Vad är PMDS?

Jag sitter och lyssnar på HEALTH och har haft en för-jäv-lig vecka. Jag har haft konstant ångest, upplevt sömnparalyser de få stunder jag faktiskt fått somna, mardrömmar, självmordstankar och en oändlig lust att på något sätt förstöra mitt liv. Varför har jag mått så dåligt just denna veckan? Jo.. PMDS. Jag har nämnt PMDS i min blogg tidigare, kanske till och med gjort ett inlägg precis som detta men jag måste ta upp det igen eftersom det just nu är en förklaring och framförallt, faktiskt, en ursäkt till mitt beteende och mående just nu.
Jag blir inte mig själv när jag har PMDS eller rättare sagt - när jag har PMDS har jag ingen aning om vem jag är egentligen är. Jag förlorar allting som är Jag, allt som är Kontroll, allt som är Kärlek, allt som är Harmoni och allt som är Lugn. Don't get me wrong, jag är inte en jätte-harmonisk och lycklig människa de resterande veckorna i månaden men det är som om allt jag försöker hantera, kontrollera och bearbeta kommer till ytan.


Vad är PMDS?
PMDS står för Premenstruell Dysforisk Störning.
Under ägglossning eller har mens sänder kroppen ut hormoner och det är dessa hormoner som ger PMS och PMDS. PMS är humörsvängningar, något som de flesta med mens kan uppleva, men PMDS är mycket allvarligare. Ett annat ord för PMDS, och kanske en svårare variant, är menstruationspsykos. PMDS är en depression som varar mellan 10 och 14 dagar vilket kanske låter milt och hanterbart, speciellt med tanke på att människor kan lida utav depression i flera år.
Ungefär 5% av alla med mens beräknas vara drabbade av PMDS men majoriteten har ingen aning om att de lider utav det. De som lider utav PMDS tros vara manodepressiva eftersom de upplever skiftningar i måendet precis som manodepressiva gör men det stämmer inte.

Symptom:
- Intensivt olycklig.
- Svårt att se framtiden som positiv.
- Värdelöskänslor.
- Överkänslighet, speciellt om man blir avvisad eller kritiserad.
- Attacker av sorgsenhet eller gråt. 
- Ängslighet eller spänningar - att man känner sig nervös eller uppjagad.
- Varaktig och påtaglig ilska vilket leder till ökade konflikter med andra människor.
- Svårighet att umgås med andra människor.
- Intresselust för vardagliga aktiviteter.
- Koncentrationssvårigheter.
- Trötthetskänsla eller energilöshet.
- Ökad aptit.
- Ökat sömnbehov eller sömnlöshet.
- Känsla av kontrollöshet.
- En känsla av att vara klumpig och fumlig.
- Minnet fungerar inte lika bra, man får svårt att lära sig nya saker.

Alla symptom stämmer in på mig. Och det spelar ingen roll att jag VET att detta kommer gå över, jag behöver bara stå ut några dagar till, för det spelar ingen roll... Min smärta är här och Nu. Den är kompakt och trycker in mig i de mörkaste hörnen av mitt sinne. Jag är så svår att leva med när detta drabbar mig och faktiskt, omega 3 har hjälpt mig väldigt mycket, det har gjort så mina symptom minskat med nästan 50% och det är helt hanterbart att lida utav PMDS då för mig eftersom jag är väldigt duktig på att bearbeta och hantera ångest (ååååår utav träning). Nu har mina omega 3-tabletter tagit slut och jag har inte råd att köpa nya så jag får helt enkelt stå ut... på bästa sätt...

Uterus wants revenge.

Idag är en utav de dagarna då jag är riktigt glad över att jag varken har jobb eller skola att gå till. Jag har så mycket mensvärk att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Googlar huskurer mot det ena och det andra (ni vet väl att mens och ägglossning inte bara gör att man får lite ont i livmodern utan dessutom kan ge en massa andra fysiska problem samtidigt?)...

Panik-smsar till Daniel att köpa med sig diverse olika livsmedel och liknande från ICA och jag kommer bli jävligt pissed om han inte kommer hem med det... För jag får inte bara ont vid mens - jag kan även bli ett jävligt grinigt monster. Beware.

