I've had it. Officially.

Jag hade egentligen inte några nyårslöften för 2017... men jag bestämde mig för att göra förändringar i mitt liv. Dessa förändringar var till för att endast gynna mig och mitt välmående.
Ett utav dessa löften/förändringar var; keep away from destructive people som ger andra skit för de inte är perfekta. Vad betyder detta, you might ask? Jo det betyder att jag är så jävla trött på bråk. Jag är trött på feminister som bråkar med andra feminister, kvinnor som bråkar med andra kvinnor och framförallt bråket mellan vänstern och typ alla andra.
Jag är seriöst väldigt vänster, jag har märkt det och håller fast vid det. Jag är vänster och jag är pk. Det innebär inte att jag krigar mot de som inte är som jag. Jag är antirasist, feminist, antinazist, pro-choice, krossa kapitalismen osv osv osv. Jag är sån. Jag tycker så. 
Jag är tillräckligt trygg i mina åsikter att jag inte känner att jag konstant behöver attackera människor med andra åsikter än mig själv som om vi vore på ett slagfält. Jag är tillräckligt trygg i mina åsikter att jag kan ta en diskussion med någon som inte tycker som jag och hålla nivån lugn och sansad. Jag känner inte ett behov av att försvara mina åsikter - för jag är trygg i dem. Jag vet att jag har rätt åsikter - jag behöver inte upprepa det eller övertyga andra om det för jag vet... att jag har rätt. När människor som inte är vänster eller inte är pk eller inte är feminister vill diskutera med mig så I'm all for it - let's discuss och se om vi kan lära oss någonting utav varandra!
Jag förstår att det är många som ser politik som ett slagfält; vi mot dem, liv eller död. Men jag tycker inte så. Jag tycker inte att det är rätt väg att gå för att driva sin politik eller presentera sin politik. Jag har helt respekt för att människor inte tycker som jag men jag tvivlar ibland på att de respekterar att jag inte tycker som dem. Det som är viktigt för mig är att känna igen; när ska jag slåss? När jag möter en rå-rasist online så känner jag det ganska snabbt; den här personen är rasist och den här personen är en idiot. Då slåss jag. Jag slåss på alla möjliga tänkbara sätt. Men.. det finns människor som kan bli tagna för rasister, transfober eller homofober när de egentligen bara är outbildade, ignoranta eller korkade. Ett exempel är Louise Andersson Bodin som fick en hel shitstorm efter sig med Adam Tensta i spetsen som under en TV4-intervju lämnade inspelningen eftersom TV4 bjudit in en "rasist." Vad hade Louise gjort? Hon hade gjort en video där hon sagt "jag tycker att n-ordet är ett vackert folk." Louise Andersson Bodin kommer ifrån och bor i Grums, en liten håla i Värmland. Hon hade ingen aning om att n-ordet var rasistiskt eller att det kunde uppfattas som rasistiskt. Hon fick dödshot och våldtäktshot. I do not fucking support any of that kind of shit. Det finns också människor som är rasister utan att de förstår det själva. Dessa människor går det oftast att styra i rätt riktning. "Du.. det är rasistiskt att säga n-ordet, säg inte det mer" och förstår hen fortfarande inte kan man länka till diverse texter om varför n-ordet är rasistiskt och så ser man hur hen tar emot det. Majoriteten utav gångerna jag har haft såna diskussioner har de slutat med "tack, nu vet jag, ska sluta säga det!". Det är en seger. Det är inte en seger att se någon bli av med sitt jobb för hen råkat säga eller skriva n-ordet utan att förstå att det är rasistiskt, likt Louise Andersson Bodin.

När jag skrev mitt inlägg om hur jag inte längre är vegan var jag livrädd. Jag var livrädd för jag vet att det finns veganer i min närhet, eller åtminstone såoppas nära i min umgängeskrets att de skulle kunna komma över min blogg, som skulle kunna ge mig enormt mycket skit för det inlägg. Min bästa vän Adam sa till mig, om det inlägget, "du behöver inte förklara dig. För någon" och han har helt rätt egentligen. Jag känner ett behov av att förklara mig för "vänstermänniskor" för jag är så jävla rädd för dem. Don't get me wrong, jag är rädd för rasister och nazister också på samma sätt MEN jag är inte nära några rasister eller nazister och därför är inte min rädsla lika stor (jämför dem inte, jämför bara rädslan). Jag ska inte behöva vara rädd för likasinnade. Det ska vara tryggt för mig i vänster-sammanhang men jag känner inte att det är det för mig längre. Om någon inte håller med mig - det är helt okej - men måste jag attackeras personligt för vi inte håller med varandra? Ska vi inte kunna umgås, prata eller ens andas i varandras närhet utan att slåss - bara för vi inte håller med varandra? Vi har ju samma grundåsikter. Vad spelar det för roll? Jag förstår det inte.

Jag håller på att ta avstånd från såna människor just nu. Jag håller på att ta avstånd från såna sammanhang och jag håller på att försöka stå upp för mig själv när jag inte håller med om något. Det går sådär men det går. De är inte bra för mig och de har aldrig varit bra för mig. Jag mår inte bra tillsammans med såna människor i längre perioder. Jag måste göra det som jag mår bra av... jag måste tänka på mig själv. Jag kommer dö annars, på riktigt. Jag har självmordstankar just nu och jag vill inte trigga igång dem och... såna här "bråk" triggar igång det.

Jag stöttar inte drev. Har aldrig gjort och kommer aldrig göra.

-

Jag tror att det finns något gott i alla människor. Det innebär inte att man ska umgås med människor som gjort onda gärningar så som mördat någon eller misshandlat någon. Men det är en tanke jag har och jag vill inte förlora den. Jag accepterar att det finns dåliga människor och människor som egentligen inte förtjänar att leva men det ska krävas ganska mycket för att jag ska kunna se på någon som en genuint dålig människa. Det är min största styrka men jag vet också att det är en svaghet. Jag måste bara lära mig känna igen när det är en styrka och när det är en svaghet att tänka så. Jag har försökt att ändra på mig själv utan resultat. Jag är snäll och jag är möjligtvis naiv men... jag är sån. Det är jag. Sorry but if you don't like who I am then beat it. Jag vägrar ändra på mig själv mer nu. Det är inte fel på mig och jag vet det nu.

Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal.