Tankar om Håkan.

Jag kom på att man faktiskt kan skriva blogginlägg via telefonen, även om det blir sjukt mycket jobbigare att göra det. Min dator gick ju sönder (tappade den...) för några dagar sen och ja.. Så är det. Jag är jättetrött just nu och kommer skriva jättekonstigt, så ni vet.

Jag ligger just nu i sängen i en stuga på landet tillhörande Avesta och tänker... Och jag tänker på just det jag gör tack vare musiken jag lyssnar på; Håkan Hellström. Och det tänkte jag skriva lite om nu.
När jag var 14 år så var Håkan min Gud, vilket inte var särskilt originellt för tjejer (eller killar) just då. Jag tänkte dock, och fortfarande tänker, att "jag förstår den här musiken bättre än er, jag har upplevt det han sjunger och det har inte ni, det är mig han sjunger om, ni FÖRSTÅR INTE som jag." Så tänker jag iof gällande all musik, kanske för jag verkligen får en personlig koppling till musik som jag inte alltid märker att andra får. Just nu spelas "jag vet vilken dy hon varit i" och just den låten är väldigt känslig för mig. Jag tror det handlar om att jag älskat Håkan så länge, så jag har följt med så länge. Om han nu sjunger om någon så kan jag tänka mig att det är samma som han sjunger om i några utav sina andra låtar - och det är "då" och "nu." Då börjar jag tänka på de jag citerade de gamla Håkan-låtarna till och det är ju som i "jag vet vilken dy hon varit i" när jag ser dom idag. Det man också märker är hur Håkan utvecklats som artist, att texterna som finns på hans nya album handlar om vuxna människor medan hans gamla handlar om unga människor. Det är precis som med Broder Daniel, det finns en ungdomlig smärta i musiken som bara ungdomar kan känna. Det kanske bara känns så för JAG var ungdom när jag lyssnade på de låtarna iof...
"Hurricane Gilbert" är också en låt som är känslig för mig. Min morbror sa en gång till mig att "du är Hurricane Gilbert" och även min gamla bästa vän Madde brukade citera den åt mig. Jag antar att det finns mycket i den som jag kan känna igen mig i. Och den låten är precis som många andra av Håkans låtar; happy men ändå så jävla sorglig. Jag känner mig glad och samtidigt helt jävla förtvivlad när jag lyssnar på den. Känner ni också så med den?
Nästa i listan som spelas upp är "kärlek är ett brev skickat tusen gånger" och DEN är nästan mer känslig för mig. Jag brukade repetera den när jag var broken-hearted 2009. Den har man gråtit till, ojojoj, så jag byter.
13 är låten jag byter till och jag tänker ännu en gång på min gamla bästa vän Madde. Det var och fortfarande är vår låt. Alltid. Jag vill fan ha det intatuerat.
Och så: jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig. Jag behöver inte skriva mycket mer än det för ALLA som gillar Håkan gillar den låten. ALLA som gillar Håkan känner smärtan i den låten och alla har känt likadant. Den där smärtan... Den vet man. Samma gäller "nu kan du få mig så lätt."
Åter till "jag vet vilken dy hon varit i." Jag ska lyssna på den flera gånger nu, som jag gjorde igårkväll. Så... Mycket... Känslor...

Flummigt men - ni som gillar Håkan förstår nog att det måste låta flummigt.