Extrem form av internkritik som blir till drev.

Alltså... jag skulle faktiskt kunna säga att jag är rätt trött på feminister. Inte feminism - men feminister. Jag har ingen lust att förknippas med människor som är skadliga, som suger ut energi, som förstör, som saboterar. Och det är just många feminister som blivit sådana - de saboterar.

I högra hörnet har vi QUEERFEMINISTERNA! I vänstra hörnet har vi RADIKALFEMINISTERNA! 
LET'S GET READY TO RUMBLEEEEEE!!!!! *ding ding*

Det känns inte längre som om vår fiende är mannen eller patriarkatet. Vår fiende är - varandra. Vi ska slåss mot varandra, feminister mot feminister, och vi ska inte bara slåss utan vi ska förstöra. Jag känner inte att det är någonting jag vill förknippas med. Jag tror inte på den form av extrema internkritik (läs; mobbning) som just nu pågår inom feminismen. Feminismen har blivit genomsyrad av elitism och I can't stand it alltså.
Jag förstår att det är viktigt att säga åt varandra att "hörru du, det där är problematiskt". Jag håller med om att det är jävligt viktigt att rätta varandra, när det behövs. Och det ÄR inte så svårt att hålla det till internkritik-nivå istället för att gå över till mobbning. Det gäller att förklara varför det är problematiskt, hur man kan undvika att vara problematisk och systerligt och kamratligt hjälpa varandra att bli mindre problematiska.

Det finns faktiskt inte så många feminister. Det kanske verkar så men nej, vi är inte så många. Vi kan inte slåss gentemot varandra för då kommer vi dö ut. Vi kommer skrämma bort potentiella feminister och vi kommer tysta ner feminister som faktiskt kan göra positiv förändring i samhället. Ska vi ta exempel? Okej vi tar exempel; Fanny Åström. Det pågår just nu ett drev mot Fanny eftersom Fanny, efter en lång tids tystnad, har blivit inbjuden att hålla tal för någon förening (har inte full koll). Varför ska Fanny tystas ner då, tycker feministerna? Pga hennes "transfobiska" inlägg och tweets.
Låt mig förklara här. Fanny är radikalfeminist. Vad innebär radikalfeminism? Det innebär, bland annat, oftast, att man tror på att kön är en social konstruktion. Så för en radikalfeminist är det inte så konstigt att uttala sig om kön och genus - eftersom det är en ganska stor grej inom just den grenen av feminism. Det Fanny Åström har skrivit om kön och genus i sin blogg kan kanske tolkas som transfobi. Fanny Åström förnekar dock inte transpersoner i sina blogginlägg och de inläggen jag fått länkade till mig som påstås vara transfobiska är - 2 år gamla. Ett inlägg handlade om att transpersoner identifierar sig med den sociala konstruktionen av att vara kvinna vilket, enligt Fanny, är misogynt. Det finns också inlägg där Fanny förklarat om radikalfeminism och trans.
Sen är det ju hennes tweets... hennes 3 tweets om genderfluid.
Genderfluid är, om jag förstått det rätt, människor som skiftar mellan man-kvinna-ickebinär. De är inget alls eller antingen eller.  Fanny tweetar om detta och säger att "de kopplar ihop genus och vilka kläder de vill ha vilket är antifeminism" och ja - det är antifeminism enligt Fanny, och mig själv, och andra feminister, att hävda att man vill ha en sorts typ av kläder på grund utav sitt kön. Det spär på bilden av att kvinnor och män är olika, att de är på olika sätt och tycker om olika saker på grund av deras kön. Att maskulint = manligt och feminint = kvinnligt. Att kvinnor gillar rosa och män gillar blått. Att kvinnor är känsliga och män är känslokalla. Det ÄR problematiskt, i en radikalfeminists ögon. (Det är inte säkert att alla som är Genderfluid tycker så, det är inte säkert att de "är" så. De kanske bara är Genderfluid och identifierar sig med både man och kvinna eller man-kvinna och ickebinär...) Hon skriver också att "kön är en social konstruktion, det är ingen känsla." Och exakt - exakt där har vi det. Det är alltså fullt förståeligt varför Fanny skriver som hon gör.
Men... nu kommer the million dollar question: Är det transfobi att hävda att kön är en social konstruktion? Jag kan nog inte svara på det... Det jag KAN svara på däremot är att oavsett om kön är en social konstruktion eller inte - så finns transpersoner. De finns och de ska få finnas. De ska få utrymme och de SKA få höras. Men om svaret är ja... om det är transfobi att hävda att kön är en social konstruktion... vad gör vi då med radikalfeminismen? 

