Jag vill sluta känna manshat?

Jag förstår att jag i princip bara skrivit om manshat det senaste... och jag tänker inte sluta. Det är ett ämne som tar upp väldigt mycket plats i mitt huvud just nu. Jag tycker inte bara det är intressant att skriva om - det hjälper mig att förstå mig själv samtidigt.

Jag har ett mål. Det målet är att sluta känna manshat. Varför? Varför skulle jag vilja sluta känna någonting som jag skrivit om gynnar mig, och andra? Det finns en anledning till varför en känner manshat. Det finns en grund som bottnar bland annat i kvinnohat, något som vi tyvärr inte kommer kunna komma ifrån på ett tag men det bottnar också i personliga känslor och tankar. Det är dessa personliga känslor och tankar som jag inte känner att jag vill ha längre. Jag skulle dock inte påstå att mitt manshat på något sätt har påverkat hur jag ser på män egentligen (läs inlägget Män som magneter). Jag har, trots mitt manshat, försökt och velat ha relationer med män. Det är inte därför som jag vill sluta känna manshat eftersom det inte begränsat mig på det sättet. 

First of all: jag tycker inte om ilska. Jag tycker inte om när människor är arga - tvärtom - det gör mig oerhört obekväm och kan i värsta fall sluta med ångest. Jag tycker inte om när människor skriker, bråkar, brölar och hatar. Det är negativ energi för mig. Manshat är kopplat till ilska - en ilska som faktiskt inte är destruktiv, en ilska som inte ger ångest MEN jag känner att det tar över mig. Jag känner att jag kan bli så arg att jag faktiskt blir destruktiv för mig själv, att jag ger mig själv ångest. Jag känner att... det måste finnas mer vettiga saker att ägna min tid åt än att vara arg på män. Jag klandrar inte mig själv på något sätt för detta. Jag klandrar män för det är trots allt dem som fått mig att känna såhär. Men män har begränsat mitt liv tillräckligt, känner jag. I det ligger manshatet, mitt manshat. Det är inte alls säkert att alla som uttrycker manshat eller känner manshat håller med om detta eftersom manshat yttrar sig på helt olika sätt (som jag tidigare nämnt). Men... jag vill inte hata män, egentligen.  Jag vill inte vara arg på män. Jag vill bara inte bry mig om män. Förstår ni hur jag menar när jag säger så? Jag vill inte att män ska vara en så stor del av mitt liv och just nu är manshatet en stor del av mitt liv. Att män kan vara destruktiva för mig måste inte innebära att jag känner ilska eller hat mot dem, att jag vill distansera mig från män måste inte innebära att jag känner ilska eller hat mot dem.
Och jag tänker inte, på något sätt, predika om att manshat är dåligt. Jag tänker inte, någonsin, råda andra att inte känna manshat eftersom det är deras val och deras känslor. Men jag vill inte vara destruktiv för mig själv... och jag börjar misstänka att detta faktiskt är destruktivt för mig. Det är inte andra feministers manshat som är destruktivt - tvärtom - det är mitt eget. Det är mina tankar och mina känslor och att andra uttrycker manshat påverkar inte mig alls. Alltså verkligen inte alls. Och det är just det - jag kan se på andra som erkänner sig själva som manshatare som trots det är stabila och mår bra?

Jag tror att mitt manshat har varit ett sätt för mig att bearbeta dåliga relationer och dåliga möten med män. Jag har blivit utsatt för sexuella övergrepp, jag har blivit våldtagen, jag har blivit tafsad på, jag har blivit psykiskt misshandlad och jag har blivit utnyttjad (både sexuellt och på andra sätt). Istället för att rikta mitt hat, eller ilska, mot de individerna som har gjort såhär mot mig har jag riktat hatet och ilskan mot de patriarkala värderingarna som är en anledning till varför de gjorde så mot mig (de var genomruttna människor också obviously). Jag har gått runt och varit så arg, så upptagen med att vara arg och... jag vill inte vara arg mer. Jag känner att när jag kan släppa min ilska... så kommer jag kunna leva ett bättre och mer fritt liv. 

(Jag har skrivit om att manshat kan yttra sig i att inte bry sig om män eller inte inkludera män i sitt liv eftersom en helt enkelt inte känner intresse av män, men det stämmer inte riktigt överens med hur mitt manshat har yttrat sig. Läs mer här.)