Ingen annan har bidragit till min övervikt.

Läste precis Lady Dahmer's inlägg om att bloggaren Hugo Rosas (som jag aldrig kommer låta glömma sina spanska rap-minuter i låten La Isla Bonita tillsammans med sitt ex Paow, fruktansvärt pinsamt) är irriterad på någon som på Instagram "förespråkar ohälsa med sin tjocka kropp och folk hyllar henne wäh wäh wäh".

Alltså. Jag är tjock. Och jag följer väldigt många sådana instagram-konton. Men jag var tjock redan innan jag började göra det. Jag var tjock långt innan jag visste att det fanns någonting som hette tjockacceptans eller fettaktivism. Ingen har påverkat mig till att bli tjock. Ingen. Det är bara jag som är "skyldig" till detta hemska brott. Ingen har någonsin bidragit till min övervikt, ingen har uppmuntrat mig till det utan snarare tvärtom - folk har lagt sig i och försökt stoppa mig på olika sätt men nä jag har trots det blivit tjock. Ingen hade kunnat stoppa min övervikt på något sätt för jag gör mina egna val. Jag ångrar inte det valet att bli drogfri och tjock. Jag är hellre drogfri, lycklig och tjock än drogberoende, olycklig och smal.

Det finns ingen smal och hälsosam människa som kollar på t.ex. Lady Dahmer's bilder och tänker "så ska jag också göra!" och blir överviktiga och ohälsosamma men det finns människor som kollar på Hugo Rosas bilder och tänker "så ska jag också göra!" och blir sjuka av ätstörningar.
Tänk på det faktumet lite innan ni börjar basha någon som är ärlig med sin vikt och ätvanor. Det påverkar ingen annan än hen själv och hen har all rätt att göra precis som hen vill med sitt liv.  

Jag har noll skyldighet att ligga med dig.

Okej låt mig förklara lite först vad "the friendzone" egentligen är;

Det är zonen som "snälla killar" hamnar i. 
Det är när en kille som är snäll inte får ligga. 
Det är när en tjej inte blir kär i en kille för att han är "snäll." 

Hör inte ni själva hur fucked up detta låter?

Jag antar att ni någon gång läst eller hört uttrycket "I like you as a friend." Killar på internet, och säkert i verkligheten också, tycker att detta är jätteorättvist. Vi tjejer får ju inte tycka om killar bara som vänner?! Vad är det för skitsnack liksom? Tjejer ska ju ligga med oss när vi är snälla? Tjejer ska ju bli kära i oss när vi är snälla? Det är liksom våran rättighet att få knulla er när vi är snälla!!! 

Lemme give you some truth: Jag har NOLL skyldighet att ligga med dig för att du är snäll mot mig. Jag ligger med VEM FAN jag vill av VILKEN anledning jag vill. Jag kan inte hjälpa vem jag blir kär i. Det är inget val direkt. Jag kan inte välja vem jag tycker är attraktiv heller.
Om du är en sådan snubbe som gnäller över "friendzone" så behöver du verkligen tänka om för du har en helt SKEV synd på kvinnor.

Okej men om vi verkligen ska prata om varför detta är så problematiskt så ska jag göra det. Ordentligt.

För det första är termen "friend zone" väldigt sexistisk. Det handlar bara om män och det är bara män som kan hamna i denna "friend zone." Det är förmodligen för att "friend zone" oftast bara handlar om sex och även därför kan inte kvinnor hamna där för kvinnor får ju inte erkänna att hon har sexuella drifter precis som män.

När man läser om män som hamnat i "the friend zone" så lyder oftast historierna såhär: mannen har investerat mycket i den här vänskapsrelationen, han har funnits där för henne när hon har behövt honom och tröstat henne när hon har behövt, hjälpt henne på andra sätt kanske ekonomiskt eller känslomässigt. Om det är något du ska förvänta dig få tillbaka utav henne så är det samma sak som du har gett - vänskap. Om hon inte ger dig detta trots allt detta så är du inte liksom fångad - du behöver inte fortsätta vara vän med henne. Hon låter ju inte som en riktig vän i så fall. Och om du trots det inte vill lämna eftersom du vill ha sex med henne så ännu en gång: hon har ingen skyldighet till det. Det är inte så vänskap fungerar. Det är problematiskt som FAN att män förväntar sig få sexuella tjänster från en kvinna när han är snäll mot henne - som om vi är horor hela tiden, för annat än pengar. (nothing wrong with being a hookah though, ur choice babes)  

"The friend zone" menar att män och kvinnor inte kan vara vänner utan sex vilket är väldigt synd eftersom det gör att många kvinnor varken vill eller kan ha manliga vänner. Många av mina bästa vänner är manliga och jag har ingen som helst lust att ligga med dem.

För det tredje så är detta en myt; att kvinnor inte skulle tycka om snälla killar. Jag tänker på t.ex. Ryan Gosling som är good guy of the year - och hur älskad är inte han utav kvinnor?

Hoppas det förklarade lite bättre!

Dagens hatlista.

Dagens hatlista:

1. Smink som inte täcker mitt ansikte tillräckligt mycket så jag är fortfarande ful fast jag kletat in massor.
2. Enkronor. För att det är pinsamt att betala varor på Ica endast med enkronor i en påse. 
3. Att det är lakrits i min Gott och blandat-påse och jag har ätit upp alla de goda godisarna så det finns bara dom där äckliga lakritsarna kvar och det gör mig så jävla arg. 
4. Att det fastnade en svinto-bit där hjärnan en gång suttit på min fårskalle som jag rengjorde för ett tag sen. Det ser fult ut och jag får inte ut den. 
5. De som delar Magnus Betnérs youtubevideo på facebook. 
6. Män som "hatar feminister". Jag hatar er ännu mer. 
7. Mig själv eftersom jag sitter och äter lakritsgodisarna bara för att jag är så jävla godissugen. 
8. Finnar. (hudproblemet alltså, inte finskar) 

Jag känner mig inte trygg.

Har precis sett Magnus Betnérs video OCH Joakim Lamottes video om hur tryggt det är att bo i Sverige. Jag vet inte vem som har rätt. Det är svårt för mig att veta eftersom jag inte läser statistik och varje gång jag läser statistik så kommer det alltid någon som säger till mig att det inte stämmer - oavsett var jag har läst det. Det finns inga riktiga fakta verkar det som. Och sen tänker jag... vad spelar statistik för någon roll? Är statistik verkligen fakta?
Svar: nej.

Jag skiter i statistik. Jag skiter i fakta. Jag skiter i vad låtsaspolitiker säger på Youtube eller vad gangsterjournalister säger på Facebook. För nä, jag känner mig inte trygg.
Jag baserar inte den här rädslan på statistik eller fakta utan jag baserar dom på mina egna upplevelser. Det är en fakta ingen kan säga åt mig inte stämmer. Jag har upplevt det här. Jag var där. Det hände mig.

Ska jag berätta? Okej jag berättar.
Jag har blivit utsatt för sexuella trakasserier på krogen ett x antal gånger. Jag har dansat med mina tjejkompisar och plötsligt känt en främmande man tafsa mig över rumpan och magen. Då sparkade jag till honom. Jag har stått utanför med mina tjejkompisar och en främmande kille har frågat mig om jag fryser och sedan börjat tafsa mig över brösten för att "värma mig." Det har hänt så många gånger att jag inte ens kan räkna upp det.
Jag har blivit utsatt för sexuella trakasserier när jag varit ute och gungat. En kille började kyssa mig och hålla fast mig fast jag flera gånger berättat att jag inte var intresserad. Den händelsen har ärrat mig enormt och jag vägrar gå ut och gunga ifall jag inte har min försvarsspray med mig. Jag har även blivit utsatt för blottare när jag varit ute och gungat. En äldre man kissade framför mig och sedan viftade med snoppen mot mig. Då sprang jag därifrån.
Övergrepp på internet... har hänt så många gånger att jag inte kan räkna. Främmande män har skickat bilder på sina kukar till mig från ingenstans och jag har alltid tyckt att det varit obehagligt. Jag vill inte se kukar på kik (såvida jag inte ber om det men det gör jag aldrig.)
Liknande händelser har hänt mig på andra ställen också. Ställen där jag borde känna mig trygg: hemma hos vänner eller bekanta. Och även i skolan, flera gånger.

Och jag kan säga såhär; alla mina kvinnliga vänner har liknande berättelser som mina. Alla mina kvinnliga vänner har någon gång blivit utsatta för sexuella trakasserier eller våldtäkt. ALLA. Många utav mina manliga vänner kan också berätta att de blivit utsatta för misshandel eller rån. Mina och deras upplevelser hamnar inte i statistiken - för de anmäler inte. Och de som har anmält har blivit nekade rättvisa för polisen tyckte inte att det fanns någon grund till anmälan eller att de inte skulle kunna gå vidare.

Jag skiter i statistik. Jag skiter i fakta. Jag går efter riktiga upplevelser. Och när man går efter dem... då känns inte Sverige särskilt tryggt längre... långt ifrån.

Note: Jag vet att Sverige är ett tryggt land jämfört med många andra länder. Det finns mycket trygghet i Sverige som jag erkänner och är oerhört glad för. Men det är inte den sortens trygghet jag pratar om nu utan en annan. Men ja... kände att det var viktigt att ta upp. 

Backa.

(det här inlägget är skrivet med ilska, med känsla. Jag förstår att många kommer att bli arga eller att de kan ta åt sig. Gör det på rätt i så fall.) 

Jag har inte velat skriva om rasism och CA (cultural appropiation) tidigare. Låt mig först förklara varför; jag är vit. Det är den enda anledningen. Men det räcker inte som förklaring.
För det första; alla kanske inte märker detta men rasifierade, speciellt mörkhyade är fortfarande en förtryckt och en utsatt grupp. Exempel; hur polisen i USA mördar människor för att de är mörkhyade. Nu kanske ni tänker "ah med det är ju 'murica, inte samma här i Sverige" och nä polisen här mördar inte men det förekommer ändå rasism och förtryck även i vårt samhälle.
Grejen är att om jag skulle skriva ett inlägg om rasism och CA i min blogg så skulle mitt inlägg automatiskt få fler läsare, fler kommer att lyssna på mig och jag kommer få mer uppmärksamhet av bara EN enda anledning; för att jag är vit. 

Det senaste har jag varit väldigt irriterad över just detta. Jag är medlem i en del grupper på facebook där jag ständigt ser vita cis-personer ta ställning för transpersoner och rasifierade, som om de vore fucking white knights (det är egentligen ett uttryck för män som ska försvara kvinnor men jag tycker det passade här med) som "tar kampen." White people, you need to stop. Jag tycker absolut att det är jättebra att människor engagerar sig i verkliga problem i vårt samhälle, jag tycker att det är fint på ett sätt MEN ni tar för mycket plats.
Det är typiskt med vita människor - de ska ta plats - plats som rasifierade skulle ha fått och behöver. Det är deras röster som behöver komma fram, deras röster som spelar någon roll eftersom de har upplevt detta, de har tolkningsföreträde och det har inte ni "vita krigare mot rasismen."

Dessutom undrar jag... om dessa vita krigare verkligen gör detta för att de bryr sig eller för att få ett skjut i självkänslan? För ni är ju så jävla nobla när ni "tar kampen." 