Kopparspiral.

I september förra året (2014) satte jag i min kopparspiral på ungdomsmottagningen i Halmstad. När man googlar "kopparspiral" eller "kopparspiral" + någon av de vanliga besvären så får man upp forum-trådar och blogginlägg med mardrömsliknande scenarion och rädda kvinnor som skrämmer upp varandra. De första 2 veckorna som jag hade min kopparspiral var jag livrädd. Man kunde enligt google DÖ av kopparförgiftning, få extrem mensvärk, spiralen kunde åka ut eller hamna på snedden, spiralen kunde växa fast i livmodern, spiralen kunde göra hål (!) på livmodern och andra diverse biverkningar. Under de veckorna tänkte jag "när jag haft min spiral i några månader... så MÅSTE jag skriva ett blogginlägg om mina erfarenheter..." och nu har det gått ett par månader - och nu kommer ett LUGNANDE inlägg till alla med kopparspiral.

Insättning

• Nej, det gör inte särskilt ont att sätta i kopparspiralen. Om du någon gång upplevt mensvärk så är det ungefär så det känns, fast kanske med en lite mer "sugande" känsla i livmodern, som om någon har satt en tiny-dammsugare i livmodern på dig (jag vet inte hur jag ska förklara det annars)
• Nej, du kan INTE svimma av smärta vid insättningen. Om man svimmar vid insättningen så är det för att man kommer åt någonting i livmodern - det är alltså inte så att kvinnor svimmar av smärta. Min BM förklarade det för mig! Efter insättningen får du ligga kvar så länge som du behöver för att se om du får yrsel eller liknande.

Efter insättning

• Jag satte in min spiral på morgonen och under den dagen hade jag lika ont som vid insättningen. Mensvärk och en sugande känsla, samt att jag kände mig väldigt öm vid livmodern. Ipren lindrade! 
• Smärtan försvann efter drygt 2-3 dagar för mig. 

Biverkningar? 

De biverkningar som jag har fått av min kopparspiral är;

• Under den första veckan illaluktande och blodblandade flytningar. 
• Mensvärk, i liknande form av den som vid insättningen, vid ägglossningen varje månad. 
• Mer mens och mens i ungefär 2-3 dagar extra än tidigare men INGEN mensvärk under mens.
• Veckan innan/några dagar innan mens har jag blodblandade flytningar och då vet jag att "snart kommer den"

Trådarna är inte särskilt svåra att hitta, och varken Daniel eller jag märker annars av dom. 

Kopparspiral är det absolut BÄSTA preventivmedlet jag har testat och jag har testat p-piller (cerazette, nouvletta och yaz) men jag klarar inte av hormoner. Om man mår dåligt av hormoner så rekommenderar jag kopparspiral - det är verkligen inte så farligt som det låter! 

PMDS.

I det här inlägget tänker jag skriva om PMDS även kallat PMDD. Det står för "pre-menstruellt dysforiskt syndrom." Det är en svårare form utav PMS (som alla säkert hört talas om men egentligen inte har någon större koll på vad det är) som står för "pre-menstruellt syndrom." Det som känns viktigt att nämna här är att PMDS skiljer sig från PMS på det sättet att det sätter käppar i hjulet för kvinnan som lider utav det.

PMDS-symptom;

• känslan av att vara intensivt olycklig
• svårighet att se framtiden som positiv
• värdelöshetskänslor
• överkänslighet mot avvisning eller kritik
• plötsliga attacker av sorgsenhet och gråt utan uppenbar anledning
• ängslighet och spänningar - nervositet eller att känna sig uppjagad
• påtaglig ilska, irritation eller ökade konflikter med andra människor
• svårighet att umgås med andra människor
• intresseförlust för vardagliga aktiviteter
• koncentrationssvårigheter
• ständig trötthetskänsla eller energilöshet
• ökad aptit/tröstätande
• ökat sömnbehov eller sömnlöshet
• känsla av kontrollöshet
• fumlighet
• försämrat minne
• svårighet för att läsa sig nya saker och ta in nya saker

I princip ALLA dessa symptom stämmer in på mig. 