En annan sak jag tycker är viktig att flika in är att cis-personer kommer ALDRIG förstå sig på transpersoner. Jag, och andra cis-personer som t.ex. Fanny, kommer inte till 100% förstå oss på transpersoner och vilken kamp de går igenom inom sig eftersom vi har enorma privilegier i att vara trygga i det kön vi blivit tilldelade vid födseln (jag... vet inte om detta är ett problematiskt uttryck, rätta mig i så fall). Att cis-personer är problematiska pga detta är ett faktum - och man kan ju försöka så gott det går att utbilda cis-personer... men hur utbildar man någon? Genom drev? Genom mobbning? Genom att tysta ner? Svar: Nej.

Edit: Så som Fanny beskriver Genderfluid i sina tweets är inte nödvändigtvis en korrekt beskrivning av vad det innebär att vara Genderfluid. Jag är ingen TERF. Jag försvarar inte TERFs. Jag är radikalfeminist men jag vill, så gott det går, inkludera ALLA transpersoner i min feminism. Om jag skrivit luddigt - fråga mig! Jag pratar gärna.

Manshat 2.O

Sitter och lyssnar på Portishead och fy Satan så bra. Låten just nu är "Glory box" och tycker iof om versionen "Scorn" bättre men det får duga (Scorn finns inte på spotify). "I just want to be a woman, so don't you stop being a man." Hej igen förresten. Jag är tillbaka.

Jag åkte bil innan. Då tänkte jag på att jag är så jävla trött på snubbar... vilket jag alltid är men nu mer än någonsin. Jag är manshatare, tänkte jag. Manshatare... det är jag. Det är all so clear. Och jag förnekar det jämt, trots att det faktiskt är helt förståeligt och TROTS att mitt manshat inte påverkar någon annan än mig själv osv osv osv. Jag tänkte på Onision och andra män som erkänner sig själv som manshatare och jag undrar... vilken sorts hat får dem på grund utav det? Vilka konsekvenser kan deras manshat ha? För det finns ju absolut män som också är manshatare. Men är deras manshat samma som mitt? Jag tror nog inte det. Manshat grundar sig i att man hatar sina förtryckare. Blir män förtryckta av andra män? En del skulle nog säga ja och jag... är ju inte man.. så jag kan ju egentligen inte uttala mig. Men jag skulle svara nej på den frågan.
Finns det destruktiva manshatet i männen som hatar andra män? Män är ju bevisligen mer aggressiva och våldsamma än kvinnor så... skulle mäns manshat vara det där destruktiva manshat som det ofta talas om? Innebär hat olika för män och kvinnor? Kvinnor uppfostras att hantera sina känslor inåt och manshat är inget annat än en känsla. Män är mer utåtagerande. Skulle de alltså kunna agera ut sitt manshat?

Jag har skrivit om manshat innan. Jag är inte särskilt nöjd med det inlägget idag. Det känns inte som jag beskrev det så som jag egentligen skulle vilja beskriva det och att det var någon slags "nej jag lovar jag hatar inte män egentligen jag hatar mansrollen hehehehehe nervös". Det är mycket mer invecklat och komplicerat än så som jag beskrev det då. Jag skulle vilja försöka beskriva det igen...
Manshat är en känsla. Det är en känsla som grundar sig i förtryck och den allmänna hopplösheten kvinnor känner gentemot män.
Manshat skadar ingen. Tvärtom - det gynnar bara, speciellt den som känner det. Försök nu inte med att Valerie Solanas minsann sköt Andy Warhol pga sitt manshat för nej, det gjorde hon inte. Om ni har någon koll på Valerie Solanas så vet ni att hon blev pissed för Andy Warhol nekade hennes pjäs/slarvade bort hennes pjäs I don't remember the details men nej, det var INTE för att han var en man som hon gjorde det. 
Manshat innebär att man inte ursäktar män längre. Det innebär alltså, egentligen, att man ser män som enskilda individer och inte en grupp. Manshatare tycker inte att gruppen män har gemensamma eller speciella beteenden, speciella lustar, drivkrafter och personlighetsdrag. Allt som män har gemensamt har dem gemensamt på grund utav patriarkatet.
Jag skrev i en facebook-kommentar; "Och jämförelse av kvinnohat och manshat; 
Kvinnohat handlar om att se kvinnor på ett speciellt sätt. Det handlar om att man ser på kvinnor som "bråkiga" med varandra, som inte kan vara flera stycken i ett sammanhang utan att snacka skit om varandra. Det handlar om att man ser på kvinnor som känslovarelser. Det handlar om att man ser på kvinnor att de saknar sexuell lust. Det handlar om att man ser ner på kvinnor, att de är svaga och ointelligenta och mindre värd. Att man ser på kvinnor på det här sättet innebär att kvinnor mördas. Kvinnor mördas av män för att detta kvinnohat, som oftast är helt omedvetet, finns inuti män och inuti andra kvinnor också. Det finns i samhället.
Manshat handlar om att INTE se på män på ett speciellt sätt. Det handlar om att vi INTE ser på män som trygga varelser. Det handlar om att vi inte tycker att det är "charmigt" när de likt Edward i Twilight vakar över oss när vi sover eller nästan dödar en snubbe för han stöter på oss/säger något förminskande till oss. Det handlar om att vi inte ger män ursäkter för destruktiva beteenden. Det handlar om att vi förnekar att det finns en genetisk orsak till destruktiva beteenden precis som vi förnekar att det finns en destruktiv orsak till såna "kvinnliga beteenden". Manshat dödar inte. Manshat ser inte ner på män. Manshat förminskar inte män.
Så ja. Enorm skillnad.´"Och där har vi det. Det är manshat och det är kvinnohat. Det finns inga fler frågor kring det.
Och don't get me wrong nu, det finns absolut manshat som kan vara mer aggressivt än den typen av manshat jag beskrev ovanför - men det är känslor. Vi blir förbannade för att män beter sig så som de gör, på grund utav patriarkatet. Vi blir förbannade för att vi inte kan ha värdefulla relationer med män, på grund utav patriarkatet. Vi blir förbannade för att vi blir förtryckta, för att vi blir förminskade, för att vi blir våldtagna och mördade på grund utav vårt kön. Klart vi blir förbannade. 
Men manshat är något personligt. Det är ingenting vi agerar på, förutom då att vi kanske väljer att inte ha relationer med män eller så många relationer med män eller som, för mig, inte ger några ursäkter åt män längre. Mitt manshat påverkar ingen man jag känner. Det påverkar ingen man jag inte känner. Det påverkar mig. Det gynnar mig. Punkt.

Selfie-skammen.

Att älska sig själv är något skämmigt idag. Att tycka om och vilja ha uppmärksamhet är ännu mer skämmigt. Vi ska vara ödmjuka och inte visa för mycket av oss själva online. Vi ska ha ett liv utanför internet och vi ska inte bry oss om våra utseenden, det är inte attraktivt att vara fåfäng osv... Men alltså... lägg av.

Selfies är ett fantastiskt sätt att uttrycka sig. Det är ett fantastiskt sätt att få självförtroende. Jag vill inte bli skammad för att jag tycker om att ta bilder på mig själv.