Samma gäller transpersoner. Cis-personer som tar ställning för transpersoner... vilket jag också tycker är fint på ett sätt. Jag länkar glatt vidare citat av Caitlyn Jenner t.ex. för jag tycker hon är så satans stark och att det är viktigt att hennes ord kommer fram eftersom transpersoner DÖR på grund utav att de kastas i skuggan hela tiden. Folk förstår sig inte på transpersoner och det vill jag gärna ändra på. Men jag ÄR inte trans. Jag kan inte sitta och skriva eller prata om hur det känns för transpersoner, jag kan inte sitta och utbilda andra om transpersoner för jag ÄR INTE trans. Därför KAN inte cis-personer göra det. Jag har hört folk säga att eftersom psykologer kan förklara psykiska sjukdomar för de är utbildade inom ämnet så kan andra utbilda om trans men att vara trans är inte en jävla sjukdom. Det spelar ingen roll hur mycket du läser på - du kommer aldrig kunna FULLSTÄNDIGT förstå.

Detta gäller även män som är feminister. Män som ska komma där och skriva om förtryck mot kvinnor - ni är inte kvinnor, ni har ingen aning. Oavsett hur mycket er fru eller dotter förklarar för er hur det känns så är ni fortfarande män - ni har ingen aning. Och okej... machokulturen skadar män, patriarkatet skadar män men det är kvinnor som ingen vill lyssna på. Här har jag tolkningsföreträde för jag är kvinna. Jag ser ofta att människor länkar pappor som blivit feminister för de fått döttrar - åh fyfan vilken bra pappa han är. Eller män som blivit feminister för de har fått fruar - åh fyfan vilka bra män de är. Folk länkar vidare, applåderar. Men när en kvinna kommer ut som feminist blir hon satt i skuggan och i princip blir hatad för detta.

Och... okej... om du som vit/cis/man tänker "min röst är högre, så jag ska hjälpa de som inte blir lyssnade på . jag vill sätta dem i ljuset med hjälp utav mina fördelar i samhället" - det är SKITBRA men det ni i så fall kan göra är; länka vidare sånt som rasifierade/trans/kvinnor har skrivit. Skriv inte själva. Länka vidare. Backa.

Kvinnor måste få ta plats nu. Rasifierade måste få ta plats nu. Transpersoner måste få ta plats nu. Om ni verkligen bryr er - backa. 

Positiva saker med att vara lite tjock!

Har kollat runt lite på internet och tänkte att jag skulle lista upp alla positiva saker med att vara lite tjock, för att få lite power och för att ge lite power!

• Vi fryser mindre.
• Vi är svårare att kidnappa. 
• Vi lever längre.
• Vi är mjuka, perfekta gospartners! 
• Stora höfter gör det lättare att dansa. 
• Vi har större ytor att tatuera på (!!! yay)
• Om någon stör oss har vi mycket vikt att slå tillbaka med...
• .... eller så sätter vi oss bara på dem. 
• Folk antar att vi är starka så de startar sällan fistfights med oss.
• Vi har inte lika lätt för att utveckla demens som äldre. 
• Att bära upp en tung kropp gör benen starkare (om man rör på sig alltså)

Och med dom punkterna vill jag förklara lite. Att vi fryser mindre är för att fettceller värmer, det är ju inte så svårt att lista ut. 

Men att vi lever längre - det är faktiskt något som vetenskapligt stämmer. Nu ska vi inte ljuga här - överviktiga har mer lätt att få vissa sjukdomar än smala MEN överviktiga personer har också mer lätt för att bekämpa de sjukdomarna. Smala dör av sjukdomarna - vi får de lättare men kan även bekämpa de lättare. 

Och att vi inte har lika lätt för att bli dementa är också något som vetenskapligt stämmer. Risken att bli dement minskar med 18% om man har ett BMI mellan 24-29 och minskar med ännu mer procent om man har ett BMI över 30. 

Och ännu en gång tror jag att jag behöver säga att jag inte förespråkar ohälsa. Det känns jobbigt att jag känner ett behov av att skriva det, som om jag behöver förklara mig... men jag gör det iallafall. 

Power to all fat people! <3