Måste fixa någon slags header till denna bloggen... en såndär fancy som alla andra har. Och så borde jag sluta svära, men jag tycker jag låter tuff då. Gör jag det? Jag tycker iallafall det :$ Lite mer badass över min gulligulligulliga stil som innebär rosa och vita kläder, ljusblont hår och söta accesoarer hihi fnizz. Jag är verkligen för söt... eller ja nu lät det ganska roligt och ego... och jag tycker det är lite roligt att med tanke på hur jag ser ut så är min musikstil HELT fucked. Jag ÄLSKAR Raubtier och Rammstein - de är mina absolut favoritband och jag har tillochmed sett Raubtier live en gång på James här i Halmstad och det var ett av de mest häftigaste och bästa kvällarna i mitt liv... dock bortsett från fjortis-snefyllan jag fick samma kväll efter att ha fått i mig för mycket av den billiga cidern och för många shottar jägermeister... Hur jag betedde mig när jag kom hem till Crippe får jag höra än idag och skäms lika mycket varje gång. Förutom de två banden lyssnar jag mycket på industrial/EBM/aggrotech och alla andra jävla genrer som spelar in där vilket är elektronisk musik ofta med mycket aggression eller liknande. Favoritbanden där är för tillfället Nachtmahr, Aesthetic Perfection och Mind.in.a.box. Sen gillar jag också metal, såklart, som alla andra, hoppas jag, och just nu är jag inne mycket på folkmetal eller melodisk metal. Och metal blandat med elektronisk och industrial är verkligen underbart. Lyssnar mycket på Eluveitie just nu och även In Flames som också är ett av mina absoluta favoritband. Oj nu har jag visst babblat på om sånt ingen egentligen är särskilt intresserad av eller ja iallafall inte jag.
Jag hatar såna typiska bloggar som skriver om sånt som är helt... ointressant. Jag HATAR såna bloggar som skriver om sin vardag på ett tråkigt sätt för man kan faktiskt skriva om sin vardag på ett intressant sätt som min syster Emma. Men sen finns det ju dom... äcklena... förlåt om du nu äger en sådan blogg... men.. ja... jag tycker inte om det. Jag hatar bilder på mat, te eller kaffe, en fot och solsken ochsåvidare... -.- blir galen.
Vad ville jag med detta inlägget? Skenet kan bedra? Jag vet ingenting hahahhahah förlåt.
onsdag 13 februari 2013
Ett inlägg om ingenting.
Varför ska man bojkotta alla hjärtans dag?
Imorgon är det alltså alla hjärtans dag...
Den där dagen på året där alla singlar vill dö och folk i förhållande inte vill göra annat än o leva.
Typiska facebook uppdateringar;
- Man ska uppskatta varandra alla andra dagar på året också, varför ha en speciell dag för det?!
- Bara jag som inte tänker fira alla hjärtans dag?
- Jag är ensam på alla hjärtans dag och jag är ledsen för det...
- FUCK YOU ALLA HJÄRTANS DAG SINGEL FO LIIIIIIIIFE
- Vad är alla hjärtans dag?
- Ska fira alla hjärtans dag med älskling vi ska gå ut o äta bo på hotell och ha vilt sex fast vi låtsas vara sådär jättefina på facebook :3 (okej detta är ingen uppdatering men ville klämma in den xD)
Öh? Haha! Nu jävlar läser vi lite på wikipedia, brb *läser* så. Ja det handlar om kärlek. Och? Man firar väl bara de högtider man vill fira, iallafall såna här högtider? Folk verkar ju ändå hata den här högtiden mer än o älska och när jag var singel så bojkottade jag fan inte alla hjärtans dag som alla andra som följer grupptrycket. KÄRLEK kan vara annat än just ett förhållande utan man kan väl visa sin uppskattning till en vän eller familjemedlem? Och vadå uppskatta varann alla andra dagar också - ja det klart men det är väl LÄTTARE för de lite mer inkompetenta inom känslor och hur man ska visa dom att bli tillrättavisad att IDAG ska jag visa känslor :) Det är inget fel på alla hjärtans dag - fira om ni vill men om ni inte vill fira gör inte det då. Jag gnäller mer än någon på facebook men jag HATAR de här gemensamma gnällen som jämt förekommer t.ex. när det snöar, när Sverige spelar fotboll o förlorar eller något, när det regnar, när det är jul, alla hjärtans dag, att det är varmt, SOLEN ÄR HÄR vi ska bada och så vidare...
