Kinkhetsen.

Vad är egentligen normen gällande sex idag? 
För 5 år sen kunde jag och mina kompisar fnissigt prata om handklovar och tycka att det var det mest kinky i hela världen. Det var extra kinky om de hade rosa eller rött fluff på sig. Till och med oralsex sågs som kinky. Analsex var det MEST kinky du någonsin kunde göra. Par som hade analsex var "kinky som fan" och det var sällan man hörde att någon/några hade testat analsex. Idag är handklovar, oralsex och analsex i princip normen. Det pågår en enorm kinkhets, upplever jag. Om man inte är, på något sätt, kinky så är man tråkig. "Vanilj" är nästan som ett skällsord (jag har sett det användas som skällsord!). Och vad är vanilj och vad är kinky? När utvecklingen inom sex har gått från missionären till doggy till att spika upp varandra på väggen - vad är vanilj och vad är kinky? Är doggy kinky? Är doggy vanilj? En kink måste innebära att man tänder på någonting som inte tillhör normen. Betyder detta då att vanilj är en kink? Normen tycks ju ha ändrats.

Människor tycker om olika sorters sex. Det innebär att det finns människor som kan ha så kallat "vaniljsex" och tycka att det är fullständigt och fullkomligt tillfredsställande. De kan uppnå orgasmer på samma sätt som de som sysslar med BDSM kan. För människor tycker om olika sorters sex.

Att syssla med BDSM innebär inte att man är sexuellt frigjord. Frigörelse innebär att man gör som man vill. Jag vet så många tjejer idag som blivit tvingade till "kinky sex" eller känt en press att tycka om "kinky sex". Nu ska jag såklart inte skylla allting på BDSM-kulturen utan jag vill lägga mer vikt på porrindustrin och hur den skadat ungas syn på sex. Vad som sker i porrfilmer är sällan det som sker i verkligheten.

BDSM har dessutom nått mode-scenen, något som borde irritera inte bara mig som inte sysslar med BDSM utan även BDSM-utövare. Om jag förstått BDSM rätt är det inte bara någonting sexuellt utan blivit som en slags livsstil, som en kultur. Människor med liknande kinks träffas och finner gemenskap i det. Det är inte mode.  Fler exempel: "Choke me Daddy!" is a common phrase som hörs och syns överallt nuförtiden. 15-åringar kallar sina partners för "daddys" trots att de är i samma ålder och trots att de INTE har ett DDLG-förhållande. Jag läste en status som jag kunde relatera till häromdagen som löd "we live in a time when someone refers to someone as "daddy" I'm not sure if they mean their father or their partner." Kattöron och kattsvansar var också inne ett tag trots att personerna som la ut sexiga bilder som katter inte sysslade med PetPlay. Är detta en del av normaliseringen av såna typer av sex eller kan den här normaliseringen bli en ny norm och faktiskt vara skadlig?

När jag har frågat människor som sysslar med BDSM känner dem tvärtom - de hetsas att vara, så som de kallar, "vanilj". Och jag vill egentligen veta... vad är vanilj enligt de som är helt inne i BDSM? Är det missionären eller är det analsex och handklovar? För jag är helt lost. Jag kan känna en enorm press trots att många har kallat mig för kinky och "freaky" i sängen. När jag får den frågan idag får jag panik för... vad är kinky och freaky? Kan jag ärligt svara ja på den frågan?

Promiskuös och översexuell.

Pratade precis med mamma som höll på att läsa boken Den sårade divan. Vi pratade om kvinnors sexualitet och hur kvinnlig sexualitet faktiskt sågs som en mentalsjukdom för inte så längesen. Men... har vi verkligen släppt det? Jag tänkte då på när jag läst som psykiska sjukdomar och hur diagnosen skiljer sig från män och kvinnor... När jag har läst om vissa psykiska sjukdomar har det stått om "promiskuöst beteende" bland kvinnor och "översexuellt beteende" och mamma kände också igen det.

Är vi helt ute och cyklar eller finns det faktiskt någon sanning i det? Ses kvinnlig sexualitet fortfarande som ett problem, som en mentalsjukdom? Är det så att vi ger diagnoser med symptomen "översexualitet" mest till kvinnor (histrionisk personlighetsstörning och borderline exempelvis) eftersom vi ser det mer som ett problem hos kvinnor än hos män? Och är det så att vi kallar kvinnor för promiskuösa och män översexuella trots att vi menar "samma sak"?

