Okej... jag vet att jag har skrivit mycket om att vara positiv mot sin kropp och mot sig själv det senaste. Jag har menat varenda ord. Men jag måste samtidigt få skriva av mig när jag behöver. Jag måste få visa den sidan utav mig själv också. Och jag vill även få fram: du är inte ensam.
Jag är besatt utav mitt utseende.
Och okej... jag vet vad en del utav er tänker nu. Hur kan du vara besatt utav ditt utseende? Du är tjock. Men jo, tjocka personer kan också vara besatta utav sitt utseende.
Jag har spenderat skamliga mängder utav pengar på "mirakel-produkter" som ska förbättra mitt utseende. Krämer, schampo, oljor, hår, hårfärg, smink, piller... (allt lagligt såklart.) Och ingenting har, egentligen, fungerat.
Det har fungerat på min hy, det har fungerat på mitt hår, det har fungerat på mitt utseende. Men det har inte fungerat på min självkänsla. Jag har inte, trots de positiva förändringarna, känt mig vacker.
Ni måste förstå hur svårt det här är för mig, hur mycket det begränsar mig i min vardag.
Det värsta är att när jag berättar för (vissa) människor att jag känner såhär så börjar de ge mig bantningstips eller börjar tipsa mig om hudprodukter. Och jag kan förstå hur de tänker... de tror väl att det ska hjälpa mig. Jag själv har en sån fucked up syn att jag kan tro på att gör man förändringar med utseendet så kan det hjälpa ens självkänsla. Okej... det kanske det kan, för vissa. Men för majoriteten - nej.
När ska jag, och andra, förstå att det är självkänslan det är fel på och inte utseendet?
Det är självkänslan jag måste ändra på - inte min kropp.
Varje gång någon person nekar mig på något sätt så tror jag att det beror på mitt utseende. Inte på min utstrålning, mitt kroppsspråk eller att jag kanske helt enkelt inte är lik den personen etc etc... nej det beror på mitt utseende. Det är för att jag är FUL.
Jag vet inte vad jag ska göra längre... det känns, just idag, helt olidligt.
Och ingenting hjälper. Ingenting någon säger hjälper... inga produkter hjälper... inga redigeringsprogram hjälper...
Jag vet inte ens varför jag skriver det här... ville bara skriva det.
ändra hur du tänker. tänk att din kropp bara är något du behöver för att ta dig runt, lol. INGENTING du gör i ditt liv som är meningsfullt har något att göra med ditt utseende. när du är tillsammans med daniel eller kompisar, kollar på film, sover, går ut och gungar osv spelar ditt utseende verkligen ingen roll. ingen bryr sig. det är bara i ytliga sammanhang det gör det men det är ju bara att undvika. (och ytliga människor)
SvaraRadera