Sömnparalys och Hattmannen.

Håller just nu på att titta på dokumentären "The nightmare" som handlar som sömnparalyser. För er som inte vet vad sömnparalys innebär så kan jag förklara det snabbt; Det är ett förlamande tillstånd som kan hända mellan vaket och sovande tillstånd. Under detta tillståndet känner du dig förlamad, ibland mer ibland mindre och du kan även få hallucinationer samtidigt. 
Många kopplar detta till en övernaturlig upplevelse, vilket jag kan förstå. Men samtidigt fick jag en bra vetenskaplig förklaring till detta av min vän Michael. Han sa att sömnparalys i stort sett är samma sak som att gå i sömnen, bara tvärtom. När du går i sömnen fungerar kroppen som om den är vaken men du själv sover, under sömnparalys fungerar hjärnan och medvetandet precis som om den är vaken men kroppen sover. Det är bara en slags felkoppling i hjärnan. Men det går inte att neka till att det är obehagligt att diskutera... och ännu värre uppleva själv.

Jag har upplevt sömnparalys ett par gånger men då har jag inte varit medveten om att det fanns ett namn för det. Redan när jag var liten kunde jag hamna mellan "vaket och sovande tillstånd" och oftast höra skrik, gråt och röster från olika håll. Det varade bara några sekunder och jag vaknade snabbt upp igen. Under de sekunderna var jag paralyserad. Men eftersom jag vaknade så snabbt så tyckte jag bara att det var obehagligt för stunden och ingenting som jag kopplade till varken övernaturligt eller underligt.
Nyligen upplevde jag en längre upplevelse. Jag vaknade bredvid Daniel och jag låg på sidan, men kunde inte röra på mig. Jag kände en obeskrivlig rädsla och skräck direkt när jag vaknade. Jag ville direkt väcka Daniel så jag försökte säga hans namn men det gick inte. Munnen vill inte röra på sig och jag ansträngde mig i säkert en-två minuter innan jag gav upp. Att försöka skicka signaler från hjärnan till kroppen utan att lyckas är verkligen skrämmande - och ansträngande dessutom. Skräcken jag kände var verkligen enorm och jag är glad att jag hade min ögonmask på mig... Det som jag var mest rädd för var tystnaden, så jag försökte röra mig för att sätta på en ljudbok på mobilen. Det gick inte. Efter ytterligare ett par minuters ansträngning lyckades jag få liv i kroppen och jag kunde till slut sätta på ljudboken och somna om igen.

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om mina erfarenheter gällande det övernaturliga som ni kan läsa här. I det inlägget nämnde jag skuggmannen som både jag, Lina och en tidigare boende sett i en gammal lägenhet. Det som jag inte skrev då var att den som bodde där tidigare hade sett mannen med en hatt eller cowboyhatt på sig, eftersom jag tänkte att det inte var så viktig info. Men nu när jag ser den här dokumentären... En kille nämner nämligen att han har sett skuggmän både med och utan cowboyhatt och att det är vanligt. Men varför det? Och om det kan förklaras vetenskapligt - varför upplever alla samma sak och hur kunde vi uppleva det på samma ställe men inte någon annanstans? Jag har för mig att jag läst om detta innan också.  "The hat-man"/hattmannen är en skuggfigur som många har påstått sig sett i samband med sömnparalys. Skillnaden mellan hattmannen och andra skuggfigurer är att hattmannens närvaro upplevs som mycket mer skrämmande. Han stannar även en längre tid vid offret och kan ibland röra eller attackera den som upplever sömnparalysen. Många har också sagt att det känns som om hattmannen "livnär sig på rädslan de känner."

Här kan ni se dokumentär om hattmannen; 

Berätta vad ni tycker! Har ni upplevt sömnparalys eller har ni sett hattmannen?