onsdag 20 maj 2015

Släpper taget.

"Många utav mitt livs värsta plågor är de jag har upplevt nu efteråt, eftersom det är dags att släppa taget nu. Det är dags att lämna tryggheten som finns i att må dåligt och möta världen som finns utanför bubblan, och allt som ingår i den världen. Som ett rådjurskid tar sina första skakiga steg börjar jag ta skakiga steg emot ett bättre liv, ett liv där jag faktiskt kommer komma någonstans. Det är dags för mig att stänga dörren till mitt förflutna och möta det som jag alltid varit så rädd för att möta, det som jag alltid har hyst så stort hopp om. De steg jag tagit framåt hittills har jag tagit baklänges, jag har gått framåt men med ryggen mot framtiden, alltid tittandes mot mitt förflutna och varit fast där. Om jag inte släpper taget kommer jag att bli slukad, som så många gånger förr. Och det är svårt att lämna någonting bakom sig, eftersom rädslan alltid finns där – kommer det att bli som tidigare? Kommer jag att falla igen? Och självklart kommer man att falla någon gång, livets väg är faktiskt rätt så hal och har man blivit välsignad med fel sorters skor så… faller man ibland. Men man reser sig upp igen, och igen… och sen igen. Alltid igen. Alltid. "

Utdrag från min självbiografi som jag helst utav allt skulle vilja skriva klart i sommar. Känner att det är dags att släppa taget för gott nu, verkligen släppa taget. 

"Låt aldrig någon annan få dig att tro att du inte är värd något, för det är du. Oavsett hur mycket misstag du begår, oavsett hur mycket fel du än gör, så är du fortfarande värd någonting. Låt heller aldrig någon få dig att tro att du inte kan komma ut ur mörkret. Du är inte fast. Du kanske känner dig förlamad nu, men precis som man kan värma upp is till vatten så kan även du få tillbaka din styrka att komma någonstans. 
Människor har försökt att övertyga mig om att jag borde dö, om att jag verkligen inte borde få finnas kvar i livet. De hade fel, precis som de har med dig. Jag lever fortfarande, precis som du. Hur kan någon tro att de har rätten att bestämma över om vi ska få leva eller inte? "

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Följ min blogg med Bloglovin