In search of the male feminist.

Finns det manliga feminister, på riktigt? Det känns som många män som titulerar sig som feminister gör endast detta - de har titeln. De kallar sig feminister men driver inte på något sätt en feministisk diskussion. Det är en titel, ett svagt ställningstagande och kanske till och med en slags modegrej. Jag har pratat med en del manliga feminister och jag blir lika förvånad varje gång jag diskuterar feminism med en man som faktiskt vet vad han pratar om och på riktigt har den åsikten att kvinnor är lika värda som män. (Det går att diskutera feminism med män utan att han mansplainar men det är, tyvärr, sällan det händer.) Jag pratade med en manlig feminist-vän som sa att han gärna ville skriva någon bok om hur destruktiv maskulinitet och patriarkatet har påverkat honom negativt. Jag tyckte då, och tycker fortfarande, att det är en fantastisk idé.
Jag skulle vilja se manliga feminister ta upp frågor som handlar om män. Det är ingen som lyssnar på kvinnliga feminister som diskuterar detta för inga män vill lyssna på kvinnor och särskilt inte kvinnor som är feminister (vi har ett.. ehrm.. dåligt rykte...). Jag skulle vilja se manliga feminister som pratar om våldtäkt mot män, hur män också har rätten att säga nej, att mäns psykiska ohälsa grundar sig i patriarkala värderingar och så vidare. Och jag hade velat se män prata om detta på ett sätt så de INTE tar plats från kvinnor eller ta plats i diskussioner om kvinnoförtryck. När jag ser män försöka diskutera dessa frågor fokuserar de alldeles för mycket på "tävlingen om vem som är värst" så som "kvinnor kan också misshandla, kvinnor kan också våldta." Fokusen bör ligga mer på det manliga offret. Hur påverkas män som blir våldtagna? Hur påverkas män som blir misshandlade av kvinnor? För deras reaktioner och påverkan grundar sig i patriarkatet. Många män som blivit våldtagna av kvinnor förstår inte att de blivit det och de som förstår det vågar inte prata om det. Varför? Eftersom patriarkatet säger åt dem att de inte får. Genom att analysera och diskutera deras reaktioner kan vi analysera och diskutera patriarkatet och på så sätt nå ut till män. Jag tror absolut att vi kan ta död på patriarkatet på detta vis och en död av patriarkatet innebär en enorm lättnad både för män och kvinnor och ickebinära. Ibland undrar jag om män verkligen bryr sig om sig själva eller om andra mäns psykiska hälsa. Jag som har väldigt många manliga vänner och viktiga män i mitt liv tycker att det är förjävligt att de ska behöva må så dåligt på grund utav patriarkala värderingar. Det handlar inte bara om att jag som feminist vill ta död på patriarkatet för min egen skull utan även för mäns skull, speciellt de män som jag bryr mig om.

Inga har, förresten, någonsin tagit våldtäkt mot män på allvar lika mycket som feminister. Feminister är medvetna om att kvinnor kan vara lika "jävliga" som män eftersom kvinnor och män = EQUAL. Att vara jämlika innebär inte bara att vi är lika bra utan också att vi kan vara lika dåliga. Feminister är väl medvetna om detta faktum. Och don't get me wrong; feminism går ut på att det är kvinnor som är förtryckta i samhället och att vi lever i ett samhälle styrt av män = män kan inte/bör inte/får inte ta lika mycket plats. Men det innebär inte att de inte ska få ta någon plats alls. En annan note; män kan också känna och uttrycka manshat. Varför? För män blir negativt påverkade av män också. 

Jag är en sådan människa som tycker att TF (tolkningsföreträde) tas på alldeles för stort allvar. Jag tycker att vita ska få vara delaktiga i diskussioner om rasism och att vita faktiskt, någorlunda, kan förstå rasism och studera rasism och vara kunniga inom rasism men - jag tycker inte att vita ska föra den diskussionen eller ta onödig plats inom den diskussionen. På samma sätt tycker jag att kvinnor absolut kan diskutera patriarkala värderingar och hur dessa påverkar män men... borde vi och kan vi ta så stor plats i den frågan? Grejen handlar om att nå ut till andra och bli tagen på allvar. Kvinnor kan inte nå ut till män om hur destruktivt patriarkatet är för dem eftersom ingen tar kvinnor på allvar.

Var finns manliga feminister? Vart gömmer de sig? Skulle man kunna ge dem plats i feministiska diskussioner? Eller ska de få en egen diskussion, en egen plattform?

(Jag skulle även vilja tillägga, utan att på något sätt klandra kvinnliga feminister, att män (i synnerhet riktiga manliga feminister) kanske inte vågar ta plats inom feministiska sammanhang och därav frågan om de borde få en egen plattform på något sätt) 
Also: Det handlar väldigt mycket om att kvinnor inte bör ta detta ansvaret. Vi tar redan så mycket ansvar åt män så det kanske är dags att de tar ansvar över sina egna rättigheter också.