Varför är det så? Är det för vi ser manlig sexualitet som naturligt? Kvinnor sägs ju ofta inte vara lika sexuella som män. Jag tänkte också bara nämna att vi kallar tjejer för slampor men män för casanovas... Hmmmmmm...

Jag tänker också på mig själv här... Jag har funderat mycket över om jag använt sex som ett sätt att skada mig själv eller som ett sätt att bedöva känslor. Det kan mycket väl stämma i vissa fall men... jag undrar faktiskt. Det är inte förrän långt efter sexakten som jag har mått dåligt eftersom jag känt mig slampig och äcklig. Detta har ofta grundat sig i mannen beteende mot mig efteråt eller hur andra sett ner på mig när jag berättat om mina sexuella erfarenheter... Det har också grundat sig i flashbacks från tidiga sexuella trauman. Jag minns särskilt en sommar när jag hade ganska mycket sex... och jag såg inget problem i det. Jag kände mig fri och lycklig av att ha sex för det var första sommaren jag faktiskt kunde ha frivilligt och bra sex efter en lång relation av sextvång. Men... när jag försökte uttrycka för mina vänner hur bra det kändes möttes jag av skepticism (jag klandrar ingen och det kanske inte ens stämde men det är så jag tolkade det.) Det är någonting jag måste grunna på lite mer känner jag för jag har alltid sett det som ett problem när jag har haft "för mycket" sexuella tankar/sexualitet eftersom jag alltid kopplat ihop det med depressiva perioder i mitt liv. Jag har svårt att få orgasm utan att få ångest efteråt exempelvis. Det är nog egentligen så att jag alltid haft samma nivå av sexuella tankar bara att jag inte sett det som ett problem förrän jag varit i mina depressiva perioder. Jag ska inte heller låtsas nu som att jag själv inte tänker om andra så som andra tänker om mig. Jag kommer på mig själv med att undra om mina kvinnliga vänner verkligen mår så bra när de uttrycker sexualitet på ett sätt som de inte gjort tidigare. Nu kan jag ju stanna upp och säga till mig själv att "det är problematiskt av dig att tänka så" men tankarna kommer ju från någonstans?

Why I can't be "just friends" with men.

Jag lever i celibat. This is just thoughts. 

Ordet "vän" mellan en snubbe och mig själv klingar väldigt dåligt i mina öron. Varför? Eftersom det i princip bara nämns efter en sexual encounter/invit. Snubbar tycks vara jävligt noga med att poängtera att "vi är bara vänner" efter man gjort eller sagt sånt som vänner faktiskt inte gör eller säger.

Att vara vänner innebär att man respekterar varandra, tycker om varandra, visar ömhet för varandra och stöttar varandra. Men innebörden "vän" för snubbar verkar innebära "vi är främlingar när vi inte ligger". Det är nästan som att man tvunget måste vara elak eller överdrivet avvisande mot någon tjej som man legat med utan att känslor är inblandade för att poängtera "jag är inte kär i dig" och detta gör man genom att upprepa "vän." Jag förstår inte den grejen. Jag blir inte kär i alla jag ligger med och jag vill inte ha en relation med alla jag ligger med men jag vägrar samtidigt ha sex med någon som kallar mig för vän. Tyvärr.

I'm perfectly okay with "just being friends" så missförstå mig inte men jag är inte okej med att använda det ordet som en slags markering så fort saker blir för intima. Vänskap är ömhet, förtroende, respekt. Vänskap är intimt. Jag var en gång "kk" (avskyr det ordet, avskyr också "friends with benefits") med någon som tvunget skulle kalla mig för buddy och vännen vilket förvirrade mig eftersom det var Han som tvunget skulle älska mig och vara kär i mig på fyllan och upprepandes fråga "vad vill du med mig egentligen?" och jag återkommande gånger fick förklara "jag vill bara ha det så som vi har det." Jag är inte komplicerad. Män är. Män vägrar prata med mig eller förstå mig när jag försöker prata. Det är som om de inte vill lyssna. Det är kanske männen som är rädda att de ska bli kära i mig och vilja ha en relation med mig, inte tvärtom?

