fredag 17 augusti 2012

Dikt

Och det fanns den dagen då jag önskade att jag vore du
innan du ömsade skinn och din insida blev blottad
När likmaskarna kravlade sig fram
förstod jag att det som fanns inuti dig dött och ruttnat bort
Som Satan i söndagshatt
bara på låtsas, aldrig på riktigt
När din färg flagnade och du visade sig vara grå
Här kan jag så ett frö med mina bara händer
och ändå finns de dagar då jag fortfarande önskar att jag vore du...

Följ min blogg med Bloglovin