Att identifiera sig med sin sjukdom; classic borderline. För vad har vi för identitet om inte vår sjukdom? Jag har länge debatterat inuti mig själv om jag verkligen borde identifiera mig så mycket i mina diagnoser så som jag gör. Jag har kommit fram till att det inte ligger i min identitet att vara sjuk men min identitet formas ibland utefter mina diagnoser. Det finns ett Jag som står innanför sjukdomen och som agerar utefter sjukdomen och ett Jag som står utanför som kämpar mot att agera utefter sjukdomen.
Jag är inte borderline men jag har borderline. Det innebär att mina reaktioner, tankar, känslor och så vidare mer än ofta är baserade på min borderline eller min GAD, mina trauman eller mina andra diagnoser. Att vara medveten om vad som är diagnos och inte är inte samma sak som att identifiera sig själv med diagnosen. Jag tycker att det är hälsosamt och ett steg mot full recovery att faktiskt gå in i sig själv, reda ut vilket som är vilket och acceptera att sjukdomen PÅVERKAR mig och mitt liv på olika sätt. Det hade inte varit en sjukdom, en diagnos eller en störning om det inte på något sätt yttrade sig. Borderline är en personlighetsstörning vilket gör att det är min personlighet som drabbas, därmed Jag'et och därmed min identitet. Det hjälper mig att göra research och i detalj studera min sjukdom inte bara hur JAG påverkas utan även hur andra påverkas. Det ger mig information om hur jag ska kunna bemöta mig själv och hur jag ska kunna hjälpa mig själv men också dem omkring mig. Att leva med någon som har en diagnos är inte lätt.
Om man skulle identifiera sig med sin sjukdom på ett destruktivt sätt skulle man förneka att det finns ett Jag utanför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar