Grått.

Jag måste erkänna att jag har tappat nästan all min förmåga att uttrycka mig these days... Mina tankar är kaos, mina känslor är kaos... därmed blir mina uttryck för dessa helt kaos. Ibland säger bilder mer än tusen ord. Ibland säger ett random citat från tumblr allting som jag känner just nu och.. Det blir svårt. Det finns inte mycket i mitt liv just nu som går åt rätt håll. Det finns inte mycket i mitt liv just nu som jag tycker om. Det finns inte mycket i mitt liv just nu som gör mig lycklig...

Jag är sjuk. Jag är deprimerad. Jag har ångest. Jag är grå och jag är platt. Jag känner allt och ingenting. Jag är tom och jag är full. Jag är... sjuk.

Jag skrev såhär på min facebook häromdagen;
"Jag har fått frågan "varför är du så öppen med din ångest? Är det för att du vill ha uppmärksamhet?" eftersom jag t.ex. lägger ut bilder på där jag har gråtit. 
För det första tror jag inte att någon med ångest inte vill ha uppmärksamhet. Det är helt absurt för mig att strävan efter uppmärksamhet betyder att ångesten är obefintlig eller "inte på riktigt". Precis som någon som håller på att blöda ihjäl skriker på hjälp gör de med ångest det också, bara på olika sätt. Människor hanterar ångest och psykisk ohälsa antingen inåt eller utåt. Jag hanterar det både inåt och utåt. Det innebär att jag kan må väldigt dåligt utan att det märks ibland. När jag vänder mitt mörker in mot mig själv blir det ibland överväldigande och det "rinner över". "Jag måste få ut det, annars dör jag" känns det som. Det är en överlevnadsstrategi jag inte alltid kan kontrollera. Jag skäms väldigt ofta efter jag öppnat upp mig online.
För det andra så är det mitt sätt att nå ut till människor. Jag har väldigt svårt med "hej, just nu mår jag dåligt och behöver stöd/hjälp/prata"-meddelanden. Ångest är sällan någonting en bara kan gå runt och bära på. Min ångest blir så smärtsam att jag måste agera ut den på något sätt. Nu när jag inte längre skär mig själv så måste jag hitta nya sätt. Att publicera bilder och inlägg där min ångest uttrycks är mitt sätt att hantera och bearbeta, mitt sätt att nå ut och prata, min terapi.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att prata om psykisk ohälsa inför andra, speciellt online eftersom man kan nå ut till så många samtidigt. Det gör det lättare för andra att förstå och det utbildar. Det ÄR en fördom att människor med "riktig psykisk ohälsa" inte skriver om det och det kommer från oförståelse och att vi inte vet vad psykisk ohälsa egentligen är. Det kommer från att vi inte vet att psykisk ohälsa påverkar alla olika. Människor hanterar psykisk ohälsa olika. Det finns inget "rätt eller fel"/"äkta eller oäkta" sätt att hantera och bearbeta mörker.
Så. Det var allt. Jag behöver skriva om det. Jag behöver nå ut. Låt mig."