Du som privilegierad kan också hjälpa till!

Jag har tidigare skrivit om att man ska backa när det gäller frågor som trans, feminism och rasism och jag håller fortfarande med om det - men jag var inte jättetydlig med hur du som privilegierad kan hjälpa till egentligen, mer än de sista meningarna i inlägget. Men jag tänkte utveckla lite.

Om du som man är feminist och vill hjälpa feminismen - skriv inte själv om feminism såvida det inte gäller att nå ut till andra män. Män lyssnar helst på män och där har du en ultimat chans att sprida det feministiska budskapet. Skriv om hur DU som man får fördelar med feminism eller skriv om machokulturen och dess negativa påverkan!

Om du som vit är antirasist och vill hjälpa antirasismen - skriv inte själv om antirasism. Skriv inte om hur rasifierade upplever samhället för det vet du ingenting om egentligen, såvida du inte hört eller läst det från någon rasifierad. Länka vidare, sprid DERAS EGNA ord från deras egna bloggar eller inlägg. Du som vit har ett privilegie för vita vill hellre lyssna på vita men när det gäller rasism... så har du tyvärr ingen större talan.

Om du som cis är för transpersoners rättigheter och vill hjälpa transpersoner - skriv inte själv om trans. Jag tror inte att man som cis någonsin kan förstå hur en transperson känner egentligen men man kan försöka. Man kan uppmuntra dem att ta steget och komma ut eller berätta (om dom vill.) Precis som när det gäller rasism - dela vidare! Sprid andras budskap!

Manshatargruppen.

Har du Facebook? Är du feminist? Är du trött på män? Känner du dig rädd för att öppet få ur dig alla känslor om HUR trött du är på män? Är du isåfall sugen på att bli medlem i en grupp med ett 20tal härliga jämlikar som delar med sig av sina aggressioner och frustrationer gällande män och antifeminism? Välkommen att bli medlem i Manshatargruppen. Det är en grupp där alla är snälla men kan inte lova att alla är glada för that's the point. Om du känner att du behöver stöd och framförallt power från jämlikar - skicka ett PM till mig på Facebook så bjuder jag in dig!
Gruppen är hemlig och därför kommer ingen av dina andra vänner kunna basha dig för att du är medlem i en grupp med ett sådant namn.

Facebooklänk till mig: https://www.facebook.com/jonnapandajosefine.bengtsson

Det är inte vikten det är fel på.

"Du måste börja träna." 
"Du måste röra på dig." 
"Du måste äta nyttigare." 
"Det är farligt att dricka så mycket läsk." 
"Ska vi gå ut på en promenad?" 
"Jag köper bara en burk cola till dig." 
Alla dessa meningar har, egentligen, inget med vikt och göra men i mitt huvud översätts alla dessa meningar till "Du Är För Fet."
Jag är väl medveten om min vikt och min storlek. Det är liksom jag som blir överlycklig om jag får på mig ett klädesplagg i L och det är jag som ser mig själv i spegeln varje dag. Folk tror typ att jag inte förstår, att jag inte insett. Hur kan jag inte förstå eller inse när jag får det tryckt i ansiktet varje jävla dag? Om man så väger bara ett par kilo över det som "anses normalt" så är man extremt medveten om detta. Kilon är allt. Vikt är allt.

Men alltså... det är inte vikten vi ska fokusera på. Det är, om något, livsstilen. Jag har en sambo vars kropp håller på att gå sönder av onyttig livsstil, han är normalviktig och det är ingen som tänker på det - det är bara jag som får dessa "du måste träna" och "sluta drick läsk." Det är för att han inte är fet. Vikt är inte alltid kopplat till ohälsa. Ohälsa är kopplat till ohälsa. Ohälsa kan komma i alla storlekar.
Och det stör mig. Helt fruktansvärt mycket. Det gör mig så ledsen och så arg att jag vill skrika.
Jag tycker inte att det är så jävla underligt hur folk fortsätter dö i sjukdomar relaterade till ohälsa när vi säger till alla att det är FET som är fel och inte en OHÄLSOSAM LIVSSTIL. Att vara fet dödar inte människor. Ohälsa gör.

Jag försöker varje dag att inte bry mig om min vikt. Att bry mig om min vikt skadar mig och gör mig psykiskt sjuk. Men jag försöker att tänka på vad jag äter och hur jag lever. Jag försöker faktiskt och det går ganska bra. Jag har inte gått ner i vikt och jag ser inte det som ett misslyckande - fast andra gör det. "Har du börjat äta nyttigare men inte gått ner i vikt? Det måste vi lösa på något sätt." Eh. Håll käften. Jag dricker fortfarande läsk, jag äter fortfarande ostbågar och godis när jag har PMDS (försöker annars att inte göra det men PMDS, sorry can't help it) MEN jag är vegan. Yes, tänka sig, jag är vegan! Jag är vegan 5/7 dagar i veckan eller mer och jag har dragit ner på rökningen något enormt. Jag röker kanske 3 paket i veckan istället för 5-6. Men det är ingen som klappar mig på axeln för det, det är ingen som säger "duktig!" för det, det är ingen som bryr sig - för jag är fortfarande FET.

Bilder jag aldrig trodde att jag skulle våga lägga upp.

I helgen satt jag och tänkte... och blev mer och mer bitter för varje sekund. Jag tänkte på alla "snygga och smala" tjejer som vågade visa sina magar på instagram, deras platta och fina magar. De får hundratals likes och människor dyrkar dem. Jag har många gånger önskat att jag var smal och önskar fortfarande ibland. Det är så svårt att acceptera en tjock kropp i ett samhälle som avskyr tjocka människor som pesten. Det anses inte attraktivt och att vara attraktiv ger en människa stora privilegier i livet. Vi vill gärna tro att kompetens går före allt men tyvärr är det inte så. Och vi är alla skyldiga.

Men så tänkte jag... VAD FAN? Varför ska inte jag få visa min kropp, om jag vill? Om jag får kommentarer att jag är tjock - so what? Jag ÄR ju tjock. Och att vara tjock anses inte attraktivt för de flesta människor men det gör faktiskt det för mig. Jag är relativt nöjd med min kropp egentligen, jag kan ta bilder på den och tänka att "shit vilken pangbrud jag är." Och det vill jag inte bara hålla för mig själv.

Jag vet att jag är ytlig, speciellt när det gäller mig själv. Egentligen är det ingenting man ska uppmuntra, tycker många men jag tänker att; vi lever i ett ytligt samhälle. Om vi nu ska göra det kan vi lika gärna försöka vara nöjda med oss själva och det ger faktiskt väldigt mycket. Om jag känner mig snygg så blir jag automatiskt glad, positiv, självsäker, social, trygg och jag sträcker på ryggen. Jag kan prestera så mycket bättre om jag känner mig bra i mig själv.

Sååååå jag la ut bilder där man såg min mage, där man såg mina bristningar och mitt fett. Jag la ut bilder där man ser hur tjocka armar jag har. Och jag är jävligt nöjd med dem bilderna.