Syster eller potentiellt ligg?

Nu vill jag säga detta utan låta skrytig men jag har väldigt många vänner. Jag har vänner som är ickebinära, vänner som är kvinnor och vänner som är män. När man har så många vänner som jag har så går det inte att undvika drama och tjafs för människor i grupp fungerar sällan särskilt bra, tyvärr.

Jag är en sån person som försöker (och lyckas) se individen före könet.. Jag är väldigt öm mot mina vänner, verkligen. Jag säger att de är underbara, att de är vackra, att de är snygga, att jag tycker om dom och att jag älskar dom. Det är mer socialt accepterat att jag säger dessa sakerna till mina kvinnliga vänner än till mina manliga. Varför?

För det första har alla mina partners uttryckt svartsjuka när jag sagt att en manlig vän är snygg och den svartsjukan har inte existerat när jag sagt samma sak om en kvinnlig vän. För det andra så KAN mina komplimanger starta ett dilemma hos mina manliga vänner - är hon min syster eller är hon ett potentiellt ligg? 

Hos vissa känns det som antingen eller. Jag har hört från mina tjejkompisar att deras manliga vänner envisats med att kalla dem för "syrran" eller "sis" och att "de aldrig skulle kunna se på dom på det sättet" och så vidare och - va? Varför kan inte en vän av det motsatta könet bara vara en vän? Måste mina killkompisar vara mina bröder? Jag vill inte vara en syster. Jag vill inte vara ett syskon. Jag vill vara en individ. Jag vill vara deras VÄN. Jag vill att de ska kunna se mig som Jonna, inte som en syster. Jag vill inte behöva övertyga min partner om att "de är som mina bröder" bara för att han inte ska bli svartsjuk och orolig. Och alltså... jag är pansexuell vilket innebär att jag skulle kunna bli kär och tända på alla kön - men varför är det ingen av mina partners som nojat när jag sovit hos tjejkompisar? 

Jag är så jäkla trött på detta. Det är patriarkatet som genomsyrat och förstört många av mina vänskapsrelationer med män. Det är inte jag som gått in och pajat stämningen utan det är patriarkatet. Det känns inte så jävla kul tbh. Jag vill kunna ha vänner av alla kön och det ska vara SAMMA JÄVLA VÄNSKAP HELA TIDEN.

Jag är dessutom jävligt förbannad på människor som ska anta att jag är kär i mina killkompisar eller att dom är kära i mig. En KAN ha en kemi med någon och en nära relation med någon utan att kärlek ska bli inblandad. Det finns manliga vänner i mitt liv som jag älskar mer än späckhuggaren älskar havet och det säger jag gärna till dom - eller säger det om dom. Jag visar samma ömhet till dem som jag visar till Malin, Maya, Lina eller Mimmi. Jag är en känslig person. Jag visar mycket ömhet och kärlek. Och jag gör det till vem fan jag vill. 

HEALTH

Dimman har lättat lite. Jag känner inte för att gråta, jag känner inte för att ta livet av mig eller skada mig och jag kunde sova inatt utan mardrömmar (hade till och med en mysig dröm).

Under den här PMDS-perioden har jag lyssnat väldigt mycket på HEALTH och tänkte göra ett inlägg helt dedikerat till dem med låttexter från deras senaste album och bilder... bara för att ytterligare uttrycka mig.

STONEFIST:

Remember; love's not in our hearts
Are we all the same, different?
Promise you, the fire's hot
Are we all the same, different?
Promised you to promise more
And though we know how far we've grown
We know it's not in our heart
No, not in our hearts

DRUGS EXIST:

Live as you'd like
Everybody dies
Pray if you must
Try to love the ones who loved us
There was no blood
We've worried all but numb
There lies no ghost
The dead will call us home
Live as you'd like
It's hard to know what's right
Pray if you like
But try to love the ones who don't


L.A. LOOKS:

It's not love
It's not love but I still want you
It's not love, it's not love
It's not love but I still want you
Are we torn like this?
Are we stuck in our skin?
Am I sick of myself?
I'll never be anyone else

Vad är PMDS?

Jag sitter och lyssnar på HEALTH och har haft en för-jäv-lig vecka. Jag har haft konstant ångest, upplevt sömnparalyser de få stunder jag faktiskt fått somna, mardrömmar, självmordstankar och en oändlig lust att på något sätt förstöra mitt liv. Varför har jag mått så dåligt just denna veckan? Jo.. PMDS. Jag har nämnt PMDS i min blogg tidigare, kanske till och med gjort ett inlägg precis som detta men jag måste ta upp det igen eftersom det just nu är en förklaring och framförallt, faktiskt, en ursäkt till mitt beteende och mående just nu.
Jag blir inte mig själv när jag har PMDS eller rättare sagt - när jag har PMDS har jag ingen aning om vem jag är egentligen är. Jag förlorar allting som är Jag, allt som är Kontroll, allt som är Kärlek, allt som är Harmoni och allt som är Lugn. Don't get me wrong, jag är inte en jätte-harmonisk och lycklig människa de resterande veckorna i månaden men det är som om allt jag försöker hantera, kontrollera och bearbeta kommer till ytan.


Vad är PMDS?
PMDS står för Premenstruell Dysforisk Störning.
Under ägglossning eller har mens sänder kroppen ut hormoner och det är dessa hormoner som ger PMS och PMDS. PMS är humörsvängningar, något som de flesta med mens kan uppleva, men PMDS är mycket allvarligare. Ett annat ord för PMDS, och kanske en svårare variant, är menstruationspsykos. PMDS är en depression som varar mellan 10 och 14 dagar vilket kanske låter milt och hanterbart, speciellt med tanke på att människor kan lida utav depression i flera år.
Ungefär 5% av alla med mens beräknas vara drabbade av PMDS men majoriteten har ingen aning om att de lider utav det. De som lider utav PMDS tros vara manodepressiva eftersom de upplever skiftningar i måendet precis som manodepressiva gör men det stämmer inte.

Symptom:
- Intensivt olycklig.
- Svårt att se framtiden som positiv.
- Värdelöskänslor.
- Överkänslighet, speciellt om man blir avvisad eller kritiserad.
- Attacker av sorgsenhet eller gråt. 
- Ängslighet eller spänningar - att man känner sig nervös eller uppjagad.
- Varaktig och påtaglig ilska vilket leder till ökade konflikter med andra människor.
- Svårighet att umgås med andra människor.
- Intresselust för vardagliga aktiviteter.
- Koncentrationssvårigheter.
- Trötthetskänsla eller energilöshet.
- Ökad aptit.
- Ökat sömnbehov eller sömnlöshet.
- Känsla av kontrollöshet.
- En känsla av att vara klumpig och fumlig.
- Minnet fungerar inte lika bra, man får svårt att lära sig nya saker.

Alla symptom stämmer in på mig. Och det spelar ingen roll att jag VET att detta kommer gå över, jag behöver bara stå ut några dagar till, för det spelar ingen roll... Min smärta är här och Nu. Den är kompakt och trycker in mig i de mörkaste hörnen av mitt sinne. Jag är så svår att leva med när detta drabbar mig och faktiskt, omega 3 har hjälpt mig väldigt mycket, det har gjort så mina symptom minskat med nästan 50% och det är helt hanterbart att lida utav PMDS då för mig eftersom jag är väldigt duktig på att bearbeta och hantera ångest (ååååår utav träning). Nu har mina omega 3-tabletter tagit slut och jag har inte råd att köpa nya så jag får helt enkelt stå ut... på bästa sätt...