Folk kanske undrar "men du som är så osäker på dig själv, varför tar du massa selfies?" och det är ganska lätt att besvara den frågan; det är jag som bestämmer. Jag bestämmer ljuset, vinkeln, uttrycket i ansiktet.

Jag tar hur många jävla selfies jag vill, lägger ut hur många jag vill och det gör inte mig till en mindre attraktiv människa eller en sämre människa.

Erfarenhet går före fakta.

Igår la jag ut en video på Facebook där jag sa "fuck storlekarna i affärerna och fuck skönhetsideal" och ja, jag var redigt förbannad. På bara några veckor har två av mina närmaste vänner skrivit till mig i enorm panik och sorg eftersom de inte fått på sig kläder i storlek 42 (byxor). Jag menar inte att dessa kompisar har något emot storlekar över 42, verkligen inte, men de ÄR inte en storlek över 42. De är båda kurviga med breda höfter och de tycker båda om sina kroppar. Båda sa exakt samma saker "jag tycker ju om min kropp" "jag vill inte ändra på min kropp" och sen: "men jag får inte på mig de kläderna jag vill ha." Kläder kan vara en enorm del i ens identitet. Det kan vara ett sätt för oss att uttrycka oss och uttrycka oss själva. Kläder kan vara väldigt viktigt för oss.

Jag la som sagt ut min frustration på Facebook och det strömmade in kommentarer där människor kände igen sig, av alla storlekar. Så många som 13 stycken kände igen sig i det jag skrev och de flesta tyckte det gällde H&M och jag håller med. 2 stycken höll inte med. Jag menar inget illvilligt mot dessa, absolut inte, och jag hoppas inte de ser detta som ett slags påhopp. Dessa 2 kom med "fakta" om att det vi känner faktiskt inte kan stämma. En sa "gå och mät" och den andra påpekade hur storlekarna faktiskt blivit större sen 50-talet. Nu är det såhär va... att i detta fallet tror jag erfarenhet går före "fakta." Skönhetsindustrin är där för att hjärntvätta oss. Det klart att de inte skulle erkänna att deras kläder blivit mindre i storlekarna. Ja, storlekarna har blivit större sen 50-talet men det var inte 50-talet vi pratade om utan för 10 år sen. För 6 år sen kunde jag få på mig ett par byxor i storlek 44 och då vägde jag kanske 10 kg mer än vad jag gör idag. Idag får jag inte ens på mig 48. Däremot får jag på mig trikåbyxor i storlek M utan problem. Det är jättekonstigt. Och jag är inte ensam om att ha märkt detta. 

Erfarenhet går före fakta. 

Syster eller potentiellt ligg?

Nu vill jag säga detta utan låta skrytig men jag har väldigt många vänner. Jag har vänner som är ickebinära, vänner som är kvinnor och vänner som är män. När man har så många vänner som jag har så går det inte att undvika drama och tjafs för människor i grupp fungerar sällan särskilt bra, tyvärr.

Jag är en sån person som försöker (och lyckas) se individen före könet.. Jag är väldigt öm mot mina vänner, verkligen. Jag säger att de är underbara, att de är vackra, att de är snygga, att jag tycker om dom och att jag älskar dom. Det är mer socialt accepterat att jag säger dessa sakerna till mina kvinnliga vänner än till mina manliga. Varför?

För det första har alla mina partners uttryckt svartsjuka när jag sagt att en manlig vän är snygg och den svartsjukan har inte existerat när jag sagt samma sak om en kvinnlig vän. För det andra så KAN mina komplimanger starta ett dilemma hos mina manliga vänner - är hon min syster eller är hon ett potentiellt ligg? 

Hos vissa känns det som antingen eller. Jag har hört från mina tjejkompisar att deras manliga vänner envisats med att kalla dem för "syrran" eller "sis" och att "de aldrig skulle kunna se på dom på det sättet" och så vidare och - va? Varför kan inte en vän av det motsatta könet bara vara en vän? Måste mina killkompisar vara mina bröder? Jag vill inte vara en syster. Jag vill inte vara ett syskon. Jag vill vara en individ. Jag vill vara deras VÄN. Jag vill att de ska kunna se mig som Jonna, inte som en syster. Jag vill inte behöva övertyga min partner om att "de är som mina bröder" bara för att han inte ska bli svartsjuk och orolig. Och alltså... jag är pansexuell vilket innebär att jag skulle kunna bli kär och tända på alla kön - men varför är det ingen av mina partners som nojat när jag sovit hos tjejkompisar? 

Jag är så jäkla trött på detta. Det är patriarkatet som genomsyrat och förstört många av mina vänskapsrelationer med män. Det är inte jag som gått in och pajat stämningen utan det är patriarkatet. Det känns inte så jävla kul tbh. Jag vill kunna ha vänner av alla kön och det ska vara SAMMA JÄVLA VÄNSKAP HELA TIDEN.

Jag är dessutom jävligt förbannad på människor som ska anta att jag är kär i mina killkompisar eller att dom är kära i mig. En KAN ha en kemi med någon och en nära relation med någon utan att kärlek ska bli inblandad. Det finns manliga vänner i mitt liv som jag älskar mer än späckhuggaren älskar havet och det säger jag gärna till dom - eller säger det om dom. Jag visar samma ömhet till dem som jag visar till Malin, Maya, Lina eller Mimmi. Jag är en känslig person. Jag visar mycket ömhet och kärlek. Och jag gör det till vem fan jag vill. 

HEALTH

Dimman har lättat lite. Jag känner inte för att gråta, jag känner inte för att ta livet av mig eller skada mig och jag kunde sova inatt utan mardrömmar (hade till och med en mysig dröm).

Under den här PMDS-perioden har jag lyssnat väldigt mycket på HEALTH och tänkte göra ett inlägg helt dedikerat till dem med låttexter från deras senaste album och bilder... bara för att ytterligare uttrycka mig.

STONEFIST:

Remember; love's not in our hearts
Are we all the same, different?
Promise you, the fire's hot
Are we all the same, different?
Promised you to promise more
And though we know how far we've grown
We know it's not in our heart
No, not in our hearts

DRUGS EXIST:

Live as you'd like
Everybody dies
Pray if you must
Try to love the ones who loved us
There was no blood
We've worried all but numb
There lies no ghost
The dead will call us home
Live as you'd like
It's hard to know what's right
Pray if you like
But try to love the ones who don't


L.A. LOOKS:

It's not love
It's not love but I still want you
It's not love, it's not love
It's not love but I still want you
Are we torn like this?
Are we stuck in our skin?
Am I sick of myself?
I'll never be anyone else

Vad är PMDS?

Jag sitter och lyssnar på HEALTH och har haft en för-jäv-lig vecka. Jag har haft konstant ångest, upplevt sömnparalyser de få stunder jag faktiskt fått somna, mardrömmar, självmordstankar och en oändlig lust att på något sätt förstöra mitt liv. Varför har jag mått så dåligt just denna veckan? Jo.. PMDS. Jag har nämnt PMDS i min blogg tidigare, kanske till och med gjort ett inlägg precis som detta men jag måste ta upp det igen eftersom det just nu är en förklaring och framförallt, faktiskt, en ursäkt till mitt beteende och mående just nu.
Jag blir inte mig själv när jag har PMDS eller rättare sagt - när jag har PMDS har jag ingen aning om vem jag är egentligen är. Jag förlorar allting som är Jag, allt som är Kontroll, allt som är Kärlek, allt som är Harmoni och allt som är Lugn. Don't get me wrong, jag är inte en jätte-harmonisk och lycklig människa de resterande veckorna i månaden men det är som om allt jag försöker hantera, kontrollera och bearbeta kommer till ytan.


