Exit wounds.

Det finns en låt... som är extra speciell för mig. Det är Placebo - Exit wounds. Jag har säkert länkat den flera gånger tidigare. Men... jag vet inte om jag verkligen skrivit om den på det här sättet som jag tänker göra nu.

Den 18e oktober 2016 såg jag Placebo live i Stockholm. Det förmodligen viktigaste ögonblicket under hela konserten var när jag fick höra Exit wounds live (förutom Soulmates). Den låten har bara funnits med mig några få år men den beskriver så mycket utav mina känslor, mina tankar, mina drömmar, mina erfarenheter och mitt liv. Den har följt med mig, fått mig att gråta, fått mig att förstå, fått mig att vilja leva, fått mig att vilja dö. Om mitt känsloliv skulle vara en låt skulle det vara denna. Och alltså... Brian veeeet verkligen vad han sjunger om...vilket gjorde liveframträdandet så mycket mer episkt och sorgligt.

Låten handlar om att älska någon man inte kan vara med. Jag tror att vi alla någon gång har varit i den situationen, på något sätt. Ni som läser bara måste lyssna på låten, eller läsa texten. Feel it!

"In the arms of another who doesn't mean anything to you
There's nothing much to discover
Does he shake, does he shiver as he sidles up to you
Like I did in my time?

As you wake does he smother you in kisses long and true?
Does he even think to bother?
And at night under covers as he's sliding into you
Does it set your sweat on fire?

Want you so bad I can taste it
But you're nowhere to be found
I'll take a drug to replace it
Or put me in the ground

In the arms of another who doesn't mean anything to you
Do you lose yourself in wonder?
If I could, I would hover while he's making love to you
Make it rain as I cry

Want you so bad I can taste it
But you're nowhere to be found
I'll take a drug to replace it
Or put me in the ground"