Det var en vän till mig som skrev att han är en vit cis-man och umgås nästan uteslutande bara med feminister. Han förstod inte hur män i allmänhet kan ha fått bilden av att de blir negativt behandlade av feminister och de som känner så är män som har minst kontakt med feminister. Han, som umgås med feminister, märker inga påhopp alls. Det var väldigt intressant att höra honom säga det för det fick mig att tänka... Jag tror och upplever att feminister är de som faktiskt lyckas ha givande vänskapsrelationer med män. Feminism handlar egentligen väldigt mycket om att se på varandra individuellt. Det innebär att kvinnliga feminister ser på män som individer. De kan uppskatta män som individer och inte som kön eftersom de inte längre är lika påverkade av hur samhället hela tiden vill dela upp män och kvinnor. Det går inte förstå sig på kvinnor, får män lära sig. Det går inte förstå sig på män, får kvinnor lära sig. Feminister vet ju att det inte finns några genetiska orsaker till "manliga" respektive "kvinnliga" beteenden och därför kan se på varandra på ett annat sätt.
Jag tänker på inlägget jag skrev som hette "Män som magneter" och fick en helt annan syn på vad jag skrev nu. Jag skrev att jag lagt väldigt mycket fokus på män den senaste tiden och att jag inte förstod riktigt varför. Det gör jag nu. Dessa männen har varit fantastiska individer. Jag kan inte förneka att jag fokuserat på dom för jag faktiskt tyckt om dom som människor. Anledningen till att jag inte fokuserat lika mycket på mina kvinnliga vänner är för att jag inte kan fokusera på flera personer samtidigt (det är väldigt svårt för mig). Nu när jag inte längre har de männen i mitt liv som jag skrev om fokuserar jag på mina kvinnliga vänner igen, eftersom de också är fantastiska individer och för att jag nu har tid/energi/plats för det.
Detta innebär inte att jag kommer sluta skriva om manshat och det innebär inte att jag kommer sluta känna manshat. Jag känner exempelvis att anledningen till varför jag blev så övergiven av de männen jag skrev om grundar sig i uppfattningen om att män och kvinnor inte kan vara vänner och därmed - en anledning att känna manshat. Att läsa vad min vän skrev var ändå en helt ny grej för mig och det öppnade upp mina ögon väldigt mycket. Visst är det fantastiskt att lära sig nya saker om sig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar