Nej, jag är inte vegan, längre.

I know for a fact att detta förmodligen kommer vara det mest provocerande inlägg jag någonsin kommer skriva. Varför? Eftersom jag har väldigt många i min närhet som tycker att det jag kommer skriva just nu är bullshit. Jag är rädd för att detta kommer göra att jag förlorar vänner eller att många av mina vänner/bekanta ser på mig på ett sämre eller annorlunda sätt men... jag måste skriva om detta. Jag tycker att det är viktigt att skriva om. Jag kommer försöka att inte bry mig om vad andra människor tycker om detta. 

Hösten 2015 bestämde jag mig för att äta mer veganskt och vegetariskt. Jag blev inspirerad av min fina vän Isa som lärde mig att det finns goda och lätta alternativ. Det verkade intressant och jag började göra mer och mer research. Det kändes som någonting jag skulle vilja göra; bli vegetarian eller vegan. Så under 2016 började jag. Jag åt uteslutande vegetariskt i flera månader och förutom ostbågar here and there så åt jag också helt veganskt flera månader. Jag hade svårt att hitta vegansk ost som smälte eller smakade lika gott som vanlig ost så jag hade även vanlig ost på pizza när jag väl åt det. Jag har försökt att köpa vegansk ost men det har varit alldeles för dyrt för någonting jag inte egentligen tyckte särskilt mycket om. De enda gångerna jag åt kött var när jag åt kycklingnuggets vilket verkligen inte hände ofta. Jag kom närmare och närmare mitt mål; att sluta äta kött, ägg och mjölkprodukter helt och hållet.
Nu kommer det; alla kan inte vara vegan. Att jag säger det kommer göra många upprörda och arga och jag kommer säkerligen få (om jag ens vågar publicera detta) en hel del "jo alla kan visst det!". Men nej, jag har försökt i över ett år och jag kan inte.

Först och främst fick jag järnbrist. Jag har en kopparspiral vilket gör att jag har mens ungefär 7-8 dagar varje månad och då riklig mens. Jag fick även b-vitaminbrist. Att ta tillskott var någonting jag var helt okej med men det tar ett tag för dem att verka ordentligt. I ungefär 2-3 månader var jag så trött på grund utav mina brister att jag knappt kunde fungera i vardagen. Jag började göra mer research. Vad behöver jag äta mer utav för att slippa ta tillskott? Så jag försökte variera min kost.

För det andra förlorade jag pengar. Jag försökte ett tag med diverse grytor och liknande som skulle kosta ungefär hälften eller mindre av vad det kostade med en måltid innehållandes kött. Jag menar linsgrytor och böngrytor. Jag tyckte inte om det. Jag tycker inte om indiska kryddor. Jag tycker inte om asiatiska kryddor. Jag tycker inte om den sortens mat och jag klarade inte av att äta det. Så jag köpte ersättningsmat istället det vill säga typ schnitzlar från t.ex. Hälsans kök. De kostar ungefär 35 kr per paket och det ligger 4 st i. Jag brukar vilja äta 2 st åt gången men det blev alldeles för dyrt så jag försökte med 1 åt gången. Jag blev mätt på detta men om jag åt middag vid kl 18.00 vaknade jag vid 04-05 på morgonen av extrema magsmärtor på grund utav hunger så det förstörde hela min dag efteråt. Det höll på så i flera månader. Jag försökte äta någonting innan jag gick och la mig men det var svårt att hålla den rutinen.

För det tredje så orkade jag inte längre när jag blev psykiskt sjuk igen. Jag är deprimerad igen och jag har svår ångest. Om jag ska kunna laga billig och vegansk mat måste jag lägga ungefär 1 timme (eller mer) i köket vid varje måltid eftersom jag måste laga allting from scratch. Jag menar bönbiffar och kikärtsbiffar exempelvis. Det är inte så lätt att göra egen mat som många tror och man måste ha ett genuint intresse för matlagning för att det ska kunna gå. Det måste också smaka bra. Jag har inte den orken längre. Jag har inte den energin eller den kreativiteten längre. Jag orkar inte... jag orkar knappt gå upp ur sängen... så hur ska jag orka laga mat 1-2 timmar per dag? Jag brukade ha en blogg och hela tiden lägga ut bilder och recept på min mat. Jag omvandlade icke-veganska recept till veganska recept och jag såg vegansk matlagning som ett stort intresse. Jag har inte det intresset längre, för jag är sjuk.

Vi kan jämföra priser också; en havremjölk kostar ungefär 19 kr där jag bor. En mjölk i samma storlek kostar 10 kr. Havremjölken kostar nästan dubbelt så mycket. Jag har haft tur med det eftersom jag endast har mjölk i kaffet och annars aldrig dricker mjölk eller har mjölk i maten. Men för någon som dricker mjölk varje dag, kanske till och med ett eller två paket i veckan...blir detta en enorm ekonomisk skillnad. Jag har inte så mycket pengar att spendera på mat. Jag är student och lever på studentlån. En vegansk ost från Astrid och aporna kostar ca 150 kr/kg. Vanlig ost kostar ca 90 kr/kg. För någon som äter ost varje dag blir också detta en enorm skillnad i utgifter.
Kosttillskott kostar dessutom också pengar. Det är åtminstone 50 kr/100 kr per månad beroende vilken sorts brist man har eller vilka sorters tillskott man tar. Alla har inte dem pengarna att lägga ut.

För att någon ska kunna lyckas vara vegan måste denna personen 1. tycka om en viss sorts mat 2. ha råd med det och/eller 3. ha tid, kunskap och energi att laga mat from scratch. Jag har inte allt det. Jag har försökt nu och jag ger upp. Jag kommer fortsätta äta veganskt så mycket som jag bara orkar och har råd med men jag har inte längre ett mål att bli vegan. Jag kommer fortsätta köpa havremjölk och jag kommer fortsätta använda sojagrädde eller havregrädde eftersom det har hjälpt både min hy och min mage att bli bättre. De senaste 2-3 månaderna har jag inte ätit särskilt mycket veganskt. Jag har mått bättre i kroppen än tidigare. Jag har inte haft ont i magen på morgonen längre av hunger och jag behöver inte längre ta några tillskott. Jag har även sparat väldigt mycket pengar.

Jag tänker heller inte vara aktiv inom veganrörelsen. Jag tänker inte vara medlem i några vegangrupper. Jag tänker inte diskutera veganism med någon. Majoriteten av vad jag stött på i veganska sammanhang är elitism och trångsynta och otrevliga, jag skulle till och med vilja säga elaka, människor. Jag tycker inte om sådana människor och det är mitt val att inte vilja beblanda mig med sådana längre.

Jag tycker att veganism är fantastiskt. Jag vill inte äta djur egentligen. Jag vill inte bidra till djurs lidande. Men jag kan inte... jag klarar inte av det. Jag vet att det låter själviskt och... då får jag vara självisk. Jag kan inte ge upp min fysiska hälsa, min psykiska hälsa och min vardag bara för att vara vegan. Det är inte värt det för mig. Om jag inte kan prestera i vardagen så blir jag hemlös och inkomstlös och skuldsatt eftersom jag inte kan betala mina räkningar. Jag kunde inte prestera på samma sätt när jag försökte vara vegan. Det är inte värt det för mig.

Jag hoppas att ingen hatar mig för detta. Om någon gör det... så vill jag ändå inte ha dig i mitt liv så... Hejdå no fucking loss for me tbh. Men jag är väldigt rädd för detta. Jag är rädd för att människor jag tycker om och bryr mig om ska prioritera min diet framför hur jag är som vän till dem.