep sleep,
told me I had to go,
forced me to leave my pack behind.
There you waited.
wanted me to be yours.
"Someone like you can make me happy, not a Dornish maiden" you said,
"Your fire might burn me" I replied,
and with a smile you promised; My fire will only give you warmth.

A started to grow inside of me,
and the rebellion grew along with him.
Oh my dear wolf brother,
promise me,
take care of my son.
"Promise me, Ned"
My last words faded away,
as did my soul.
I'm sorry for what we started,
but the love a wolf bears,
is only meant for her pups.

Avgrunden.

Hör du mig?

Jag finns här nere,

i avgrunden.

Jag knackar på dörren till omvärlden,

försöker öppna,

men den är låst.

Hör du mig?

Jag skriker här nere,

i avgrunden.

Vi är samma,

du och jag,

ändå är vi olika.

Varför är vi två,

när vi borde vara en?

Jag är en färgkarta,

en annan människa för varje nyans,

när färgerna blandas samman blir det bara svart.

Mörkret vinner alltid,

till slut.

Avgrunden,

vinner alltid,

till slut. 

Dikt

Och det fanns den dagen då jag önskade att jag vore du

innan du ömsade skinn och din insida blev blottad

När likmaskarna kravlade sig fram

förstod jag att det som fanns inuti dig dött och ruttnat bort

Som Satan i söndagshatt

bara på låtsas, aldrig på riktigt

När din färg flagnade och du visade sig vara grå

Här kan jag så ett frö med mina bara händer

och ändå finns de dagar då jag fortfarande önskar att jag vore du...

Lilla Jonna.

Skriven 2012.

Lilla Jonna.

Alltid lilla Jonna.

Alltid lilla gumman,

Lilla vännen,

Lilla du.

Lilla.

Liten.

Alltid har jag varit liten,

Aldrig har jag varit stor.

Alltid har jag funnits i bakgrunden,

Iakttagit,

Beundrat,

Längtat,

Väntat,

På att få vara stor,

Att få vara någonting,

Tillhöra någonting.

Lilla Jonna har aldrig fått komma fram.

Lilla Jonna har aldrig fått chansen att växa.

Lilla Jonna är liten och kommer alltid att vara liten så länge hon inte slutar vänta.

Lilla Jonna förstår inte att man som stor måste ta egna steg fram,

Alldeles ensam.

Lilla Jonna vet inte hur hon ska göra,

För lilla Jonna är ändå fortfarande liten.

Liten.

Dikt: Hunger

Hunger

Skriven 2012

Hungern biter i mitt bröst
Jag vill känna dig i mig
Jag vill ha dig nära

Hungern river och biter i mitt bröst
Jag måste känna dig i mig
Jag måste ha dig nära

Jag vill ha dig
Jag måste ha dig
Jag törstar efter dig
Jag hungrar efter dig

Jag vill sluka dig
Du smakar så gott
När jag smakar på dig
Jag kan inte få nog

Jag måste sluka dig
Känna hur du rör dig inom mig
Hur du växer
Hur du pulserar
Hur du sprids inom mig
Hur vi enas från två till en

Dikt: Utveckling.

Jag behöver utvecklas

Växa från frö till träd

Sträcka mig upp mot himlen

Jag behöver utvecklas

Gå ifrån larv till puppa

Från puppa till fjäril

Lära mig att flyga

Jag behöver utvecklas

Frysa från regn till vacker snö

Skapa ett vitt täcke över jorden

Sprida lek och lycka

Jag behöver utvecklas

Växa upp från ful ankunge

Till svan

Jag behöver utvecklas

Men inte förändras

Fortfarande vara samma

Men lite bättre

Dikt 6.

When you cry and you don't know why,

you desperately want to be alive

now that the sadness dies.

You ask yourself "what's going to happen now?"

you feel like a newborn child.

You have no guide, you have no safety line,

you have nothing else but yourself.

The hardest part is to face yourself, every minute of every day.

You can not hide in your dark thoughts or daydreams.

And you shut your mouth, afraid of what's coming out

The only thing you fear is left eating you inside out

You cry but no tears come out

That thing you kept so deep in yourself

is here to stay.

Text/dikt: Varför?

Varför sa du att jag var ful ibland?

Varför sa du att jag var äcklig?

Varför stöttade du inte mig?

Varför tröstade du inte mig när jag var ledsen?

Varför kastade du omkring mig i raseri?

Varför knuffade du in mig i dörren?

Varför skrek du dig hes på mig?

Varför stod du och såg på när jag grät framför dig?

Varför förnedrade du varje liten del utav mig?

Varför tvingade du mig att göra det jag sa att jag inte ville göra?

Varför gav du mig skulden?

Varför sa du att allt var mitt fel?

Varför pratade du illa om mig bakom min rygg?

Varför bad du mig dra åt helvete när jag redan var där?

Varför försöker du fortfarande förstöra mig?

Varför försöker du fortfarande komma åt mig?

Varför försöker du fortfarande såra mig?

Varför gör du såhär mot mig?

Förtjänar jag verkligen det?

Dikt 4.

Om det fanns ett sätt för mig att få dig att se.

Jag skulle visa dig alla de saker du trodde du förlorat.

Om jag kunde få dig att tro.

Jag vill visa dig att ditt hopp fortfarande finns inom dig.

Om det fanns ett sätt för mig att få dig att älska.

Jag skulle visa dig att jag är den du borde ge din kärlek till.

Om jag kunde få dig att le.

Jag vill visa dig att lycka inte är något som bara kommer, sen går.

Om det fanns ett sätt för mig att få dig att sluta gråta.

Så slapp jag behöva torka dina tårar.

Om jag kunde få dig.

Jag skulle aldrig lämna dig.

Dikt 2.

Skriven 2009

Och jag undrar hur mycket jag betyder för honom,
om det verkligen är mig han tänker på när han inte sover.
Drömmer han om mig?
Eller är det om någon annan, som kanske vilar i hans tankar,
som bara kommer fram på natten när ingen vet,
när det inte finns några regler som säger att han inte får tänka på henne?
Och jag undrar om han kommer glömma mig,
om det verkligen spelar någon roll i slutet.
Och jag undrar om han älskat någon mer än mig,
och om han kommer kunna älska mig lika mycket.
Vem är jag för honom, egentligen?
Kommer han kunna se bakom de paranoida infallen?
Och jag undrar, kommer han förstå?
Och jag undrar... är han lika kär i mig som jag är i honom?
Det kan vi ju aldrig få veta, egentligen.
Det enda jag vet, det enda jag behöver veta,
är att han älskar mig.
Sen får resten säga vad de vill.
Tankarna får säga vad de vill,
det är en vetskap jag aldrig kan tvivla på.

Text/dikt.

Skrivet 2011

Hoppas att hon tar hand om dig på ett sätt som jag aldrig kunde,

hoppas att hon gör dig lycklig på ett sätt som jag aldrig lyckades med hur mycket jag än försökte,

hoppas att hon är den perfekta flickvännen enligt dig eftersom jag aldrig var det,

hoppas att hon delar sina intressen och liknande med dig för det gjorde aldrig jag,

hoppas att hon är finare än mig,

hoppas att hon är sötare än mig,

hoppas att hon gör alla de saker med dig som jag aldrig ville,

hoppas att hon förgyller ditt liv,

hoppas att hon gör allt för dig för allt precis som jag gjorde fast lite till,

hoppas att hon kommer att älska dig mer än vad jag gjorde,

för jag älskade antagligen inte dig tillräckligt mycket.

Dikt: Tired

Skriven 2009

Tired of always crying
Tired of the feeling that I'm dying
Tired of looking like shit
Tired of seeing that my clothes doesn't fit
Tired of dreaming about how I die
Tired of watching the days go by
Tired of hating my reflection
Tired of feeling that there is no affection
I'm tired
Tired of being me.

Text om kärlek.

Ibland lever du i drömmarna, på något sätt jag inte kan förklara.

Jag kan glömma bort dig för en stund, glädjas åt denna stund, men sedan kommer du tillbaka på ett sätt som aldrig förr.

Du hittar alltid nya genvägar till mitt hjärta, nya platser att bosätta dig på och på något sätt smärtar sprickorna mer än vanligt när du är där.

Du hackar dig in i mig, förgiftar mina sinnen och låter mig leva där jag tror att du vill ha mig.

En illusion jag skulle ge allt för, en illusion jag skulle dö för, bara den försvann.

Jag försöker gråta bort dig, men din törst släcks aldrig, precis som din låga för all tid brinner, någonstans, kanske inte här, men någonstans långt borta, aldrig för mig.

Om du slutade andas skulle min värld rasa,

dina andetag blir som tyfoner när du är nära.

Min värld är byggd på dina kyssar som lätt nuddar vid mig, trots att du aldrig är här.

Du är alltid så långt borta, jag kan aldrig nå dig när jag vill, och detta spel vi spelar är på dina regler, jag blir aldrig mer än en åskådare.

Jag kan aldrig begripa mig på ditt sätt att förtrolla.

Trots att vi är det enda som existerar i en värld utan färg så vill du aldrig acceptera, aldrig öppna ögonen mot mig förutom när du själv gråter på nätterna, precis som jag gör.

De nätter då jag får sitta ensam blir till slut nätter utan slut.

Du blir sakta som de andra, du blir en med mörkret.

Jag tror jag förlorat dig, jag lyfts upp av Guds änglar, men att dina organ fortfarande fungerar drar ner mig.

Du kan vara på jordens andra sida, jag tillhör fortfarande bara dig.

Det är såhär jag kommer att sluta, det är såhär jag kommer att dö, med dig inuti mig.

Jag vill aldrig att du ska lämna mig, trots att din kropp lämnar mig så blir förnimmelsen av dig alltid kvar.

Jag tappar tråden, det enda jag försöker beskriva är ju dig men du går inte att beskriva med ord, du är för stor för det, enligt mig.

Du är det vackraste jag mött, det vackraste jag smakat, det vackraste jag känt doften av och det vackraste jag känt emot mig.

Hur kan något så vackert vara så ont?

Det är precis sådan du är.

Du ger mig så mycket njutning, glädje och du lurar mig varje gång.

Du tar aldrig slut, jag kan fortsätta för evigt…

Jag vill att den eviga tiden ska ta slut nu, för du dödar mig.

Dikt: Fragile

Skriven 2009

So fragile...
I feel the blood running through my vains,
I want to slice a new open wound and let it all out.
It seems so easy to just let go,
but these things that are screaming inside my mind,
I just can't let go.
It's been two weaks since the blood touched my walls,
and the struggle keeps getting harder and harder.
But I'll try.
I'll try to let go.
I'll try not to make a new flesh wound in my heart.

Dikt: Drug overdose

Skriven 2009

Stop it now,
for I will vanish.
I want to steal your innocence,
crawl underneath your skin.
I want to feel through your hands,
I want to taste through your mouth.
I want to know if you really think about me.
Why did you turn out to be so cruel?
You'll soon forget me,
cause I was never something special.
I will linger here,
in the darkness
hiding behind nightmares and deceit.
You're too far away,
and I can't stand the miles that lies between us.
I will fight for you...
If only you'd let me in.
I'm jealous of her, she's so thin.
You'd rather save her than save me.
Drug overdose, here I come
I'll die with the thought of you in my head.
There's no use...
I'm already missing and you're already gone.