Politik politik politik.

När jag pratade med min vän Jennifer i helgen... så nämnde jag att mycket utav det jag skriver är diskussioner. Det är filosofiska diskussioner snarare än personliga värderingar och åsikter. Jag skriver alltid så. Jag skriver alltid som ett samtal och många har svårt att förstå det. Det är ingen hemlighet att mina kommentarsfält brukar ryka av ilskna människor som missförstår mig. "Du säger och tycker och tänker på det här sättet" brukar de säga och jag förstår ingenting. "Var har jag sagt att jag tycker det?" De tolkar mina svar helt fel. Jag har stängt in mig själv, mina känslor, mina tankar, mina åsikter och vägrat vara öppen. Det finns så mycket inuti mig som jag aldrig skriver om, eller pratar om. Jag försökte, här på bloggen, öppna upp mig mer under taggen "unpopular opinions" men inte ens där är jag till 100% ärlig. You don't know me and you never will. 

Jag är inte helt hundra på vad jag tycker, egentligen. Jag är allt och inget. Jag håller med och håller inte med på samma gång. Jag tror inte att politik är någonting för mig alls. Jag vill inte prata om politik på det sätt som de flesta gör. Jag vill diskutera för och emot, jag vill diskutera varför och varför inte, jag vill diskutera fördelar och nackdelar... med allting. Jag vill inte diskutera kring varför jag har "rätt". Och om jag ska kunna ha rätt måste jag tycka någonting först. Vad tycker jag? Jag vet inte egentligen. Jag identifierar mig själv som feminist men vad betyder det idag att göra det? Vad betyder feministstämpeln nu 2017? Stämmer den stämpeln överens med mina åsikter? Jag vet inte. Jag identifierar mig själv som kroppaktivist men vad innebär den stämpeln då? Vad innebär det att vara kroppaktivist? Stämmer den stämpeln överens med hur jag känner och tycker kring kroppaktivism? Jag vet inte. 

Det är därför det är så skönt för mig att prata med människor som Jennifer eftersom hennes politiska värderingar är väldigt olika från mina (de som jag tror att jag har), samtidigt som de är väldigt lika. Jag har kontakt med fler som inte tycker som jag, som utåt står emot allting jag står för. Vi är inte så olika ändå, trots att vi tycker olika. Och om vi tycker olika, hur intressant är det inte att prata om varför vi tycker olika? Vad har format oss? Vad har gjort oss såhär? Varför tycker vi såhär? Min fokus ligger aldrig på politiken. Den ligger på människor. Det är människor som intresserar mig. 

Vad jag försöker säga, egentligen, är att jag är vilse. Jag är inte påläst. Jag har inget intresse av att hitta mig själv politiskt och jag har inget intresse av att bli mer påläst. Min feminism är personlig och mitt intresse för feminism är högst personligt. Jag vill bara prata om fiktion... filmer, serier, böcker... eller konspirationsteorier? Spöken? Aliens? Kan vi inte prata om hur coolt det egentligen är att alla människor i världen ser månen? Är jag dum när jag tycker att det är coolt, vad tycker du? Kan vi inte prata om pinsamma saker vi har gjort? Kan vi inte prata om hur vi känner kring kärlek? Har du fått ditt hjärta krossat någon gång? Har du krossat någon annans hjärta? Kan vi inte prata om varför pengar är så viktigt och hur vi gör det mindre viktigt? Kan vi inte prata om hur vi känner kring att ljuga, hur känner du gällande vita lögner? Hur känner du gällande musik, vad betyder det för dig? Varför tror du människor är så olyckliga i Sverige, när vi egentligen har allt vi behöver? Varför tror du att det är så viktigt för vissa att vara vackra medan andra fokuserar på att vara intelligenta? Kan vi inte prata om sex? Vad tycker du om att göra "i sängen" och har du verkligen gjort det du tycker om att göra, har du utforskat? Varför har du inte vågat? Kan vi inte prata om något annat än politik, för en gångs skull?