Är smink antifeministiskt?

Feministisk diskussion och teori: Smink är i grund och botten ett patriarkalt påhitt. Det är ett hjälpmedel för kvinnor att se "vackrare" ut och att se vackrare ut har varit för att passa till bättre för männen. Det handlar om skönhetsideal. Det handlar om att se "knullbar" ut. Därför är det inte feministiskt att bära smink, kanske till och med tvärtom. Det är möjligtvis bra för den enskilda individen att få patriarkal bekräftelse via smink (för alla som bär smink gör det medvetet eller omedvetet för patriarkal bekräftelse) men för gruppen kvinnor är smink stjälpande. 

Smink började som kroppsmålningar. Det var symboliskt med vissa mönster och dess syfte var inte att "se bättre ut" utan snarare att förmedla någonting. Det kan man se redan på stenåldern när man använde rödockra till att skapa grottmålningar med men det användes också som kroppsmålningar. Det var inte förrän i Kina egentligen som smink började användas i estetiskt syfte på det sättet ungefär 1500 f.Kr. Sen finns det ju också i antika Egypten där smink användes för att framhäva ögonen, för att se mer vacker ut. Det användes från början både på kvinnor och på män. Så stämmer det att smink är ett patriarkalt påhitt? Ja, förmodligen. Det handlar om att framhäva skönhet. Men måste allting som är patriarkalt vara antifeministiskt? 

Jag känner mig egentligen väldigt töntig som tar illa upp av att bli anklagad för att syssla med något som är antifeministiskt. Men samtidigt... jag som feminist, som identifierar mig som feminist, tar illa upp eftersom det är Jag. Det är en hjärtefråga, det är en identitet. Det handlar inte endast om en politiskt åsikt utan det är också en överlevnadsstrategi. Det känns tungt att ett utav mina största intressen bidrar till kvinnors lidande... och är det verkligen så?

Och jag tänker såhär... vem sminkar jag mig för, egentligen? För män? För patriarkal bekräftelse? När jag tänker efter så nej... det handlar verkligen inte om mäns godkännande även om det handlar om skönhet. Jag känner en press från skönhetsideal. Jag känner en press på att vara vacker men pressen med att använda smink kommer inte från patriarkatet eller ifrån män. Jag har levt som kvinna i snart 25 år. Jag anser ha mycket livserfarenhet. Jag har aldrig märkt den minsta press från män om att ha smink på mig, tvärtom. Alla män jag har träffat har uttryckt hur mycket "finare jag är osminkad" som om det egentligen spelar någon roll vad dom tycker. Jag använder mycket contouring, lösögonfransar, jag overlinear mina läppar och jag målar i mina ögonbryn i en annan form än vad de egentligen har. Jag har löshår. Jag fejkar allting med mitt utseende, egentligen. Jag tycker inte att jag gör det för patriarkal bekräftelse för det gör jag inte... jag fick mer patriarkal bekräftelse när jag inte sminkar mig lika mycket som jag gör nu.
Jag sminkar mig av många anledningar. Främst: 1. Det ger mig självförtroende. Och självförtroende för mig handlar inte om att få bekräftelse från män, tvärtom. Jag blir obekväm av mäns blickar, mäns uppmärksamhet, mäns komplimanger. Det är inte män jag försöker imponera utan andra sminkintresserade individer. Det handlar inte om att hitta en partner. 2. För att det är kul. Jag har aldrig varit särskilt nöjd med mitt ansikte, egentligen. Jag har inte alltid varit missnöjd men aldrig riktigt nöjd heller. Nu när jag upptäckt ett hjälpmedel att framhäva de ansiktsdragen jag önskar framhävdes mer och så vidare är väldigt roligt. Jag ser det lite som konst faktiskt.

Jag har svårt att se på smink som antifeministiskt men jag vet faktiskt inte. Jag vet inte om ett av mina stora intressen bidrar till kvinnors lidande. Jag vet inte om jag stjälper feminism genom att älska att sminka mig så som jag gör. Jag vet inte om något som är bra för mig som enskild kvinna kanske inte är bra för kvinnor i allmänhet. Jag vet bara att kritiken inte känns bra. Jag tycker att den framhävs på ett dåligt sätt. Det är svårt för mig att bestämma... vad är det jag känner? Tycker jag verkligen såhär för att jag tycker såhär eller för att det är personligt? Varför känns det personligt? Borde det inte kännas personligt? Hur får jag det att kännas mindre personligt?