Hör du mig?
Jag finns här nere,
i avgrunden.
Jag knackar på dörren
till omvärlden,
försöker öppna,
men den är låst.
Hör du mig?
Jag skriker här nere,
i avgrunden.
Vi är samma,
du och jag,
ändå är vi olika.
Varför är vi två,
när vi borde vara en?
Jag är en färgkarta,
en annan människa för
varje nyans,
när färgerna blandas
samman blir det bara svart.
Mörkret vinner
alltid,
till slut.
Avgrunden,
vinner alltid,
till slut.
