I helgen satt jag och tänkte... och blev mer och mer bitter för varje sekund. Jag tänkte på alla "snygga och smala" tjejer som vågade visa sina magar på instagram, deras platta och fina magar. De får hundratals likes och människor dyrkar dem. Jag har många gånger önskat att jag var smal och önskar fortfarande ibland. Det är så svårt att acceptera en tjock kropp i ett samhälle som avskyr tjocka människor som pesten. Det anses inte attraktivt och att vara attraktiv ger en människa stora privilegier i livet. Vi vill gärna tro att kompetens går före allt men tyvärr är det inte så. Och vi är alla skyldiga.
Men så tänkte jag... VAD FAN? Varför ska inte jag få visa min kropp, om jag vill? Om jag får kommentarer att jag är tjock - so what? Jag ÄR ju tjock. Och att vara tjock anses inte attraktivt för de flesta människor men det gör faktiskt det för mig. Jag är relativt nöjd med min kropp egentligen, jag kan ta bilder på den och tänka att "shit vilken pangbrud jag är." Och det vill jag inte bara hålla för mig själv.
Jag vet att jag är ytlig, speciellt när det gäller mig själv. Egentligen är det ingenting man ska uppmuntra, tycker många men jag tänker att; vi lever i ett ytligt samhälle. Om vi nu ska göra det kan vi lika gärna försöka vara nöjda med oss själva och det ger faktiskt väldigt mycket. Om jag känner mig snygg så blir jag automatiskt glad, positiv, självsäker, social, trygg och jag sträcker på ryggen. Jag kan prestera så mycket bättre om jag känner mig bra i mig själv.
Sååååå jag la ut bilder där man såg min mage, där man såg mina bristningar och mitt fett. Jag la ut bilder där man ser hur tjocka armar jag har. Och jag är jävligt nöjd med dem bilderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar