Jag känner mig inte trygg.

Har precis sett Magnus Betnérs video OCH Joakim Lamottes video om hur tryggt det är att bo i Sverige. Jag vet inte vem som har rätt. Det är svårt för mig att veta eftersom jag inte läser statistik och varje gång jag läser statistik så kommer det alltid någon som säger till mig att det inte stämmer - oavsett var jag har läst det. Det finns inga riktiga fakta verkar det som. Och sen tänker jag... vad spelar statistik för någon roll? Är statistik verkligen fakta?
Svar: nej.

Jag skiter i statistik. Jag skiter i fakta. Jag skiter i vad låtsaspolitiker säger på Youtube eller vad gangsterjournalister säger på Facebook. För nä, jag känner mig inte trygg.
Jag baserar inte den här rädslan på statistik eller fakta utan jag baserar dom på mina egna upplevelser. Det är en fakta ingen kan säga åt mig inte stämmer. Jag har upplevt det här. Jag var där. Det hände mig.

Ska jag berätta? Okej jag berättar.
Jag har blivit utsatt för sexuella trakasserier på krogen ett x antal gånger. Jag har dansat med mina tjejkompisar och plötsligt känt en främmande man tafsa mig över rumpan och magen. Då sparkade jag till honom. Jag har stått utanför med mina tjejkompisar och en främmande kille har frågat mig om jag fryser och sedan börjat tafsa mig över brösten för att "värma mig." Det har hänt så många gånger att jag inte ens kan räkna upp det.
Jag har blivit utsatt för sexuella trakasserier när jag varit ute och gungat. En kille började kyssa mig och hålla fast mig fast jag flera gånger berättat att jag inte var intresserad. Den händelsen har ärrat mig enormt och jag vägrar gå ut och gunga ifall jag inte har min försvarsspray med mig. Jag har även blivit utsatt för blottare när jag varit ute och gungat. En äldre man kissade framför mig och sedan viftade med snoppen mot mig. Då sprang jag därifrån.
Övergrepp på internet... har hänt så många gånger att jag inte kan räkna. Främmande män har skickat bilder på sina kukar till mig från ingenstans och jag har alltid tyckt att det varit obehagligt. Jag vill inte se kukar på kik (såvida jag inte ber om det men det gör jag aldrig.)
Liknande händelser har hänt mig på andra ställen också. Ställen där jag borde känna mig trygg: hemma hos vänner eller bekanta. Och även i skolan, flera gånger.

Och jag kan säga såhär; alla mina kvinnliga vänner har liknande berättelser som mina. Alla mina kvinnliga vänner har någon gång blivit utsatta för sexuella trakasserier eller våldtäkt. ALLA. Många utav mina manliga vänner kan också berätta att de blivit utsatta för misshandel eller rån. Mina och deras upplevelser hamnar inte i statistiken - för de anmäler inte. Och de som har anmält har blivit nekade rättvisa för polisen tyckte inte att det fanns någon grund till anmälan eller att de inte skulle kunna gå vidare.

Jag skiter i statistik. Jag skiter i fakta. Jag går efter riktiga upplevelser. Och när man går efter dem... då känns inte Sverige särskilt tryggt längre... långt ifrån.

Note: Jag vet att Sverige är ett tryggt land jämfört med många andra länder. Det finns mycket trygghet i Sverige som jag erkänner och är oerhört glad för. Men det är inte den sortens trygghet jag pratar om nu utan en annan. Men ja... kände att det var viktigt att ta upp. 

I have some fucked up dreams man.

Jag drömde att jag skulle på kalas hos ett par tvillingar men jag ville inte gå så jag ljög ihop en historia om att jag var sjuk. Tvillingarna bodde i ett stort jävla hus med världens finaste trädgård (de var såna typiska svenska rikemansbarn) med en häck som inte hade en millimeter utanför utan var helt PERFEKT trimmad/klippt, hur man nu ska säga. En del av häcken var högre och såg ut som ett slags valv ni vet, en dörröppning utan dörr som är rundad längst upp ni vet (mina förklaringar är bäst, håll käften). Det var på sommaren men det hade regnat. Jag skulle ut och springa och skulle gena genom deras trädgård för att komma ut till ett fält som var utanför trädgården och jag tänkte att det spelar ju ingen roll och gena där för dom är inte ute nu ändå. Så jag sprang igenom och dom satt på altanen och fikade vilket gav mig smått panik. Jag försökte att inte bli sedd och skulle gå igenom det där "häck-valvet" som var mycket lägre än min höjd och jag hade för bråttom så jag sprang rakt in i häcken och tog sönder den (!!!!!) men de såg inget så jag låtsades som om inget hade hänt! De bjöd in mig senare och var glad att jag mådde bättre och så. Vi var typ barn i drömmen och kanske... 10-11 år gamla. Så skulle vi pyssla på en liten extra altan eller utehus som fanns bakom häcken på fältet och när vi skulle gå igenom så såg dom att häcken var sönder och fick panik och deras föräldrar sprang dit och ba blev helt förskräckta för deras perfekta häck var förstörd. Jag låtsades som ingenting och de var jätteupprörda! Så de bjöd dit ett par män i svarta mantlar som skulle förhöra f olk i området men när dom kom dit så såg dom direkt att jag såg skyldig ut så de förhörde mig först och det kom fram till att det var jag som var skyldig. De blev jätteledsna och sura och besvikna på mig som hade tagit sönder deras häck och jag mådde jättedåligt.

De två männen skulle föra mig till ett fängelse för mina brott och då ändrades tidsepoken och det såg ut som medeltiden typ, som nordlandskapen och Winterfell och The wall-stilen i Game of thrones! De två männen såg ut som såna typiska skarprättare och läskiga medeltidsmän ungefär litegrann som ringvålnaderna i Sagan om ringen. De red på två stora svarta hingstar framför mig och jag fick också en häst (nu var jag i min riktiga ålder också btw) och vi var påväg mot Azkaban, fängelset i Harry Potter. Vi red genom mörka skogar, och de red framför mig och jag såg en chans att fly! Jag hade också en svart lång mantel med huva och genade genom taggbuskar med hästen och lyckades komma undan! Så kom jag till en by där alla byborna låg döda och det var jätteläskigt, ni vet som i en typisk fantasymedeltidaktigfilm... Mitt i byn fanns det tre stora statyer av vargar som jag red fram till. Jag hoppade av hästen och såg en tjej ligga vid dom och jag rörde vid vargarna för att kolla vilket material och då kom ett stort ljus och jag åkte tillbaka i tiden för att se vad som hände i byn och varför de alla hade dött! Jag fick se allting genom flickans ögon. Ett virus hade kommit till byn som hade gjort att folk blev galna och dödade varann och hon hade blivit dödad av mannen hon älskade och det var jättesorgligt. När jag kom tillbaka till nuet så satt jag vid vargstatyerna och undrade om det fanns något jag kunde göra. Ett par män kom för att ta hand om kropparna och de begravde alla som hade dött. Jag la en röd ros på flickans grav och sen red iväg i gryningen.

Mina drömmar är alltid så detaljerade, därför jag verkligen kan beskriva det såhär! Fucked up och ganska underbart, det var ingen mardröm utan mer som en film. Så jävla häftigt, ska nog skicka in den idén.