Blev inbjuden till gruppen "bohemian royale" på Facebook och tänkte först "vad gör jag här?" men under månaderna som gått så har jag verkligen börjat fastna för bohem-stilen. Herregud så underbart snyggt det är - och det känns så jävla somrigt!
Så jag klickade hem dessa byxor <- från indiska och de andra två nedanför från H&M. Känns helt rätt och helt fantastiskt.
Brukar alltid ha svart, utan undantag, så att köpa tre par byxor som inte är svarta känns helt nytt för mig. I sommar kommer jag inte heller bry mig om om kläder sitter bra på mig eller inte - i stort sätt - för om kläderna i sig är snygga så är jag ju snygg i dom, eller hur? Kommer bli kämpigt men ska fan klara det.
Jag har inte särskilt breda höfter eller "anaconda-rumpa" - vilket är det "nya idealet" bland kvinnor idag. Jag vet att det kanske menades som något bra - att kvinnor med stora lår och rumpor också ska få plats men det blev istället så att kvinnor med små och platta rumpor började hånas. Varför blir det alltid så? Varför är det alltid en speciell kropp som ska hyllas och de andra tryckas ner? Jag som har stora bröst brukade känna mig rätt okej med det innan eftersom det var idealet ett tag - storbystade kvinnor. Då kunde jag komma undan med att vara tjock på något sätt eftersom jag hade stora bröst. Nu känns det inte så längre. Jag kommer inte undan längre eftersom ingen "bryr sig om bröst längre." Låter jag dum som säger så? Jag bryr mig ju inte... egentligen... om vad andra tycker (speciellt inte män) men samtidigt är det en slags känsla... som omedvetet kommit dit. En omedveten oro.
Finns det fler "plattrövade" tjockisar där ute som känner igen sig? Eller bara "plattrövade" iallmänhet? Känner ni också er hotade av det här "nya idealet"?