Jag började märka det här redan för längesen men jag kallade det då "PMS" istället. PMDS är mycket mer allvarligt än PMS. Jag har, som känt, under mina år lidit utav depression vilket har gjort det svårt för mig att skilja på depression och PMDS. Det var i början på förra året som jag, efter flera år, blev frisk som jag började märka en skillnad. Det började med att jag 1 gång varje månad i 3 månad var övertygad och livrädd över att jag var sjuk igen. Jag kände alla symptom på depression och nästan starkare än tidigare eftersom de kom så plötsligt och eftersom de var en sån underlig kontrast till mitt friska liv. Varje gång problemen försvann glömde jag även bort det och tänkte "bara en fas." Jo, visst, det är bara en fas - men det är en fas som kommer varje månad. I mars stötte jag på begreppet PMDS på internet och började tänka efter... och alla bitar föll på plats... 

För att ta reda på om man lider utav PMDS är det viktigt att försöka följa mönstren och koppla ihop det med ägglossningen. Det är nämligen under ägglossningen som man får PMDS. Som många säkert vet så är menstruationscykeln en enda röra av hormoner som ska samspela (östrogen och progesteron). Hormonerna omvandlas precis innan ägglossningen till nedbrytningsprodukter och ett dygn innan ägglossningen stiger halten progesteron och dess nedbrytnngsprodukter och det är just detta som vi med PMDS är så känsliga för och det är då vi reagerar. Det är när mensen kommer som PMDS-besvären försvinner. 

I mars månad började jag hålla bättre koll på min mens och förde ett schema på vilka dagar i månaden jag hade mens via en app som heter "period-tracker" (åh en helt fantastiskt bra app!) och samtidigt förde jag dagbok på hur jag mådde under de olika dagarna under ägglossningen. I slutet utav maj var mönstret helt uppenbart - under VARJE ägglossning sen mars månad så har jag varit svårt deprimerad igen. Då kunde jag även se tillbaka och märka att samma gällde för februari och januari. Det var en enorm lättnad för mig - jag var ju inte sjuk igen! 

Under 1-2 veckor varje månad är jag svårt deprimerad igen och ibland är det lätt att hantera och ibland är det nästan olidligt. Jag har ett tag tillbaka försökt kontrollera min PMDS med Efamol (nattljusolja) eftersom det sägs hjälpa men jag har inte märkt någon skillnad än så länge vilket känns jättejobbigt. Jag fick en preliminär diagnos i Halmstad på PMDS men den fastställdes inte eftersom jag flyttade och här har jag inte orkat söka hjälp. Det är nämligen bara under min PMDS-tid som det här blir ett problem för mig... resterande veckor av månaden är jag ju helt frisk och glad igen. Och när jag väl har PMDS så orkar jag inte ens gå utanför dörren. Det här förstörde nästan för mig gällande mitt jobb hos Greenpeace första veckan men som tur var kom jag på att "hallå... det här är BARA PMDS... stå ut den här veckan och sen se" och ja självklart försvann min negativitet och osäkerhet efter första veckan när mensen kom. Jag vet att jag behöver antidepressiva för det här men jag har helt enkelt inte orkat eller haft tid - ÄN. Det bästa är alltid att söka hjälp för det finns hjälp att få! Det som är "skönt" med PMDS och antidepressiva är att de börjar verka redan efter 2 dagar och inte efter flera månader som när man är deprimerad. Pillren tas dessutom bara under PMDS-tiden och inte resten utav månaden.

De omkring mig vet om min PMDS och det gör det lättare för dem att hantera mig under den perioden. Daniel drabbas mest eftersom han är med mig hela tiden nu och jag kan bete mig riktigt illa mot honom under min PMDS-tid. Det värsta är inte ilskan och irritationen utan sorgen - den mörka och olidliga sorgen som kommer. Det är den jag behöver hjälp med och resten kan jag hantera. 

Mer info:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Premenstruell_dysforisk_st%C3%B6rning

http://www.1177.se/Orebrolan/Fakta-och-rad/Sjukdomar/PMS-och-PMDS/

http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=835