Personligen så ska jag på alla hjärtans dag försöka påminna de omkring mig som jag faktiskt älskar att jag älskar dem och att jag tänker på dem och bryr mig om dem och allt annat sådär fint. Gör du det med - singel eller inte. Och om du spenderar alla hjärtans dag ensam så bjud dig själv på något fint, gör något fint för dig själv. För du borde uppskatta dig själv också, inte bara andra.
EDIT: Och alla hjärtans dag går ju mycket ut på att man ska skicka kort till varandra om man är förälskad i någon, speciellt någon som man inte är tillsammans med? Så om du har en secret crush - skicka ett vykort!!! Eller ta tillfället i akt och berätta hur du känner eller ja det klassiska "be my valentine?" ;D
-------------------------------------------------------------------------------
Känner du dig träffad av detta inlägget? Läs här innan du bestämmer dig för att bli sur på mig eller bli ledsen.
Den där dagen på året där alla singlar vill dö och folk i förhållande inte vill göra annat än o leva.
Typiska facebook uppdateringar;
- Man ska uppskatta varandra alla andra dagar på året också, varför ha en speciell dag för det?!
- Bara jag som inte tänker fira alla hjärtans dag?
- Jag är ensam på alla hjärtans dag och jag är ledsen för det...
- FUCK YOU ALLA HJÄRTANS DAG SINGEL FO LIIIIIIIIFE
- Vad är alla hjärtans dag?
- Ska fira alla hjärtans dag med älskling vi ska gå ut o äta bo på hotell och ha vilt sex fast vi låtsas vara sådär jättefina på facebook :3 (okej detta är ingen uppdatering men ville klämma in den xD)
Öh? Haha! Nu jävlar läser vi lite på wikipedia, brb *läser* så. Ja det handlar om kärlek. Och? Man firar väl bara de högtider man vill fira, iallafall såna här högtider? Folk verkar ju ändå hata den här högtiden mer än o älska och när jag var singel så bojkottade jag fan inte alla hjärtans dag som alla andra som följer grupptrycket. KÄRLEK kan vara annat än just ett förhållande utan man kan väl visa sin uppskattning till en vän eller familjemedlem? Och vadå uppskatta varann alla andra dagar också - ja det klart men det är väl LÄTTARE för de lite mer inkompetenta inom känslor och hur man ska visa dom att bli tillrättavisad att IDAG ska jag visa känslor :) Det är inget fel på alla hjärtans dag - fira om ni vill men om ni inte vill fira gör inte det då. Jag gnäller mer än någon på facebook men jag HATAR de här gemensamma gnällen som jämt förekommer t.ex. när det snöar, när Sverige spelar fotboll o förlorar eller något, när det regnar, när det är jul, alla hjärtans dag, att det är varmt, SOLEN ÄR HÄR vi ska bada och så vidare...
Personligen så ska jag på alla hjärtans dag försöka påminna de omkring mig som jag faktiskt älskar att jag älskar dem och att jag tänker på dem och bryr mig om dem och allt annat sådär fint. Gör du det med - singel eller inte. Och om du spenderar alla hjärtans dag ensam så bjud dig själv på något fint, gör något fint för dig själv. För du borde uppskatta dig själv också, inte bara andra.
EDIT: Och alla hjärtans dag går ju mycket ut på att man ska skicka kort till varandra om man är förälskad i någon, speciellt någon som man inte är tillsammans med? Så om du har en secret crush - skicka ett vykort!!! Eller ta tillfället i akt och berätta hur du känner eller ja det klassiska "be my valentine?" ;D
-------------------------------------------------------------------------------
Känner du dig träffad av detta inlägget? Läs här innan du bestämmer dig för att bli sur på mig eller bli ledsen.
Etiketter:
alla hjärtans dag,
facebook,
förhållanden,
förälskad,
förälskade,
gnäll,
humor,
kär,
kärlek,
mina åsikter,
saker jag hatar,
samhälle,
valentin,
valentines day,
vara kär
That feeling when...