Vad är PMDS?
PMDS står för Premenstruell Dysforisk Störning.
Under ägglossning eller har mens sänder kroppen ut hormoner och det är dessa hormoner som ger PMS och PMDS. PMS är humörsvängningar, något som de flesta med mens kan uppleva, men PMDS är mycket allvarligare. Ett annat ord för PMDS, och kanske en svårare variant, är menstruationspsykos. PMDS är en depression som varar mellan 10 och 14 dagar vilket kanske låter milt och hanterbart, speciellt med tanke på att människor kan lida utav depression i flera år.
Ungefär 5% av alla med mens beräknas vara drabbade av PMDS men majoriteten har ingen aning om att de lider utav det. De som lider utav PMDS tros vara manodepressiva eftersom de upplever skiftningar i måendet precis som manodepressiva gör men det stämmer inte.

Symptom:
- Intensivt olycklig.
- Svårt att se framtiden som positiv.
- Värdelöskänslor.
- Överkänslighet, speciellt om man blir avvisad eller kritiserad.
- Attacker av sorgsenhet eller gråt. 
- Ängslighet eller spänningar - att man känner sig nervös eller uppjagad.
- Varaktig och påtaglig ilska vilket leder till ökade konflikter med andra människor.
- Svårighet att umgås med andra människor.
- Intresselust för vardagliga aktiviteter.
- Koncentrationssvårigheter.
- Trötthetskänsla eller energilöshet.
- Ökad aptit.
- Ökat sömnbehov eller sömnlöshet.
- Känsla av kontrollöshet.
- En känsla av att vara klumpig och fumlig.
- Minnet fungerar inte lika bra, man får svårt att lära sig nya saker.

Alla symptom stämmer in på mig. Och det spelar ingen roll att jag VET att detta kommer gå över, jag behöver bara stå ut några dagar till, för det spelar ingen roll... Min smärta är här och Nu. Den är kompakt och trycker in mig i de mörkaste hörnen av mitt sinne. Jag är så svår att leva med när detta drabbar mig och faktiskt, omega 3 har hjälpt mig väldigt mycket, det har gjort så mina symptom minskat med nästan 50% och det är helt hanterbart att lida utav PMDS då för mig eftersom jag är väldigt duktig på att bearbeta och hantera ångest (ååååår utav träning). Nu har mina omega 3-tabletter tagit slut och jag har inte råd att köpa nya så jag får helt enkelt stå ut... på bästa sätt...

Kraftdjur

Om du är ett naturbarn som mig har du säkerligen ett eller flera stycken djur som du känner dig extra förtjust i eller intresserad utav. Dessa djur kallar jag för kraftdjur eftersom de för mig representerar en slags kraft. Jag vet inte varför jag känner ett sådant drag till dessa djur men det känns som om min dragningskraft till dessa djur ligger på ett djupare plan. De ligger mig så nära om hjärtat och själen, både på positiva och negativa sätt. Man skulle kunna kalla dem för totemdjur och enligt traditionen ska vi ha 9 st totemdjur. Totemdjuren är vår kraftkälla, våra följeslagare. De representerar våra rädslor, utmaningar, inre förmågor och tillgångar. Här är mina 9 kraftdjur och vad de representerar;

9. Get 

Totemdjuret i Öst - guide och beskyddare

Geten är oberoende och överflödig. Den hjälper till med att nå nya höjder och förstå naturen. Geten står också för säkerhet. 

Jag älskar getter. För mig utstrålar de inte bara ett slags komiskt lugn, något som jag behöver, utan också styrka och vägledning. Getter som lever i bergen och på något sätt kan ta sig till ställen som tycks vara omöjliga inspirerar mig. Jag vill också kunna ta mig till ställen som för mig tycks vara omöjliga.


8. Rådjur

Totemdjuret i Söder - inre oskuldsfullhet 

Rådjuret är graciöst och snabbt. Rådjuret kan uppenbara sig för att sedan försvinna på ett ögonblick. Den symboliserar pånyttfödelse och förnyelse. 

