söndag 9 augusti 2015

Backa.

(det här inlägget är skrivet med ilska, med känsla. Jag förstår att många kommer att bli arga eller att de kan ta åt sig. Gör det på rätt i så fall.) 

Jag har inte velat skriva om rasism och CA (cultural appropiation) tidigare. Låt mig först förklara varför; jag är vit. Det är den enda anledningen. Men det räcker inte som förklaring.
För det första; alla kanske inte märker detta men rasifierade, speciellt mörkhyade är fortfarande en förtryckt och en utsatt grupp. Exempel; hur polisen i USA mördar människor för att de är mörkhyade. Nu kanske ni tänker "ah med det är ju 'murica, inte samma här i Sverige" och nä polisen här mördar inte men det förekommer ändå rasism och förtryck även i vårt samhälle.
Grejen är att om jag skulle skriva ett inlägg om rasism och CA i min blogg så skulle mitt inlägg automatiskt få fler läsare, fler kommer att lyssna på mig och jag kommer få mer uppmärksamhet av bara EN enda anledning; för att jag är vit. 

Det senaste har jag varit väldigt irriterad över just detta. Jag är medlem i en del grupper på facebook där jag ständigt ser vita cis-personer ta ställning för transpersoner och rasifierade, som om de vore fucking white knights (det är egentligen ett uttryck för män som ska försvara kvinnor men jag tycker det passade här med) som "tar kampen." White people, you need to stop. Jag tycker absolut att det är jättebra att människor engagerar sig i verkliga problem i vårt samhälle, jag tycker att det är fint på ett sätt MEN ni tar för mycket plats.
Det är typiskt med vita människor - de ska ta plats - plats som rasifierade skulle ha fått och behöver. Det är deras röster som behöver komma fram, deras röster som spelar någon roll eftersom de har upplevt detta, de har tolkningsföreträde och det har inte ni "vita krigare mot rasismen."

Dessutom undrar jag... om dessa vita krigare verkligen gör detta för att de bryr sig eller för att få ett skjut i självkänslan? För ni är ju så jävla nobla när ni "tar kampen." 

Samma gäller transpersoner. Cis-personer som tar ställning för transpersoner... vilket jag också tycker är fint på ett sätt. Jag länkar glatt vidare citat av Caitlyn Jenner t.ex. för jag tycker hon är så satans stark och att det är viktigt att hennes ord kommer fram eftersom transpersoner DÖR på grund utav att de kastas i skuggan hela tiden. Folk förstår sig inte på transpersoner och det vill jag gärna ändra på. Men jag ÄR inte trans. Jag kan inte sitta och skriva eller prata om hur det känns för transpersoner, jag kan inte sitta och utbilda andra om transpersoner för jag ÄR INTE trans. Därför KAN inte cis-personer göra det. Jag har hört folk säga att eftersom psykologer kan förklara psykiska sjukdomar för de är utbildade inom ämnet så kan andra utbilda om trans men att vara trans är inte en jävla sjukdom. Det spelar ingen roll hur mycket du läser på - du kommer aldrig kunna FULLSTÄNDIGT förstå.

Detta gäller även män som är feminister. Män som ska komma där och skriva om förtryck mot kvinnor - ni är inte kvinnor, ni har ingen aning. Oavsett hur mycket er fru eller dotter förklarar för er hur det känns så är ni fortfarande män - ni har ingen aning. Och okej... machokulturen skadar män, patriarkatet skadar män men det är kvinnor som ingen vill lyssna på. Här har jag tolkningsföreträde för jag är kvinna. Jag ser ofta att människor länkar pappor som blivit feminister för de fått döttrar - åh fyfan vilken bra pappa han är. Eller män som blivit feminister för de har fått fruar - åh fyfan vilka bra män de är. Folk länkar vidare, applåderar. Men när en kvinna kommer ut som feminist blir hon satt i skuggan och i princip blir hatad för detta.

Och... okej... om du som vit/cis/man tänker "min röst är högre, så jag ska hjälpa de som inte blir lyssnade på . jag vill sätta dem i ljuset med hjälp utav mina fördelar i samhället" - det är SKITBRA men det ni i så fall kan göra är; länka vidare sånt som rasifierade/trans/kvinnor har skrivit. Skriv inte själva. Länka vidare. Backa.

Kvinnor måste få ta plats nu. Rasifierade måste få ta plats nu. Transpersoner måste få ta plats nu. Om ni verkligen bryr er - backa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Följ min blogg med Bloglovin