The madness is writing.

Edit; Det här är tankar jag bestämde mig för att skriva ner. Det är inte tankar som jag skrivit ner under ett par dagar utan jag bara lät mina tankar och känslor uttryckas på en och samma gång. Jag förstår att det låter flummigt nu, i efterhand. Men det var som titeln: the madness is writing.
-

Jag mår inte bra. Jag finns, jag existerar. Jag måste upprepa det för mig själv. Jag finns och jag existerar Jag finns och jag existerar Jag finns och jag existerar Jag finns och jag existerar Jag finns och jag existerar Jag finns och jag existerar Jag finns och jag existerar Jag finns och jag existerar ..... 

-

Alltså... jag vet inte hur jag ska skriva om det här. Det är någonting som känns väldigt jobbigt för mig och jag vet inte ens varför. 

Den som följer mig på instagram har sett en drastisk förändring i mitt "feed" där. Jag har skiftat väldigt mycket i tema... och jag är sån; jag är skiftande. Det finns en slags illusion om att "vi är det vi tycker om" och i så fall är jag väldigt mycket samtidigt. Jag är inte på samma linje hela tiden och det finns egentligen inte någonting som är "typiskt mig" när det kommer till materiella saker eller färger eller teman... för jag är så mycket olika saker samtidigt. 

Jag är splittrad. Jag är vilsen. 

-

Det senaste har jag känt mig väldigt ensam. Jag har så svårt att "connecta" med människor och känna mig bekväm i deras umgänge. I skulle kalla mig själv för någon som har många vänner, och de är verkligen fantastiska vänner at that och jag känner mig bekväm i deras närvaro men... det är svårt för mig att till 100% engagera mig i umgänget och till 100% njuta av deras umgänge. Det är som om det slår slint i mig för plötsligt känner jag mig bara malplacerad och alienerad... och det är inte deras fel. Det kan komma så plötsligt. Minsta lilla vibb att jag "gör fel" så sluter jag mig, som en jävla mussla. 

Jag vill så gärna kunna prata med fler människor och kunna prata om allting utan att vara osäker på mig själv. Jag vill kunna släppa mina spärrar med någon. Jag är en så stel människa egentligen... innerst inne... 

Jag känner mig så negativ mot människor det senaste. Varje gång jag känner att jag har hittat någon som jag klickar med så.. plötsligt... ändras deras beteende mot mig eller så slutar de svara mig. Jag förstår inte vad jag gör för fel men plötsligt försvinner bara anknytningen till dem och jag klickar inte alls längre. Alla känslor blir dåliga, alla vibbar blir dåliga. Det kan till och med vara så att jag känner att de inte alls är så som jag trodde att de skulle vara och in time märker jag hur de omöjligt kan relatera till mig för jag kan inte relatera till dem. Jag sluter mig... igen. 

Det känns som om jag försökt hitta mitt "gäng" så många gånger. Jag har försökt i metal-communities, feministkretsar, vegankretsar och pk-kretsar och jag platsar aldrig... jag passar aldrig in... de är inte som mig och jag är inte som dem. Jag har försökt med människor som är äldre och människor som är yngre. Jag känner mig så ensam... 

Jag har märkt att människor gärna vill kontrollera mig och styra mig. Jag vill inte bli styrd. Jag vill inte bli kontrollerad. Jag vill inte ha några regler eller några måsten. Jag kan inte följa några regler de sätter upp för mig och jag hatar det för jag vill så gärna vara vän med dem men jag kan inte... för jag kan inte vara så som de vill att jag ska vara... Jag är inte sån och jag vill vara sån men jag är inte sån och förlåt jag vill vara som er men jag kan inte... jag är inte...