Jag har alltid känt en barnslig glädje och upprymdhet när jag sett ett vilt rådjur. Det spelar ingen roll hur ofta det händer, varje gång ger mig ett pirr i magen. Jag har i synnerhet fastnat för honorna eller rådjurskiden eftersom de känns ömtåliga, precis som jag känner mig ibland. 




7. Orm

Totemdjuret i Väster - inre sanningar


Ormen står för återhämtning och auktoritet. Den hjälper dig att inte tänka så mycket utan följa din egen väg. 

För mig symboliserar ormen just det - sanning. Den symboliserar verkligheten. Lucifer tog formen utav en orm för att lura Eva att äta det förbjudna äpplet i Edens lustgård eftersom det skulle ge henne sanning, en bättre bild utav verkligheten. Det är därför jag har just en orm och ett äpple tatuerat på armen. 

6. Katt

Totemdjuret i Norr - kommunikation, tystnad och förståelse för ord 

Katten står för magi, oberoende och överflöd. Den är välkänd för sin självständighet och överlägsna ställning. 

Katter är inte särskilt verbala med sitt språk utan kommunicerar mest med kroppsspråk. Jag är inte ett så stort fan av hundar eftersom de är för högljudda och för mig väldigt svåra att förstå till skillnad från katter. Jag förstår katter, jag förstår deras kroppsspråk och signaler. När någonting känns fel för en katt visar den det med hela sin kropp - samma gäller om någonting känns bra eller rätt. (Visserligen är mina katter, speciellt Sansa väldigt verbal och pratig... haha) 



5. Späckhuggare

Djuret ovanför - vägledare i drömmarna

Valar står för helande av känslor, frid och intuition. 

Jag har drömt om späckhuggare många gånger, både mardrömmar och glädjedrömmar. De symboliserar verkligen den frid jag söker när jag vill sova, och drömma. De är fantastiska djur och det är därför jag har en späckhuggare tatuerad på armen. 



4. Fjäril 

Djuret nedanför - en stadig förankring i Moder Jord 

Fjärilen står för distans och glädje. Den står också för flyktighet, förändring och utveckling. 

När jag känner att jag behöver distans eller fly går jag till skogen. Där känner jag mig trygg. Varje gång jag ser en fjäril flyga förbi mig där känner jag mig ännu mer trygg. Jag brukar önska att den vill sätta sig på mig, bli min vän och sedan få mig att flyga iväg med den. Det går tyvärr inte men i huvudet kan jag det. Jag gillar också den transformationen larv - puppa - fjäril. Jag gillar inte ordet förändring för man förändras sällan, man bara utvecklas. 

3. Sjöhäst 

Totemdjuret på Höger sida - faderlig energi 

Sjöhästen står för perspektiv, vänlighet och tålamod. Den står också för beskydd. Den är kopplad till faderskap och föräldraskap. 

Det är hanen som bär och föder barnen - vilket är unikt eftersom det oftast är honan som bär och föder fram barn i djurriket. Om jag skulle koppla detta till min pappa så är det klockrent. Min pappa har alltid haft tålamod med mig vilket har hjälpt mig att växa enormt. Han har också alltid stått bakom mig till 100%, hjälpt mig se på saker på ett bättre sätt och hjälpt mig slappna av i situationer då jag varit hysterisk av känslor. Han är min beskyddare och mitt allt. 

2. Lodjur 

Totemdjuret på Vänster sida - moderlig energi

Lodjuret står för personlig kraft. Den står också för gåvor och skatter. Lodjuret sprider känslan av att inte vara ensam eller rädd för mörkret eftersom ljuset alltid finns där.

Min mamma har aldrig fått mig att känna mig ensam. I stunder då jag behövt ljus har hon funnits för att ge det till mig. Min mamma har en otroligt bra aura av energi omkring sig, det är svårt att tycka illa om henne eller inte dras med i hennes sprudlande energi. Hon gav mig livets gåva och så mycket mer. 