... NÅGON MAN PRATADE MED PLÖTSLIGT INTE VILL PRATA MER :@ Okej jag ska inte skriva ett helt inlägg om det här men det stör mig något fruktansvärt när folk ba... slutar skriva till mig. Vi skrev ett tag, jag trodde vi hade något speciellt och sen slutar de svara efter ett tag UTAN någon som helst anledning eller förklaring. VA! Vad har jag gjort för fel?! Fan hatar att vara utan svar, förmodligen den värsta känslan jag vet. Ah. Den värsta jävla känslan jag vet.
Väx upp för fan?
"Den och den och den och den personen måste verkligen växa upp" tänker jag och bläddrar igenom min iphone med ett stort Panda-skal i facebook-appen. "Fan vad omogen han är" tänker jag medan jag fortsätter bläddra, sittandes i min koja jag byggt i mitt rum med hjälp av stolar och ett stort rosa lakan med Disney-prinsessor på. Täcket jag sitter på är fluffigt och rosa med Hello Kitty mönster och mina trosor jag har på mig är vita med Betty Boop på. Fy FAN vilken hycklare tänker ni säkert nu? För det var precis det jag tänkte också när jag la mig ner med mobilen i handen samtidigt som jag kramade om min stora vita tiger jag fick av min pappa för fleeeera år sen som jag kallar "min bästa vän." Men sen slog det mig att hallå... det är skillnad på att vara barnslig och på att vara omogen. Det fick mig också att tänka på det där avsnittet i Big Bang Theory när Penny skäller ut Leonard för hon kom för sent till jobbet pga deras jävla tidsmaskin de ockuperade trappan med och kallar dem för patetiska och barnsliga och efter ungefär hela avsnittet klämmer Sheldon fram att hallå hennes shorts har Hello Kitty, det finns en samling Care Bears i hennes sovrum etc... Jag påstår inte att jag är vuxen eller mogen för då hade jag ljugit som fan, men jag är inte omogen på samma sätt som de jag klagade på.
Jag är snart 21 år gammal. När man är 21 år gammal kan man inte sitta hemma och ba "nae jag går om gymnasiet" eller "går till af och så får jag pengar men skiter fullständigt i resten" osv. Det fungerar inte. Och det är så stor skillnad på att vilja växa upp och faila än och inte vilja växa upp och därför hamnar på samma ruta om och om igen. Det är sånt jävla tjat om att man ska växa upp och ja man ska växa upp men tänk på HUR du växer upp. Vilka förändringar gör du i ditt liv som gör att du växer upp? Slänger dina gosedjur? Hjälper det verkligen dig växa upp? För det hjälper inte mig. Jag tänker ha mina gosedjur hela mitt liv om jag nu vill men jag tänker inte sitta arbetslös, utan utbildning och ett stökigt rum/stökig lägenhet i hela mitt liv. Jag försöker få det liv jag är menat att ha - ett vuxet liv men ändå fortsätta vara den där barnsliga jäveln jag känner att jag faktiskt är :) Det fanns en period i mitt liv då jag försökte mogna genom att byta ut allt i mitt rum till tuffare och mer vuxna saker och klä mig mer vuxet. Jag gör inte det misstaget igen och om det får folk att tro att jag är omogen eller inte växer upp så jaha, då får jag väl motbevisa dem!
-------------------------------------------------------------------------------
Känner du dig träffad av detta inlägget? Läs här innan du bestämmer dig för att bli sur på mig eller bli ledsen.
Jag är snart 21 år gammal. När man är 21 år gammal kan man inte sitta hemma och ba "nae jag går om gymnasiet" eller "går till af och så får jag pengar men skiter fullständigt i resten" osv. Det fungerar inte. Och det är så stor skillnad på att vilja växa upp och faila än och inte vilja växa upp och därför hamnar på samma ruta om och om igen. Det är sånt jävla tjat om att man ska växa upp och ja man ska växa upp men tänk på HUR du växer upp. Vilka förändringar gör du i ditt liv som gör att du växer upp? Slänger dina gosedjur? Hjälper det verkligen dig växa upp? För det hjälper inte mig. Jag tänker ha mina gosedjur hela mitt liv om jag nu vill men jag tänker inte sitta arbetslös, utan utbildning och ett stökigt rum/stökig lägenhet i hela mitt liv. Jag försöker få det liv jag är menat att ha - ett vuxet liv men ändå fortsätta vara den där barnsliga jäveln jag känner att jag faktiskt är :) Det fanns en period i mitt liv då jag försökte mogna genom att byta ut allt i mitt rum till tuffare och mer vuxna saker och klä mig mer vuxet. Jag gör inte det misstaget igen och om det får folk att tro att jag är omogen eller inte växer upp så jaha, då får jag väl motbevisa dem!
-------------------------------------------------------------------------------
Känner du dig träffad av detta inlägget? Läs här innan du bestämmer dig för att bli sur på mig eller bli ledsen.
Etiketter:
hello kitty,
jobb,
mina åsikter,
moget,
mogna,
omogen,
omoget,
personligt,
samhälle,
skaffa jobb,
ungdom,
ungdomar,
utbildning,
vuxenlivet,
vuxna,
växa,
växa upp
måndag 11 februari 2013
En diss är för mycket begärt.
Tydligen är det för svårt idag för män och kvinnor att ge varandra ett ärlig svar gällande diverse kärleksförhållanden. "Gick vår dejt bra?" är det heller ingen som frågar, nej men hur kan man? Vem vågar vara så öppen och rak efter bara en dejt? Och om man nu faktiskt är det - får man ett ärligt svar tillbaka då?
Typiskt konversation mellan man och kvinna eller kvinna och kvinna eller man och man efter att man "kollat på film" tillsammans efter 3-5 dejter utan ligg och nu måste ställa sig frågan "går vi vidare tillsammans eller ensamma?" Person nr 1 vill gärna starta någonting seriöst medan person 2 inte vill det.
Person 1: Hej! Det var kul och träffa dig igår, jag skulle gärna vilja träffa dig igen... :$
Person 2: ah det var trevligt. javisst men tyvärr är jag lite upptagen ett tag framöver
Person 1: Det är ingen fara, jag förstår, så kan det ju bli :/
Person 2: yes
(lägg märke till hur person 2 är ett sådant as som inte använder smilys eller stora bokstäver eller frågetecken and so on :@)
Person 1 en vecka senare: Hej fina du, hur mår du?
Person 2 några timmar senare: det är väl bra, sj då sötnos
Person 1: Jo det är väl bra :) saknar dig.
Person 2: desamma!
Person 1: Har du kanske... tid o ses denna veckan?
Person 2: har fortfarande massor o göra men jag kan nog nästa vecka.
Nu är det såhär att person 2 aldrig ville gå på en andra dejt med person 1 men är alldeles för chicken för att säga det ärligt, istället kör person 2 det som kallas "rinna ut i sanden metoden." Person 1 är inte dum, person 1 förstår att denne blir dissad, men hoppet finns ju kvar för person 2 har ju inte SAGT att person 2 inte vill träffa person 1, eller hur? Person 2 sa ju till och med att denne saknade person 1! Person 1 börjar tappa tålamodet och skriver till slut till person 2 och vill ha ett rakt svar.
Person 1: Jag känner att du inte är lika intresserad som jag. Gick det inte bra när vi sågs sist? Jag vet att du är upptagen men jag vill gärna ses igen och var bara ärlig mot mig nu, vill du verkligen träffa mig igen? Jag vill inte tjata men det har gått 10 år nu så vill gärna veta om jag ska gå vidare eller ej...
Person 2: nejnej förlåt min mamma har haft det lite ekonomiskt kämpigt så har funnits där för henne så det är inte alls menat så men så fort jag kan ses hör jag av mig kram
Person 1 känner lågan tändas till liv igen. Vilken bra människa person 2 är som hjälper sin mamma! Efter 3 veckor utan att person 1 eller 2 träffas igen så börjar person 1 förstå... på riktigt den här gången. Så person 1 skriver igen.
Person 1: Jag har förstått att du inte vill ses igen, du kunde iallafall varit ärlig med det. Tack o hej.
Person 2 svarar inte. Person 2 har redan made his/her point. SE NU HUR MYCKET SMÄRTA OCH TID SOM GICK ÅT FÖR PERSON 2 INTE VÅGADE DISSA PERSON 1?
Herregud är detta så svårt? Jag själv har varit med om detta och jag vet många andra som varit med om det också. Omogna svin som inte förstår att det faktiskt finns en person 1 och det handlar säkerligen om att person 2 vill känna sig som en bättre människa, person 2 TROR att person 2 är en bra människa. Person 2 slapp ju det där "pratet" som man måste ha när man ska dissa någon. Det var säkert inte ens så att person 2 utnyttjade person 1 för sex utan helt enkelt tappade intresset och kände att "nae jag tycker inte om person 1 på det sättet" och så kan det ju vara ibland? Det är inget brott att inte vilja vara tillsammans med någon man inte tycker om, så varför är folk så rädda för att vara ärliga i detta? Så... alla ni som läser detta och har varit med om sådana här jordens avskum så tänk bara att de inte har stake nog, dude eller brud, de har helt enkelt inte stake nog. Och ni är bättre, så jävla mycket bättre. Och om ni nu är som person 2... snälla, för guds skull, var ärlig. Vill ni hindra lidande så var ärliga i denna situationen! Ja, snälla?
