onsdag 1 mars 2017

Jag är inte dum i huvudet.

(OBS detta är inte en hint till någon/några.)
Det absolut värsta jag vet är när någon försöker säga till mig hur jag bör leva mitt liv. 
Med detta menar jag att människor gärna talar om för mig hur jag ska hantera konflikter, ångest, relationsproblem, känslor, vänskaper och ekonomi. Jag menar också att människor gärna talar om för mig hur andra människor är och tycker att min personliga uppfattning och värdering av den människan är felaktig.

Det känns nedlåtande när någon antar att jag är oansvarig bara för att jag lider utav psykisk ohälsa... Och om jag är oansvarig är det någonting som påverkar mig själv. Jag har aldrig missat en enda räkning. Jag har aldrig missat en enda betalning, en enda skuld. Jag har aldrig köpt upp matkassan till "något annat". Jag har aldrig haft sopor framme längre än några dygn, jag har aldrig haft ingrodd smuts som är omöjlig att få bort, jag har aldrig rökt i min lägenhet, jag har aldrig försummat mitt hem på något sätt.
Jag har aldrig fått icke godkänt i något moment i mina högskolekurser. Nu tänker jag ta ett IG i 1 eller 2 moment endast för jag inte har tid med dem, inte för att jag är "dålig som student" eller hellre sysslar med annat. Att prioritera någonting före något annat är inte oansvarigt.

Jag är inte dum i huvudet. Jag tolkar det som att människor antar att jag är dum i huvudet när de försöker styra mig till att tycka/känna/göra någonting annat än det jag tycker/känner/gör. Jag vet att jag inte är perfekt men jag vet också att jag är en bra människa. Jag är mogen, insiktsfull, fördomsfri (relativt), öppen, snäll och vänlig, osjälvisk och hjälpsam. Jag bryr mig och jag anstränger mig.

När jag väljer att sätta mig själv i första hand, för min egen psykiska hälsa, så är inte jag självisk. 
Jag är inte respektlös när jag respekterar mig själv framför någon annan. 
När jag väljer att inte ta dina strider med andra människor tillsammans med dig så betyder inte det att jag inte bryr mig eller tycker att du har fel. Och om jag tycker att du har fel betyder det inte att vi När jag väljer att studera istället för att lugna dig när du har ångest så är jag inte självisk. Jag kan tyvärr inte göra allting som jag vill göra. Jag kan inte alltid vara där för någon eftersom jag har ett eget liv, tyvärr. Jag önskar att jag kunde det men jag kan inte. 
När jag säger att jag älskar dig så älskar jag dig. Jag ljuger aldrig. När jag säger att du är min vän och att jag uppskattar dig så gör jag det. Om vår syn på älska/vänskap/uppskatta någon inte stämmer överens med varandra så måste vi försöka se det så: vi är inte överens. Vi är inte bättre respektive sämre för att vi är olika. 

Jag tänker aldrig förändra på mig själv för någon annan. Aldrig någonsin. Det är sån här som jag är. Acceptera det. Eller dra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Följ min blogg med Bloglovin