1. Varg 

Totemdjuret inom dig. 

Totemdjuret inom dig är till för att bekräfta att du är värdig och älskad. 

Vargen står för unika egenskaper, nya tankar och stolthet. Den står också för mod, maskulinitet, vägledning, sociala relationer, ledarskap, beskydd av familjemedlemmar, lära, kunskap och lojalitet. 

Vargen har ett starkt sinne för familj och det sociala livet samtidigt som den kan symbolisera ett ensamt liv som ensamvarg. Den är mycket tillgiven och undviker gärna konfrontationer men är villig att försvara både sig själv och familjemedlemmar. Vargen är en naturlig lärare, full av kunskap som den gärna delar med sig. 

Nu kanske ni trodde att pandan skulle vara kraftdjuret som finns inom mig men jag känner faktiskt inte en så stark koppling till pandan som man skulle kunna tro. Vargar däremot... 

När jag har mått dåligt har jag börjat tänka på vargar och genast mår jag bättre. Jag går in på YouTube, söker på "wolf videos" och bara låter deras energi och kraft hela mig. Allt med vargar tilltalar mig och då speciellt den vita vargen; polarvargen. Jag har en sådan respekt och kärlek för vargar precis som jag har respekt och kärlek till mig själv. Det finns en stark själslig koppling mellan mig och vargen. 

Vilka är era 9 kraftdjur/totemdjur? 

Jag är inget sexobjekt.

Igår var jag jätterädd för att lägga ut bilder på mig själv på instagram (jag var skitsnygg btw) av en enda anledning: man såg lite lite lite klyfta på bilderna. Jag låg ner i sängen och hade linne på mig (som var rätt uppdraget) men med E-kupa kan man inte direkt dölja sina bröst i linne och verkligen inte när man ligger ner.

Jag skrev "Jag hatar mina bröst ibland. Jag gillar inte att visa urringning eller det faktum att jag har stora bröst... vilket är underligt för jag brukade älska att göra det. Jag vill bara inte bli sexualiserad längre. Jag vill kunna ta bilder där jag ligger ner eller när jag har linne utan att de ska vara så synliga." Jag fick fantastiska svar och jag har fantastiska följare/vänner. 
Men jag tycker det är synd. Jag hade velat kunna visa urringning utan att få så stora reaktioner för det är liksom... bara bröst? Alla har sett bröst någon gång. Det är inget mystiskt direkt utan någonting som alla vet finns.

Jag bryr mig inte om vad du tycker.

Så fort jag lägger ut bild där man ser min kropp samtidigt som jag skriver en text om kropps-positivitet kommer det ALLTID någon man som antingen säger; men jag tycker faktiskt mer om kurviga tjejer eller tjejer "med något o ta i" ;) eller; du är jättefin ju, enligt mig. du behöver inte vara nojig.  Jag vet att många skriver detta med välvilja men nej, det är inte er män jag försöker vara bekväm inför. Det handlar inte om er. Jag skiter fullständigt i vad ni enstaka män eller män i allmänhet tycker om min kropp. Män är faktiskt inte sååå kräsna tbh... Jag har och har aldrig haft några svårigheter att få män... motsatsen faktiskt. Dessutom har jag en attraktiv man vid min sida och mer behövs inte.

Grejen är att min kamp om kropps-positivitet inte handlar NÅGONTING om hur män ser på mig för jag kunde inte bry mig mindre och har inget intresse av att veta era åsikter om min kropp (speciellt inte när jag inte ber om den.)

Min kropp är inte till för att bli bedömd utan min kropp ska bara få finnas. Jag vill få finnas, som den tjocka individ jag är. Jag vill kunna visa min tjocka kropp utan åsikter, utan kommentarer, utan att någon ska bedöma den. Min kropp är min. Och den bara finns.