-------------------------------------------------------------------------------
Känner du dig träffad av detta inlägget? Läs här innan du bestämmer dig för att bli sur på mig eller bli ledsen.
Typiskt konversation mellan man och kvinna eller kvinna och kvinna eller man och man efter att man "kollat på film" tillsammans efter 3-5 dejter utan ligg och nu måste ställa sig frågan "går vi vidare tillsammans eller ensamma?" Person nr 1 vill gärna starta någonting seriöst medan person 2 inte vill det.
Person 1: Hej! Det var kul och träffa dig igår, jag skulle gärna vilja träffa dig igen... :$
Person 2: ah det var trevligt. javisst men tyvärr är jag lite upptagen ett tag framöver
Person 1: Det är ingen fara, jag förstår, så kan det ju bli :/
Person 2: yes
(lägg märke till hur person 2 är ett sådant as som inte använder smilys eller stora bokstäver eller frågetecken and so on :@)
Person 1 en vecka senare: Hej fina du, hur mår du?
Person 2 några timmar senare: det är väl bra, sj då sötnos
Person 1: Jo det är väl bra :) saknar dig.
Person 2: desamma!
Person 1: Har du kanske... tid o ses denna veckan?
Person 2: har fortfarande massor o göra men jag kan nog nästa vecka.
Nu är det såhär att person 2 aldrig ville gå på en andra dejt med person 1 men är alldeles för chicken för att säga det ärligt, istället kör person 2 det som kallas "rinna ut i sanden metoden." Person 1 är inte dum, person 1 förstår att denne blir dissad, men hoppet finns ju kvar för person 2 har ju inte SAGT att person 2 inte vill träffa person 1, eller hur? Person 2 sa ju till och med att denne saknade person 1! Person 1 börjar tappa tålamodet och skriver till slut till person 2 och vill ha ett rakt svar.
Person 1: Jag känner att du inte är lika intresserad som jag. Gick det inte bra när vi sågs sist? Jag vet att du är upptagen men jag vill gärna ses igen och var bara ärlig mot mig nu, vill du verkligen träffa mig igen? Jag vill inte tjata men det har gått 10 år nu så vill gärna veta om jag ska gå vidare eller ej...
Person 2: nejnej förlåt min mamma har haft det lite ekonomiskt kämpigt så har funnits där för henne så det är inte alls menat så men så fort jag kan ses hör jag av mig kram
Person 1 känner lågan tändas till liv igen. Vilken bra människa person 2 är som hjälper sin mamma! Efter 3 veckor utan att person 1 eller 2 träffas igen så börjar person 1 förstå... på riktigt den här gången. Så person 1 skriver igen.
Person 1: Jag har förstått att du inte vill ses igen, du kunde iallafall varit ärlig med det. Tack o hej.
Person 2 svarar inte. Person 2 har redan made his/her point. SE NU HUR MYCKET SMÄRTA OCH TID SOM GICK ÅT FÖR PERSON 2 INTE VÅGADE DISSA PERSON 1?
Herregud är detta så svårt? Jag själv har varit med om detta och jag vet många andra som varit med om det också. Omogna svin som inte förstår att det faktiskt finns en person 1 och det handlar säkerligen om att person 2 vill känna sig som en bättre människa, person 2 TROR att person 2 är en bra människa. Person 2 slapp ju det där "pratet" som man måste ha när man ska dissa någon. Det var säkert inte ens så att person 2 utnyttjade person 1 för sex utan helt enkelt tappade intresset och kände att "nae jag tycker inte om person 1 på det sättet" och så kan det ju vara ibland? Det är inget brott att inte vilja vara tillsammans med någon man inte tycker om, så varför är folk så rädda för att vara ärliga i detta? Så... alla ni som läser detta och har varit med om sådana här jordens avskum så tänk bara att de inte har stake nog, dude eller brud, de har helt enkelt inte stake nog. Och ni är bättre, så jävla mycket bättre. Och om ni nu är som person 2... snälla, för guds skull, var ärlig. Vill ni hindra lidande så var ärliga i denna situationen! Ja, snälla?