Here's the thing: jag har blivit utsatt för sexuellt trauma, många gånger. Jag har blivit sexuellt utnyttjad, många gånger. Det har främst varit av män som varit mina "vänner." De har lockat in mig, övertygat mig, smörat och gjort mig mjuk - knullat mig, ofta på sätt som inte varit okej för mig men jag har gått med på det eftersom jag varit så inlindad i deras fake affection - sen lämnat mig som om jag vore skräp. Jag kan inte gå igenom en sådan sorts skam och äckelkänsla en gång till. Jag kan inte. Jag kan inte ha sex med någon som jag inte känner respekterar mig som människa. En snubbe som kallar mig för vän brukar sällan respektera mig. Alla de vänner jag faktiskt har, som är män, har aldrig använt det ordet för att beskriva vår relation. De säger istället "jag är så glad att jag har dig" eller "jag tycker om dig så mycket" eller "du är så go" eller "du är så rolig" eller "är glad att jag kan prata med dig" och så vidare. Inga konstigheter. Men så fort sex blandas in blir det plötsligt en jävla massa konstigheter och "VÄN" sätts upp som en skylt eller som ett staket mellan mig och snubben som jag faktiskt öppnat upp min kropp för. Då känner jag mig utnyttjad, lämnad, äcklig och ensam. Jag har blivit våldtagen, jag har blivit sexuellt utnyttjad, jag har blivit antastad och jag har väldigt svårt med sex efter det.

Grejen är också att man kan vara kär i någon eller ha romantiska känslor för någon utan att det ska innebära en relation. Det behöver inte innebära kedjor, tvång eller måsten. Kärlek är vackert. Kärlek innebär frihet och lycka. Kärlek innebär att vara bekväm, att ha kul, att vara avslappnad. Kan man inte vara kär utan en bunden relation så ska man nog ta sig en titt på sig själv för det är inte särskilt hälsosamt, har jag märkt. Och om du inte klarar av att behandla kvinnor med ömhet och respekt efter att du som man legat med henne ska du också ta en jävla ordentlig titt på dig själv.

Så. What's the point? Jag vill inte vara tillsammans med dig. Jag vill inte vara tillsammans med någon just nu, tvärtom. Jag vill inte vara din vän heller. Det finns ett mellanting. Där kan vi vara, om vi ska ha sex. Om du inte kan förstå att jag inte klarar av att bli kallad för din vän om vi har en sexuell relation så kan du dra. Jag vägrar utsätta mig för ångest. Din kuk är inte värt det.

Zara Larssons kondom-bild får svar från PH-Calle.

Sånt här gör mig så jävla trött... för det är så typiskt. Det spelar ingen roll vad en feminist lägger ut - det kommer alltid någon jävla snubbe som ska ge "svar på tal" och missar HELT poängen.
De flesta män, eller ja killar, vill inte använda kondom med argumenten "det gör ont"/"jag har för stor", "den bara går sönder" och "det känns ingenting."
Zara Larsson visar med sin bild att de argumenten inte alltid håller. Självklart kan det göra ont på vissa med kondom, självklart finns det dem som inte tycker att det känns lika mycket med kondom som utan men de argumenten används så ofta att det inte kan stämma på ALLA. Zaras bild var inte lika mycket en pik till män som den var till kvinnor - att inte lita på mäns argument när det gäller att inte använda kondom. 

Könssjukdomar är ett stort problem för ungdomar idag och oönskad graviditet är också ett problem för ungdomar idag för just den här anledningen - killar vill inte använda kondom. Vad väger egentligen mest? 
Klamydia - skönare sex.
Herpes - skönare sex.
AIDS - skönare sex.
Kondylom (könsvårtor) - skönare sex.
Abort - skönare sex.
En oplanerad/oönskad dotter eller son - skönare sex.
Om man väljer att det är viktigare att ha skönare sex än att skydda sig mot könssjukdomar eller en oönskad graviditet så är man inte mogen nog att ha samlag. Att skydda sig är att ta ansvar - ha inte sex med någon som är oansvarig...