-------------------------------------------------------------------------------
Känner du dig träffad av detta inlägget? Läs här innan du bestämmer dig för att bli sur på mig eller bli ledsen.
Etiketter:
förhållanden,
irritationsobjekt,
kärlek,
mina åsikter,
saker jag hatar
Första inlägget.
Tydligen var jag tvungen och göra ett första inlägg för att kunna redigera mallen... Inte för jag riktigt har något att skriva än men det kommer väl?
I den här bloggen får ni reda på vilken stor bitterfitta jag är, hur rolig jag är, hur smart jag är men framför allt hur o-duktig jag är. En helt ärlig blogg dvs. För att göra detta ännu roligare så klämmer vi in lite fiktion i vardagen som annars är så himmelskt tråkig. Men förutom lögner så finns det också en hel del sanning, nästan så mycket sanning så det är plågsamt, men det klarar vi väl av? Ja annars är det väl bara att sluta läsa. Men om du slutar läsa redan nu får du ju aldrig veta om jag faktiskt väljer att fortsätta med den här bloggen eller inte. Att starta bloggar, skriva 10 inlägg och sen ge upp är ju "my thing" och nu gör jag ett ytterligare försök. Nu undrar ni ju säkert "vad fan ska den här bloggen handla om egentligen?!" för jag har ju gett en ganska flummig förklaring. Vänta och se... always leave them wanting more...
För att ingen ska bli sårad eller kränkt, för vi är ju alla så kränkta idag, så byter jag ut namn och datum på vissa händelser jag ska beskriva. Sen vet ni ju inte om det faktiskt har hänt eller vad som har hänt eller om det bara är en metaforisk förklaring på känslor eller situationer alldeles för trista för att faktiskt förklara helt ärligt. Yes. Det här låter som ett bra första inlägg.
Ni som tycker om mig kommer ju fortsätta läsa. Ni som inte tycker om mig kommer också att läsa bara för att ni ska få lite mer anledningar till att tycka illa om mig. Hur som helst så är det bra att ni läser och gärna kommenterar, håll mig igång liksom!
Iallafall.
(är det nu jag ska skriva chacha hejdå bloggen xoxoxo?)
I den här bloggen får ni reda på vilken stor bitterfitta jag är, hur rolig jag är, hur smart jag är men framför allt hur o-duktig jag är. En helt ärlig blogg dvs. För att göra detta ännu roligare så klämmer vi in lite fiktion i vardagen som annars är så himmelskt tråkig. Men förutom lögner så finns det också en hel del sanning, nästan så mycket sanning så det är plågsamt, men det klarar vi väl av? Ja annars är det väl bara att sluta läsa. Men om du slutar läsa redan nu får du ju aldrig veta om jag faktiskt väljer att fortsätta med den här bloggen eller inte. Att starta bloggar, skriva 10 inlägg och sen ge upp är ju "my thing" och nu gör jag ett ytterligare försök. Nu undrar ni ju säkert "vad fan ska den här bloggen handla om egentligen?!" för jag har ju gett en ganska flummig förklaring. Vänta och se... always leave them wanting more...
För att ingen ska bli sårad eller kränkt, för vi är ju alla så kränkta idag, så byter jag ut namn och datum på vissa händelser jag ska beskriva. Sen vet ni ju inte om det faktiskt har hänt eller vad som har hänt eller om det bara är en metaforisk förklaring på känslor eller situationer alldeles för trista för att faktiskt förklara helt ärligt. Yes. Det här låter som ett bra första inlägg.
Ni som tycker om mig kommer ju fortsätta läsa. Ni som inte tycker om mig kommer också att läsa bara för att ni ska få lite mer anledningar till att tycka illa om mig. Hur som helst så är det bra att ni läser och gärna kommenterar, håll mig igång liksom!
Iallafall.
(är det nu jag ska skriva chacha hejdå bloggen xoxoxo?)
Etiketter:
förklaring,
förklaringar,
humor,
jag,
personligt,
presentation,
roliga saker,
roligt
onsdag 23 januari 2013
Lyanna.
En dikt baserad på A song of fire and ice, den är förmodligen helt förståelig för er som inte läst böckerna.
I am a wolf of a different shape,
just as unpredictable,
just as insurgent.
We loved and we shared,
ignorant of what may come to pass.
We tried but it was never our time.
For first there was a stag lined in my sight,
Big and proud, with horns so sharp.
and how I loved but feared,
that those sharp horns would rip me to pieces.
A bastard stag soon was born,
your child with a mother that wasn't me.
My beloved stag,
your horns ripped me to pieces.
A dragon can devour both stag and wolf,
and a false dragon did devour,
ripped the wolves of my pack apart.
They called you the true dragon,
the Dragon Prince,
and what a prince you were.
Men pulled me out from my deep sleep,
told me I had to go,
forced me to leave my pack behind.
There you waited.
wanted me to be yours.
"Someone like you can make me happy, not a Dornish maiden" you said,
"Your fire might burn me" I replied,
and with a smile you promised; My fire will only give you warmth.
A started to grow inside of me,
and the rebellion grew along with him.
Oh my dear wolf brother,
promise me,
take care of my son.
"Promise me, Ned"
My last words faded away,
as did my soul.
I'm sorry for what we started,
but the love a wolf bears,
is only meant for her pups.
I am a wolf of a different shape,
just as unpredictable,
just as insurgent.
We loved and we shared,
ignorant of what may come to pass.
We tried but it was never our time.
For first there was a stag lined in my sight,
Big and proud, with horns so sharp.
and how I loved but feared,
that those sharp horns would rip me to pieces.
A bastard stag soon was born,
your child with a mother that wasn't me.
My beloved stag,
your horns ripped me to pieces.
A dragon can devour both stag and wolf,
and a false dragon did devour,
ripped the wolves of my pack apart.
They called you the true dragon,
the Dragon Prince,
and what a prince you were.
Men pulled me out from my deep sleep,
told me I had to go,
forced me to leave my pack behind.
There you waited.
wanted me to be yours.
"Someone like you can make me happy, not a Dornish maiden" you said,
"Your fire might burn me" I replied,
and with a smile you promised; My fire will only give you warmth.
A started to grow inside of me,
and the rebellion grew along with him.
Oh my dear wolf brother,
promise me,
take care of my son.
"Promise me, Ned"
My last words faded away,
as did my soul.
I'm sorry for what we started,
but the love a wolf bears,
is only meant for her pups.
måndag 5 november 2012
Avgrunden.
Hör du mig?
Jag finns här nere,
i avgrunden.
Jag knackar på dörren
till omvärlden,
försöker öppna,
men den är låst.
Hör du mig?
Jag skriker här nere,
i avgrunden.
Vi är samma,
du och jag,
ändå är vi olika.
Varför är vi två,
när vi borde vara en?
Jag är en färgkarta,
en annan människa för
varje nyans,
när färgerna blandas
samman blir det bara svart.
Mörkret vinner
alltid,
till slut.
Avgrunden,
vinner alltid,
till slut.
fredag 17 augusti 2012
Dikt
Och det fanns den dagen då jag önskade att jag vore du
innan du ömsade skinn och din insida blev blottad
När likmaskarna kravlade sig fram
förstod jag att det som fanns inuti dig dött och ruttnat bort
Som Satan i söndagshatt
bara på låtsas, aldrig på riktigt
När din färg flagnade och du visade sig vara grå
Här kan jag så ett frö med mina bara händer
och ändå finns de dagar då jag fortfarande önskar att jag vore du...
söndag 4 mars 2012
Lilla Jonna.
Skriven 2012.
Lilla Jonna.
Alltid lilla Jonna.
Alltid lilla gumman,
Lilla vännen,
Lilla du.
Lilla.
Liten.
Alltid har jag varit liten,
Aldrig har jag varit stor.
Alltid har jag funnits i bakgrunden,
Iakttagit,
Beundrat,
Längtat,
Väntat,
På att få vara stor,
Att få vara någonting,
Tillhöra någonting.
Lilla Jonna har aldrig fått komma fram.
Lilla Jonna har aldrig fått chansen att växa.
Lilla Jonna är liten och kommer alltid att vara liten så länge hon inte slutar vänta.
Lilla Jonna förstår inte att man som stor måste ta egna steg fram,
Alldeles ensam.
Lilla Jonna vet inte hur hon ska göra,
För lilla Jonna är ändå fortfarande liten.
Liten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
